Sol, moln, regn, sol, moln, regn, värme, bitande kyla, blixt och dunder.
Svenskt sommarväder.
Johanna.
Får ingen struktur på tillvaron just nu, ena minuten känns allt på topp och jag har sol i sinnet i nästa kommer en passivitet och en ångest inför allt jag måste ta tag i krypande och jag får inget vettigt gjort. Har bekantat mig med den semantiska webben och tjänsten Twine, med FRA-lagen och med pappas nya företag, disktrasan KB, som det är tänkt att jag skall hjälpa till att marknadsföra i Stockholm och skrivit en praktikansökan.
Har samlat på mig en massa material till blogginlägg om ovanstående ämnen, men får i slutändan inget skrivet. Har läst på om Disktrasan KB men kommer inte till skott med något därutöver. Och har inte sökt en endaste praktikplats.
Vaknade idag med en känsla av att min måndag kommer att gå i arbetsmyrans tecken. Men icke. Har läst Svd och det nya magasinet Vin, införskaffat biljetter till Europride, surfat planlöst och bokat två biljetter till filmen Sex and the City ikväll på Victoria. Därutöver har jag hunnit med att grubbla en himla massa på livet, vänner, kärlek, skola, karriär, pengar, lycka och framtid.
Känner mig av någon konstig anledning ensam, förvirrad och osäker på vad jag vill och vem jag är/vill vara. Känner mig rädd, rädd för att inte hitta en tillvaro jag känner mig trygg i, rädd för att inte känna mig lycklig och tillräcklig, både på ett professionellt och privat plan.
Men jag antar att vi alla ibland känner likadant och att vi inte alltid är lika starka som vi utger oss för att vara.
Imorgon kanske jag känner annorlunda, för innerst inne hyser jag kärlek inför livet och dess oförutsägbara, och till större delen, vackra stig som jag vandrar längs. Och efter regn kommer ofta sol, så också i en regnbågsflickas sinne.
måndag 23 juni 2008
tisdag 17 juni 2008
fredag 13 juni 2008
Nu blickar jag bara framåt
Streamar Kate Bush på Deezer.com, skriver hemtenta i 150, väntar besök av två pojkar ifrån Nya Zeeland och känner kreativiteten komma tillbaka. Om en vecka kommer jag vilja förändra världen.
Judith har på sin blogg en timme om dagen har gjort ett inlägg om bland annat användning av video på nätet i marknadsföringssyfte.
"Inom rörlig nätbaserad media, finns otroligt många spännande lösningar för de företag som vågar. I takt med att produktions- och distributionskostnaderna ständigt sjunker, borde intresset för videobaserad kommunikation öka. Enligt Internetworld så dubblades trafiken till videosajter som YouTube under 2007 ("Video på nätet dubblades 2007", 2008-01-11).
Varför är det då så att företag generellt inte utnyttjar den möjlighet till kommunikation som faktiskt finns. Hellu - Tekniska hinder eller enorma ekonomiska investeringar kan vi inte längre "skylla på".
Tröskeln
Jag skulle snarare påstå att tröskeln ligger i kreativiteten och idégenerering. Svårigheten ligger i att skapa incitament för spridning (om det nu är virala effekter man eftersöker).
Förslag till kreativa människor - gå samman och sälj er kreativitet och idérikedom till företag som tappat sin förmåga tänka "outside the box" (till en betydligt billigare penning än vad reklambyråerna gör idag). "
Kanske är det lite här J-gruppens framtid ligger? (trots att vi faktiskt är en byrå) Att sälja vår kreativitet och idérikedom inom digital marknadsföring.
Judith har på sin blogg en timme om dagen har gjort ett inlägg om bland annat användning av video på nätet i marknadsföringssyfte.
"Inom rörlig nätbaserad media, finns otroligt många spännande lösningar för de företag som vågar. I takt med att produktions- och distributionskostnaderna ständigt sjunker, borde intresset för videobaserad kommunikation öka. Enligt Internetworld så dubblades trafiken till videosajter som YouTube under 2007 ("Video på nätet dubblades 2007", 2008-01-11).
Varför är det då så att företag generellt inte utnyttjar den möjlighet till kommunikation som faktiskt finns. Hellu - Tekniska hinder eller enorma ekonomiska investeringar kan vi inte längre "skylla på".
Tröskeln
Jag skulle snarare påstå att tröskeln ligger i kreativiteten och idégenerering. Svårigheten ligger i att skapa incitament för spridning (om det nu är virala effekter man eftersöker).
Förslag till kreativa människor - gå samman och sälj er kreativitet och idérikedom till företag som tappat sin förmåga tänka "outside the box" (till en betydligt billigare penning än vad reklambyråerna gör idag). "
Kanske är det lite här J-gruppens framtid ligger? (trots att vi faktiskt är en byrå) Att sälja vår kreativitet och idérikedom inom digital marknadsföring.
Slututställning Medieinstitutet
Onsdag, slututställning på Medieinstitutet och en rad intressanta föreläsare på plats.
Björn Mellstrand och Brit Stakston från JMW kommunikation pratade i ett rasande tempo om socala medier, som de poängterade numera finns bland våra basbehov och anses vara viktigare än sex (de ni...), om nyfikenhet som drivkraft, om konsumenter som sätter agendan, om moderna lägereldar, om digitala immigranter vs natives, om analoga och digitala värderingar, om vikten av transparens och lyhördhet och om konstanta flöden av mindre releaser. En massa matnyttigt från två inspirerande personligheter.
Annika Lidne följde upp på temat Sociala Medier men med ett mer "hands on" fokus och med de inledande orden:
Alla företag skall ha en strategi för sociala medier!
...men det är helt ok att börja smått.
Annikas slides från föreläsningen får tala för sig själva!
Sist ut för dagen var Thomas Gyllingen med en kavalkad av berusande visuella skapelser. Reklamfilmer varvades med animationer och allehanda korta produktioner. Mosquito showcase, mördande vackert.
Kvällen avrundades på Republik och en middag med ett gäng kommunikationsvetare med examen ifrån HLK i Jönköping.
Två äpplejuice och en vegetarisk sparrisrätt.
Än är det dock ingen som tror på mig.
Björn Mellstrand och Brit Stakston från JMW kommunikation pratade i ett rasande tempo om socala medier, som de poängterade numera finns bland våra basbehov och anses vara viktigare än sex (de ni...), om nyfikenhet som drivkraft, om konsumenter som sätter agendan, om moderna lägereldar, om digitala immigranter vs natives, om analoga och digitala värderingar, om vikten av transparens och lyhördhet och om konstanta flöden av mindre releaser. En massa matnyttigt från två inspirerande personligheter.
Annika Lidne följde upp på temat Sociala Medier men med ett mer "hands on" fokus och med de inledande orden:
Alla företag skall ha en strategi för sociala medier!
...men det är helt ok att börja smått.
Annikas slides från föreläsningen får tala för sig själva!
Sist ut för dagen var Thomas Gyllingen med en kavalkad av berusande visuella skapelser. Reklamfilmer varvades med animationer och allehanda korta produktioner. Mosquito showcase, mördande vackert.
Kvällen avrundades på Republik och en middag med ett gäng kommunikationsvetare med examen ifrån HLK i Jönköping.
Två äpplejuice och en vegetarisk sparrisrätt.
Än är det dock ingen som tror på mig.
onsdag 4 juni 2008
En eftermiddag på Microsoft
I måndags var vi på Medieinstitutet inbjudna till en inspirationseftermiddag på Microsoft. Det blev en trevlig tillställning om internet och sociala medier.
Intressanta eller snarare skrämmande siffror presenterades. En nyligen genomförd undersökning bland svenska företag visade att endast sex procent har en företagsblogg. 74 procent har aldrig använt sig av sociala medier i sin marknadsföring och bara en tredjedel lyssnar på vad som sägs om företaget utanför de traditionella medierna. I en tid då vi i allt högre utsträckning rör oss i den digitala värden och i ett land med skyhög internetpenetrering känns dessa uppgifter helt absurda och mitt val av studieinriktning, kommunikation nya medier, högst aktuellt.
Det lilla fröet "jag-vill-ut-på-företagen-och-digitalisera-marknadskommunikationen-NU!" började gro. Det kommer med all säkerhet ha antagit formen av en vacker blomma lagom till examen.
Intressanta eller snarare skrämmande siffror presenterades. En nyligen genomförd undersökning bland svenska företag visade att endast sex procent har en företagsblogg. 74 procent har aldrig använt sig av sociala medier i sin marknadsföring och bara en tredjedel lyssnar på vad som sägs om företaget utanför de traditionella medierna. I en tid då vi i allt högre utsträckning rör oss i den digitala värden och i ett land med skyhög internetpenetrering känns dessa uppgifter helt absurda och mitt val av studieinriktning, kommunikation nya medier, högst aktuellt.
Det lilla fröet "jag-vill-ut-på-företagen-och-digitalisera-marknadskommunikationen-NU!" började gro. Det kommer med all säkerhet ha antagit formen av en vacker blomma lagom till examen.
Sol och bloggtorka
Haha...sitter hemma i soffan och skrattar åt mig själv som för snart två veckor sedan författade ett inlägg om bloggandets förträfflighet och sedan hamnar i ett tillstånd av total bloggkoma. Bloggtorkan kan dock förklaras med ett strålande ord: sol! Sol i Rolis, sol på Mälarpaviljongen, sol på Morfar Ginko, sol på balkongen, sol i Kungsträdgården... Sol kort och gott, sol och ett oräkneligt antal glas rosé. Förutom sol och rosé kretsar det mesta i mitt huvud nu kring det stundande mästerskapet i fotboll. 600 sidor EM-fakta har slukats, spelschemat sitter på väggen i rummet och matchnerverna börjar redan att göra sig påminda.
Snart är det fotboll, i solen.
Bättre kan det knappast bli.
Snart är det fotboll, i solen.
Bättre kan det knappast bli.
fredag 23 maj 2008
Jag förstår inte varför man skall blogga sa en vän till mig häromdagen, sen hann vi ej prata mycket mer, så...
Kära vän,
Det finns absolut inget universellt syfte med bloggandet utan snarare tusentals goda skäl. Många av dem tas upp i Stockholm Social Media Clubs, Björn Falkeviks eminenta intervju med Peter “poppe” Sandberg och Christian Rudolf som driver entrepenörsbloggen Disruptive. De pratar om bloggandet ur ett personligt-, kommunikations-, samhälleligt- och ett företagarperspektiv och lyckas på ett ypperligt vis sätta ord på och exemplifiera det positiva med bloggandet på ovanstående plan. Lyssna på hela intervjun! Rekommenderas! Eller läs min sammanställning.
Om vad man personligen kan tjäna på att blogga
Man får öva på att kunna redogöra för sina tankar, öva på att skriva, och man lär sig att ha en skriftlig dialog med människor.
Man får genom dialogen/kommentarerna ofta värdefull feedback och upptäcker nya spännande tankar och människor. Samtidigt tillför kommentarerna ett värde till bloggen i sig.
Du kan genom bloggen bygga renomme, ett rykte inom din bransch eller helt enkelt tjäna en massa pengar på ditt bloggande. Varför inte se bloggen som en personlig plattform som kommer att hjälpa dig i din karriär.
En blogg kan också vara ett legitimt skäl till att kontakta och få träffa/intervjua en massa intressanta människor.
Med dessa ord ifrån Paul Arden uppmanar Judith som skriver bloggen en timme om dagen sina läsare till att börja blogga. Kort och klockrent.
Om företagsbloggandets förträfflighet
En företagsblogg kan vara till stor nytta när det kommer till kriskommunikation. Den kan då användas som en direkt kanal där företaget kan dementera falska rykten, ge sin bild av en specifik händelse eller ett förlopp utan att behöva gå via media och det filter de utgör. I tider av turbulens kan en blogg utgöra en viktig livlina och i slutändan bidra till att rädda företagets skinn.
Bloggandet kan ge företaget en personligare ton. Det gäller dock att som företag anamma det mindset som bloggosfären har idag vad gäller öppenhet. Att man använder ett personligt tilltal och ser på bloggandet som en dialog och inte en monolog. En del företag ser svårigheter i att få till en Corporate Identity med ett personligt tilltal. De som lyckas har mycket att vinna.
Bloggandet kan hjälpa företaget att bygga relationer till målgruppen, skapa trovärdighet och en lojalitet som är svår att bygga genom traditionella kanaler. Det kräver dock dedikation från de som bloggar. Dedikation, kreativitet och relativt fria händer.
Om det fina med kommunikationen inom bloggosfären
Bloggen ger en helt annan nivå på kommunikationen ( i jämförelse med journalistik) då bloggaren ej behöver ta hänsyn till en bredare publik på det sätt som journalisten ofta behöver. Det finns en massa bra bloggar inom alla tänkbara ämnesområden som ofta ger läsarna nya perspektiv på och en nyanserad bild av de ämnen de behandlar. Tänk dock som läsare på att alltid vara källkritisk.
Inom bloggosfären tittar man inte så mycket på yta och vilken titel människor har utan det är tankarna och ideerna som faktiskt räknas. Det är hjärnor som möts utan hänsyn till yttre faktorer. Detta tillåter i sin tur ett djup i kommunikationen som vi, enligt Peter, förrut endast haft i brev.
och om bloggosfärens makt
I intervjun talar Peter om att bloggosfären kan ses som den 4:e statsmakten. Detta då det är den enda rörelse som kan kontrollera media, som i sin tur kontrollerar de övriga statsmakterna.
Det låter mäktigt och känns som en sund utveckling då media, som det diskuteras i intervjun, tidigare stått helt outmanade på en arena som de själva kontrollerat. Och media granskar sig själva ytterst lite.
Jag avslutar detta inlägg med Peter Sandbergs härliga beskrivning av bloggandet och med hopp om att det fått åtminstone ett par små bloggfrön att börja gro.
”Jag brukar säga så här, med risk för att låta som Ernst i sommartorpet…att bloggandet är väldigt vackert därför att vad som händer är att man sätter urlar, alltså internetadresser, på sina egna tankar. Och istället för att tankarna är kvar här inne i huvudet så kan man peka på dem, bara peka, ge urlen och dom kommer alltid att finnas där också. Det är något vi människor ej haft tidigare som verktyg eller plattform och att det är en dimension av bloggandet som ja... jag kan ej uttrycka det på annat sätt än att det är vackert. …”
Det finns absolut inget universellt syfte med bloggandet utan snarare tusentals goda skäl. Många av dem tas upp i Stockholm Social Media Clubs, Björn Falkeviks eminenta intervju med Peter “poppe” Sandberg och Christian Rudolf som driver entrepenörsbloggen Disruptive. De pratar om bloggandet ur ett personligt-, kommunikations-, samhälleligt- och ett företagarperspektiv och lyckas på ett ypperligt vis sätta ord på och exemplifiera det positiva med bloggandet på ovanstående plan. Lyssna på hela intervjun! Rekommenderas! Eller läs min sammanställning.
Om vad man personligen kan tjäna på att blogga
Man får öva på att kunna redogöra för sina tankar, öva på att skriva, och man lär sig att ha en skriftlig dialog med människor.
Man får genom dialogen/kommentarerna ofta värdefull feedback och upptäcker nya spännande tankar och människor. Samtidigt tillför kommentarerna ett värde till bloggen i sig.
Du kan genom bloggen bygga renomme, ett rykte inom din bransch eller helt enkelt tjäna en massa pengar på ditt bloggande. Varför inte se bloggen som en personlig plattform som kommer att hjälpa dig i din karriär.
En blogg kan också vara ett legitimt skäl till att kontakta och få träffa/intervjua en massa intressanta människor.
Med dessa ord ifrån Paul Arden uppmanar Judith som skriver bloggen en timme om dagen sina läsare till att börja blogga. Kort och klockrent.
Om företagsbloggandets förträfflighet
En företagsblogg kan vara till stor nytta när det kommer till kriskommunikation. Den kan då användas som en direkt kanal där företaget kan dementera falska rykten, ge sin bild av en specifik händelse eller ett förlopp utan att behöva gå via media och det filter de utgör. I tider av turbulens kan en blogg utgöra en viktig livlina och i slutändan bidra till att rädda företagets skinn.
Bloggandet kan ge företaget en personligare ton. Det gäller dock att som företag anamma det mindset som bloggosfären har idag vad gäller öppenhet. Att man använder ett personligt tilltal och ser på bloggandet som en dialog och inte en monolog. En del företag ser svårigheter i att få till en Corporate Identity med ett personligt tilltal. De som lyckas har mycket att vinna.
Bloggandet kan hjälpa företaget att bygga relationer till målgruppen, skapa trovärdighet och en lojalitet som är svår att bygga genom traditionella kanaler. Det kräver dock dedikation från de som bloggar. Dedikation, kreativitet och relativt fria händer.
Om det fina med kommunikationen inom bloggosfären
Bloggen ger en helt annan nivå på kommunikationen ( i jämförelse med journalistik) då bloggaren ej behöver ta hänsyn till en bredare publik på det sätt som journalisten ofta behöver. Det finns en massa bra bloggar inom alla tänkbara ämnesområden som ofta ger läsarna nya perspektiv på och en nyanserad bild av de ämnen de behandlar. Tänk dock som läsare på att alltid vara källkritisk.
Inom bloggosfären tittar man inte så mycket på yta och vilken titel människor har utan det är tankarna och ideerna som faktiskt räknas. Det är hjärnor som möts utan hänsyn till yttre faktorer. Detta tillåter i sin tur ett djup i kommunikationen som vi, enligt Peter, förrut endast haft i brev.
och om bloggosfärens makt
I intervjun talar Peter om att bloggosfären kan ses som den 4:e statsmakten. Detta då det är den enda rörelse som kan kontrollera media, som i sin tur kontrollerar de övriga statsmakterna.
Det låter mäktigt och känns som en sund utveckling då media, som det diskuteras i intervjun, tidigare stått helt outmanade på en arena som de själva kontrollerat. Och media granskar sig själva ytterst lite.
Jag avslutar detta inlägg med Peter Sandbergs härliga beskrivning av bloggandet och med hopp om att det fått åtminstone ett par små bloggfrön att börja gro.
”Jag brukar säga så här, med risk för att låta som Ernst i sommartorpet…att bloggandet är väldigt vackert därför att vad som händer är att man sätter urlar, alltså internetadresser, på sina egna tankar. Och istället för att tankarna är kvar här inne i huvudet så kan man peka på dem, bara peka, ge urlen och dom kommer alltid att finnas där också. Det är något vi människor ej haft tidigare som verktyg eller plattform och att det är en dimension av bloggandet som ja... jag kan ej uttrycka det på annat sätt än att det är vackert. …”
Om samspelet mellan bild och text och det blir inte alltid som det var tänkt 2
Bildtext:
Brezo (tv), Brisa och Brezina (th) var de första (panterloner reds. anm.) som föddes i fångenskap. Tyvärr dödade Brezo Brezino.
Ur Illustrerad Vetenskap nr. 3 2008, Sista chansen för Panterlon, s 41.
Det blir inte alltid som det var tänkt
Plan:
Solat på balkongen i 5 timmar (näring för kropp och studielusta).
Ströläst magasinen Illustrerad vetenskap, Världens Viner, specialnummer Kalifornien och två stycken Vagabond (det var för varmt för datorn på balkongen).
Handlat på Konsum (man måste äta om man skall få något vettigt gjort).
Kollat på ett avsnitt Scrubs (det går ändå inte att studera när man äter middag).
Pratat en himla massa mobil (blev så stressad över att inte ha fått något gjort och behövde prata med ett par vänner).
Det blir inte alltid som det var tänkt...
Imorgon är en annan dag.
Dagsverke hittills:
Solat på balkongen i 5 timmar (näring för kropp och studielusta).
Ströläst magasinen Illustrerad vetenskap, Världens Viner, specialnummer Kalifornien och två stycken Vagabond (det var för varmt för datorn på balkongen).
Handlat på Konsum (man måste äta om man skall få något vettigt gjort).
Kollat på ett avsnitt Scrubs (det går ändå inte att studera när man äter middag).
Pratat en himla massa mobil (blev så stressad över att inte ha fått något gjort och behövde prata med ett par vänner).
Det blir inte alltid som det var tänkt...
Imorgon är en annan dag.
måndag 19 maj 2008
Qué bonita la canción!
Tadieu Bone, Todo sobre mi madre och Barcelona. En hjärtskärande låt, en fantastisk film och min forna hemstad som jag aldrig kommer att sluta återvända till. Almodovar är ett geni och Ismael Lo har satt Afrika på min musikkarta.
söndag 18 maj 2008
Ett liv värt 22 000 kr
Corporate Social Responsibility har under det senaste decenniet blivit ett viktigt marknadsföringsredskap för företagen men hur ofta efterlevs egentligen de Codes Of Conduct som företaget sätter upp? Tyvärr är steget från ord till handling i många fall mycket långt. Det senaste i raden av exempel är Ericssons och Norska Telenors framfart i Bangladesh. Ett fattigt land i tredje världen där man räknar med att 70 miljoner människor lever på mindre än en dollar om dagen. Trots det har det under de senaste åren skett en explosion på mobilmarknaden där och det är Norska Telenor och Ericsson som leder utveckling av de mobila nätverken.
I en dokumentär som sändes i SVT i lördags besöktes ett antal av de fabriker i Bangladesh som tillverkar bland annat master åt ovannämnda företag. Och förhållandena som rådde i fabrikerna visade sig, i en mängd avseende, strida mot de etiska regler Ericsson och Norska Telenor stoltserar med på sina hemsidor.
Bland kar fyllda av 460 grader varm flytande zink jobbar arbetarna utan skyddsutrustning och omgivande staket. Dagligen utsätts de för syradimma ifrån baden, klättrar högt utan fallskydd, exponeras för kemikalier, mekaniska risker, buller och en överhängande explosionsrisk. Och olyckorna är många. I en av fabrikerna hade en ung man nyligen dött då han trillade ner i ett bad med het syra. Som plåster på såren fick hans mamma en check.
En check på 22 000 (omräknat i svenska kronor).
Trots att det i Ericssons Codes Of Conduct står att man ej tillåter barnarbete hos underleverantörer visar det sig att det i en av fabrikerna jobbar ett trettiotal barn under 18 år.
Fabrikernas spillvattnet renas ej utan leds direkt ut i traktens vattendrag. Från en fabrik räknar man med att ca 3000 liter spillvatten, innehållande syra, varje dag rinner ut och förorenar kringliggande bevattningssystem och jordbruk. Fiskarna dör och förtvivlade bönder gråter över förstörda skördar. De obrukbara risfälten innebär att många i stort sett förlorar allt de äger och har.
Så här skulle det aldrig få gå till på hemmaplan och hur kommer det sig att dessa missförhållande, trots regelbundna kontroller av fabrikerna, kan fortleva. Är dessa människoliv, i de globala storföretagens ögon, inte lika mycket värda som en svensk eller norsk medborgares?
Hur kan Ericsson och Norska Telenor i denna tid, då CSR utgör en viktig del i stort sett alla globala företags affärsstrategier, ha leverantörer som uppträder så oetiskt? Har man hittills ej varit medvetna om förhållandena, vilket jag har svårt att tro, eller väljer man att blunda för problemen? Och vems är ansvaret för att se till att dessa förhållanden radikalt förbättras? Är det de styrande i Bangladesh, högsta hönset i fabriken, eller de globala företagen?
Jag förfäras men kommer jag själv att agera och isåfall på vilket sätt? Jag känner mig nog mest maktlös inför de orättvisor vi dagligen exponeras för. Eller är det så att ett liv i den fattiga tredje världen även i mina ögon (eller åtminstone i mitt undermedvetna) inte har ett värde värt att engagera sig för?
I en dokumentär som sändes i SVT i lördags besöktes ett antal av de fabriker i Bangladesh som tillverkar bland annat master åt ovannämnda företag. Och förhållandena som rådde i fabrikerna visade sig, i en mängd avseende, strida mot de etiska regler Ericsson och Norska Telenor stoltserar med på sina hemsidor.
Bland kar fyllda av 460 grader varm flytande zink jobbar arbetarna utan skyddsutrustning och omgivande staket. Dagligen utsätts de för syradimma ifrån baden, klättrar högt utan fallskydd, exponeras för kemikalier, mekaniska risker, buller och en överhängande explosionsrisk. Och olyckorna är många. I en av fabrikerna hade en ung man nyligen dött då han trillade ner i ett bad med het syra. Som plåster på såren fick hans mamma en check.
En check på 22 000 (omräknat i svenska kronor).
Trots att det i Ericssons Codes Of Conduct står att man ej tillåter barnarbete hos underleverantörer visar det sig att det i en av fabrikerna jobbar ett trettiotal barn under 18 år.
Fabrikernas spillvattnet renas ej utan leds direkt ut i traktens vattendrag. Från en fabrik räknar man med att ca 3000 liter spillvatten, innehållande syra, varje dag rinner ut och förorenar kringliggande bevattningssystem och jordbruk. Fiskarna dör och förtvivlade bönder gråter över förstörda skördar. De obrukbara risfälten innebär att många i stort sett förlorar allt de äger och har.
Så här skulle det aldrig få gå till på hemmaplan och hur kommer det sig att dessa missförhållande, trots regelbundna kontroller av fabrikerna, kan fortleva. Är dessa människoliv, i de globala storföretagens ögon, inte lika mycket värda som en svensk eller norsk medborgares?
Hur kan Ericsson och Norska Telenor i denna tid, då CSR utgör en viktig del i stort sett alla globala företags affärsstrategier, ha leverantörer som uppträder så oetiskt? Har man hittills ej varit medvetna om förhållandena, vilket jag har svårt att tro, eller väljer man att blunda för problemen? Och vems är ansvaret för att se till att dessa förhållanden radikalt förbättras? Är det de styrande i Bangladesh, högsta hönset i fabriken, eller de globala företagen?
Jag förfäras men kommer jag själv att agera och isåfall på vilket sätt? Jag känner mig nog mest maktlös inför de orättvisor vi dagligen exponeras för. Eller är det så att ett liv i den fattiga tredje världen även i mina ögon (eller åtminstone i mitt undermedvetna) inte har ett värde värt att engagera sig för?
Alla goda ting börjar på J, eller?
Lördagskvällen blev tack vare två förtjusande medievänner en minst sagt lyckad tillställning. Åtta timmar köksmys med thaimat, en box rött, på tok för många cigg, skön musik, streamade galna fåglar och ett oräkneligt antal intressanta diskussioner. Dessutom fick jag förfrågan om att bli en del av mina vänners lilla reklambyrå J-gruppen, något som gjorde mig otroligt glad och hedrad. Tack kära J, J och J för önskan om att bli ytterligare en J.Ps1. Kolla in den dansanta fågeln i Bambuserklippet ovan. Han vet hur man charmar en dam han.
Ps2. Vad är det för hatt Jenkan har egentligen? ;-)
fredag 16 maj 2008
Pärlor på nätet
Har utökat min blogroll med sköna adresser här är ett par nyfunna pärlor och ett par gamla favoriter:En timme om dagen
"Mitt namn är Judith och jag jobbar som "boss of marketing" på ett e-handelsföretag. (...) Jag skriver om e-commerce, adwords, marketing, affiliate, seo, viral marketing, blogging, participation, peer product reviews, mulit-channel selling, analytics mm. Kreativitet och humor! " - Intressant sajt med en stor portion humor!
WIFI kartan
"Hitta caféer och andra ställen i Sverige som har gratis trådlöst internet för sina gäster! "
Helt ny efterlängtad sajt! Du kan dessutom vara med att skapa innehåll genom att recensera fik.
Urban Lifestyle
"We study social media on a daily basis and identify opinion makers/trendsetters, consumer discussions and trends."
Kolla in min vän Jennifers presentation av marsrapporten Urban Life Style Report - New Media
Jaiku
Microblogging när det är som bäst.
Bisonblog
"På Bisonblog skriver jag om media, marknadsföring, sociala medier och internetutveckling. Jag bor i Stockholm och frilansar som redaktör, journalist och föreläsare. "
Fredrik Wass bjuder alltid på intressant läsning.
OpenID
Lilla Jojo glädjs åt att OpenID är på stark frammarsch så att hon (och alla andra) slipper ha 200 login och password i minnet.Vad är då OpenID?
Reportage Beckholmen
Historiska avgrunder
Enorma avgrunder, ödsliga mordplatser, maffialiknande lyxbåtar, gigantiska giraffer och tillsynes obebodd terräng. Strax söder om Djurgården, i skuggan av Gröna Lund och i stort sett skonad från de strömmar av turister som detta anrika nöjesfält attraherar sommartid, ligger Beckholmen. En gång skådeplats för en frekvent varvsverksamhet, idag en liten holme med ett stort förflutet som bjuder på en minst sagt spännande miljö.
När vi, jag och mitt sällskap, en vacker flicka och hennes yrväder till hund, parkerar bilen en bit från brofästet för att till fots ta oss den sista sträckan hinner jag tänka att jag knappt vet någonting om Beckholmen och därmed inte heller vad som väntar. Det känns befriande, som vid de fåtal tillfällen då man slagit sig ner i biosalongen utan att i förväg ha sett en endaste trailer för filmen.
Det första som slår mig när vi korsat Beckholmsbron är det faktum att vi befinner oss så nära innerstadens puls men samtidigt så långt bort. Det är som att komma till en annan värld där tiden står still, det är kallt, blåsigt och en lite kuslig men samtidigt lockande stämning sprider sig med vinden över holmen.
På Beckholmen finns idag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som alla vittnar om Beckholmens storhetstid som varv. Dess historia tog sin början år 1631 då ett beckgjuteri startades på holmen, som på den tiden var en ö mitt i Saltsjön helt utan landförbindelse. Läget på ön var lämpligt ur säkerhetssynpunkt, att hantera tjära och beck var nämligen ett mycket brandfarligt hantverk. Beckhanteringen blev kvar på holmen långt in på 1800-talet och har också givit den dess namn. På 1840 talet köpte Stockholms Grosshandlarsocietet holmen och anlade två skeppsdockor för att stävja den brist på dockor som det kraftigt ökande antalet ångbåtar givit upphov till. Den tredje och sista av holmens torrdockor byggdes på 1920 talet, ett par år efter det att staten köpt Beckholmen för marinens räkning.
Det är fascinerande att vandra runt på Beckholmen. Det är som om att det överallt väntar kvarglömda timmar och minuter som inte haft vett att ge upp och dra sig undan och det känns historiskt och mäktigt att förflytta sig mellan dess avgrunder till dockor. Trots lugnet och känslan av att jag kommit hit 150 år för sent är det inte svårt att känna doften av beck och tjära och föreställa sig den frenetiska aktivitetet det en gång rått här på holmen.
Den största och ståtligast av skeppsdockorna är uppkallad efter Gustav den 5:e och är hela 200 meter lång. När jag ställer mig vid dess rand infinner sig en hisnande känsla i magen, en känsla som snart antar formen av en bubblande frihet. Mina tankar förs till den fantastiska scenen i filmen Garden State då huvudkaraktärerna Sam, Andrew Largeman och Mark, från taket på en grävmaskin, skrikandes låter all den frustration de bär på försvinna ner i ett enormt gruvschakt. Resten av vår vistelse på holmen nynnar jag i tysthet på soundtracket till filmen och låter mig hänföras och fascineras av den miljö vi strosar fram genom. Ett bredare synfält än det vi begåvats med skulle bjuda på ett panorama av kontrasterande miljöer från lekfulla arbetsplatsinslag i form av giraffkranar till genuina svenska trähus, hantverkshistoriska dockor, bryggor och båtar.
Speciellt holmens gigantiska lyftkranar, i skepnader av giraffer, utgör ett roligt och oväntat inslag och en enorm kontrast till det karga docklandskapet. Jag försöker att fånga de gulbrunprickiga varelserna på foto men motljuset gör det omöjligt att på bild urskilja djurets kännetecken.
De unika växterna som jag hört skall finnas på holmen lyser med sin frånvaro. Eller handlar det snarare om att mitt otränade öga har svårt att identifiera arter ur detta sällsynta maritima släkte? Beckholmen utgör nämligen tillsammans med Galärvarvet, Skeppsholmen och Kastellholmen en del i ett unikt maritimt landskap. Denna "maritima fyrklöver", som kallas Stockholms Sjögård ingår i Ekoparken som år 1995 utsågs till världens första nationalstadspark, bland annat för den unika mixen av natur och kultur.
Jag finner ont om växter men däremot gott om skumma platser, flera av dem ser nästintill arrangerade ut som scener för en mordfyndplats i en Beckfilm. Bilvrak, kusliga skjul, trasiga rutor med spindelväv och ensliga bryggor. Det är såhär på seneftermiddagen inte en plats man gärna besöker ensam tänker jag, givetvis handlar det om en subjektiv känsla men jag gläds åt det fyrbenta sällskapet.
Kring de fåtal bostäder som finns på Holmen är det tyst och skylten vid vägkanten som varnar för lekande barn känns nästintill komisk. Dess rostangripna yttre vittnar också om att den sett sina bästa dagar. Det enda liv bland husen vi stöter på är en mager stadsräv tillsynes svårt plågad av skabb. Stålhönan på ett av hustaken ser ut att hålla ett vaksamt öga på räven som snart tar sin tillflykt in i ett buskage.
Vi promenerar ner till strandkanten. Jag går ut på en av holmens bryggor och tänker på att den splitter nya lyxbåt som guppar i vattnet ser ut som att den just har trilllat ner ifrån himlen, dess kritvita fasad bländar och återigen krockar elementen, modern lyx med sliten maritim miljö. Det ligger en stillhet i luften och vågskvalpet och havslukten för tankarna till sena sommarnätter i skärgården. Den kyliga temperaturen börjar dock göra sig påmind och mina fingrar att anta en blåaktig färg. Jag och mitt sällskap, som nu hunnit bli sugen på våfflor, bestämmer oss för att styra kosan tillbaka mot bilen.
När Drottning Kristina donerade Beckholmen till Stockholm den 27 mars 1647. Angavs i donationsbrevet att ändamålet var att:
"(...) der på oprätta spiker (efter tyskans "Speicher", magasin) och andre bodar eller nödige bygninger till stadzens och invånernes gagn och nytto (...)"
Att Beckholmen därefter kom att bli till stor nytta för sjöfarten är det ingen tvekan om.
Idag finns det återigen långt framskridna planer på att sanera och rusta upp både Gamla Djurgårdsvarvet och Beckholmen och skapa ett marinkulturellt centrum. Detta gläder mig, för om det var något som jag saknade på denna fängslande holme, förutom upptäckten av unika växter, så var det liv.
En bris sveper genom håret när vi åter korsar Beckholmsbron och de skriande fiskmåsarna säger tack och hej för denna gång. Och vem vet nästa gång vi besöker holmen kanske det åter doftar av tjära.
Enorma avgrunder, ödsliga mordplatser, maffialiknande lyxbåtar, gigantiska giraffer och tillsynes obebodd terräng. Strax söder om Djurgården, i skuggan av Gröna Lund och i stort sett skonad från de strömmar av turister som detta anrika nöjesfält attraherar sommartid, ligger Beckholmen. En gång skådeplats för en frekvent varvsverksamhet, idag en liten holme med ett stort förflutet som bjuder på en minst sagt spännande miljö.
När vi, jag och mitt sällskap, en vacker flicka och hennes yrväder till hund, parkerar bilen en bit från brofästet för att till fots ta oss den sista sträckan hinner jag tänka att jag knappt vet någonting om Beckholmen och därmed inte heller vad som väntar. Det känns befriande, som vid de fåtal tillfällen då man slagit sig ner i biosalongen utan att i förväg ha sett en endaste trailer för filmen.
Det första som slår mig när vi korsat Beckholmsbron är det faktum att vi befinner oss så nära innerstadens puls men samtidigt så långt bort. Det är som att komma till en annan värld där tiden står still, det är kallt, blåsigt och en lite kuslig men samtidigt lockande stämning sprider sig med vinden över holmen.
På Beckholmen finns idag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som alla vittnar om Beckholmens storhetstid som varv. Dess historia tog sin början år 1631 då ett beckgjuteri startades på holmen, som på den tiden var en ö mitt i Saltsjön helt utan landförbindelse. Läget på ön var lämpligt ur säkerhetssynpunkt, att hantera tjära och beck var nämligen ett mycket brandfarligt hantverk. Beckhanteringen blev kvar på holmen långt in på 1800-talet och har också givit den dess namn. På 1840 talet köpte Stockholms Grosshandlarsocietet holmen och anlade två skeppsdockor för att stävja den brist på dockor som det kraftigt ökande antalet ångbåtar givit upphov till. Den tredje och sista av holmens torrdockor byggdes på 1920 talet, ett par år efter det att staten köpt Beckholmen för marinens räkning.
Det är fascinerande att vandra runt på Beckholmen. Det är som om att det överallt väntar kvarglömda timmar och minuter som inte haft vett att ge upp och dra sig undan och det känns historiskt och mäktigt att förflytta sig mellan dess avgrunder till dockor. Trots lugnet och känslan av att jag kommit hit 150 år för sent är det inte svårt att känna doften av beck och tjära och föreställa sig den frenetiska aktivitetet det en gång rått här på holmen.
Den största och ståtligast av skeppsdockorna är uppkallad efter Gustav den 5:e och är hela 200 meter lång. När jag ställer mig vid dess rand infinner sig en hisnande känsla i magen, en känsla som snart antar formen av en bubblande frihet. Mina tankar förs till den fantastiska scenen i filmen Garden State då huvudkaraktärerna Sam, Andrew Largeman och Mark, från taket på en grävmaskin, skrikandes låter all den frustration de bär på försvinna ner i ett enormt gruvschakt. Resten av vår vistelse på holmen nynnar jag i tysthet på soundtracket till filmen och låter mig hänföras och fascineras av den miljö vi strosar fram genom. Ett bredare synfält än det vi begåvats med skulle bjuda på ett panorama av kontrasterande miljöer från lekfulla arbetsplatsinslag i form av giraffkranar till genuina svenska trähus, hantverkshistoriska dockor, bryggor och båtar.
Speciellt holmens gigantiska lyftkranar, i skepnader av giraffer, utgör ett roligt och oväntat inslag och en enorm kontrast till det karga docklandskapet. Jag försöker att fånga de gulbrunprickiga varelserna på foto men motljuset gör det omöjligt att på bild urskilja djurets kännetecken.
De unika växterna som jag hört skall finnas på holmen lyser med sin frånvaro. Eller handlar det snarare om att mitt otränade öga har svårt att identifiera arter ur detta sällsynta maritima släkte? Beckholmen utgör nämligen tillsammans med Galärvarvet, Skeppsholmen och Kastellholmen en del i ett unikt maritimt landskap. Denna "maritima fyrklöver", som kallas Stockholms Sjögård ingår i Ekoparken som år 1995 utsågs till världens första nationalstadspark, bland annat för den unika mixen av natur och kultur.
Jag finner ont om växter men däremot gott om skumma platser, flera av dem ser nästintill arrangerade ut som scener för en mordfyndplats i en Beckfilm. Bilvrak, kusliga skjul, trasiga rutor med spindelväv och ensliga bryggor. Det är såhär på seneftermiddagen inte en plats man gärna besöker ensam tänker jag, givetvis handlar det om en subjektiv känsla men jag gläds åt det fyrbenta sällskapet.
Kring de fåtal bostäder som finns på Holmen är det tyst och skylten vid vägkanten som varnar för lekande barn känns nästintill komisk. Dess rostangripna yttre vittnar också om att den sett sina bästa dagar. Det enda liv bland husen vi stöter på är en mager stadsräv tillsynes svårt plågad av skabb. Stålhönan på ett av hustaken ser ut att hålla ett vaksamt öga på räven som snart tar sin tillflykt in i ett buskage.
Vi promenerar ner till strandkanten. Jag går ut på en av holmens bryggor och tänker på att den splitter nya lyxbåt som guppar i vattnet ser ut som att den just har trilllat ner ifrån himlen, dess kritvita fasad bländar och återigen krockar elementen, modern lyx med sliten maritim miljö. Det ligger en stillhet i luften och vågskvalpet och havslukten för tankarna till sena sommarnätter i skärgården. Den kyliga temperaturen börjar dock göra sig påmind och mina fingrar att anta en blåaktig färg. Jag och mitt sällskap, som nu hunnit bli sugen på våfflor, bestämmer oss för att styra kosan tillbaka mot bilen.
När Drottning Kristina donerade Beckholmen till Stockholm den 27 mars 1647. Angavs i donationsbrevet att ändamålet var att:
"(...) der på oprätta spiker (efter tyskans "Speicher", magasin) och andre bodar eller nödige bygninger till stadzens och invånernes gagn och nytto (...)"
Att Beckholmen därefter kom att bli till stor nytta för sjöfarten är det ingen tvekan om.
Idag finns det återigen långt framskridna planer på att sanera och rusta upp både Gamla Djurgårdsvarvet och Beckholmen och skapa ett marinkulturellt centrum. Detta gläder mig, för om det var något som jag saknade på denna fängslande holme, förutom upptäckten av unika växter, så var det liv.
En bris sveper genom håret när vi åter korsar Beckholmsbron och de skriande fiskmåsarna säger tack och hej för denna gång. Och vem vet nästa gång vi besöker holmen kanske det åter doftar av tjära.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
