torsdag 6 november 2008

Om objektivitet

Har den senaste tiden, för Dansbandskampens räkning, bevakat det som skrivs på nätcommunitys om själva programmet. Snubblade för ett par dagar sedan över en diskussion om huruvida juryn verkligen är objektiv eller inte i sin kritik. En arg röst hävdade att de då bestämt inte var objektiva.

Detta krav på objektivitet, ett begrepp som i min mening inte ens existerar, men som man stöter på i alla möjliga sammanhang, är en gåta för mig.

I detta fall är det ju dessutom helt uppenbart, även för den som tror på objektivitet, att juryn inte är det. De har ju betalt för att uttrycka sin högst personliga åsikt. Vilket allt som oftast tar sig uttryck i att de tycker helt olika.

Jag anser dock att det är omöjligt att vara objektiv, oavsett sammanhang. Allt vi ger uttryck för, hur objektivt vi än vill få det att låta är färgat av vår förförståelse, baserad på vår kunskap, det kulturella sammanhanget och den miljö vi växt upp i. Omedvetet lägger vi värderingar i allt vi kommunicerar.

I min värld är allt en social konstruktion, det finns ingen absolut sanning, ingen objektivitet. Och det är befriande att tänka så. Det gör det enklare att tänka i andra banor, att tänka galet. Att tillåta sig att vara galen.

Jag tror att många anser att journalistiken till stor del är objektiv. Samtidigt tror jag att Internet, med dess möjlighet till dialog och direkt feedback, kommer att leda till att allt fler kommer att börja ifrågasätta objektiviteten i journalistisken. Det som i en nätartikel låter som en objektiv skildring av ett skeende kan i en kommentar skildras på ett till synes minst lika sanningsenligt sätt men med en vitt skild slutsats. Vi kommer på ett helt annat sätt se bevis på den subjektivitet med vilken vår värld skildras. Om än klädd i en slags objektiviserande kostym.
Bloggosfären och den mångfasseterade bild den ger oss av aktuella händelser kommer också ändra vårt sätt att se på objektiviteten i det vi läser.

Även om den journalistiska objektiviteten börjar ifrågasättas alltmer tror jag dock att den vetenskapliga kommer att fortsätta blomstra. Vetenskapen uppfattas av många som högst objektiv, jag håller inte alls med. Den är enligt mig, som med allt annat, färgad av förförståelse, och därtill ofta ekonomiska intressen och krav på snabba resultat. Den är dessutom högst beroende av vilka faktorer som vägs in i studien.

Men nu tillbaka till det jag urspungligen hade i i åtanke när jag började denna postning. Att uttrycka min stora glädje över den artikel i SvD som handlar om Filip och Fredriks högst Obamapartiska skildring av valet i USA och som avslutas med frasen:

– Objektivitet är en illusion. Vi kommer verkligen sitta och lipa om Obama håller inspirerande tal, säger Fredrik Wikingsson.

Yes!



Ännu gladare gjorde det mig att sen läsa den diskussion som Sofia tar upp i postningen, På förekommen anledning, på SSBD, och som behandlar kravet på journalistisk objektivitet, eller kanske bättre uttryckt så dold partisk journalistik som möjligt. Den är intressant och jag tror precis som Sofia att medierna skulle gynnas av en mer öppet subjektiv journalistik.

För att citera henne:

"Objektiv journalistik finns inte. De egna värderingarna smyger sig alltid in på ett eller annat sätt. Och om inte de egna värderingarna smyger sig igenom kan väl ingen faktiskt förneka att det finns en anda av politisk korrekthet hos den svenska journalistkåren som gör att man faktiskt får eller till och med bör tycka att homosexuella ska få gifta sig eller att Sverigedemokraterna är ett dåligt parti… Detta är något som nyhetskonsumenterna börjat reagera på, och för att behålla vår trovärdighet tror jag att det är bättre att vara tydlig med sina grundläggande värderingar än att försöka mörka dem fast de lyser igenom..."


Jag tror på en journalistik som är passionerad och som skapar debatt. Och liksom Sofia tror jag att vi är flera som tycker så:

"För att backa till Filip och Fredrik så kan konstateras att de har något som tilltalar den yngre generationen. Min son som är sjutton följer deras program slaviskt, och han tittar knappt på teve i övrigt.

Vad är det då som tilltalar?

Fillip och Fredrik gör inte renodlade humorprogram. Filip och Fredrik är journalister som gör ett gediget journalistiskt arbete. De gör djuplodande research och undersöker hur saker och ting fungerar. De utsätter sig själva och de utsätter andra. Alltid med ett stort hjärta och respekt för människorna de möter. Och det är just det. Hjärtat. Passionen. Som de inte någon gång försöker dölja bakom grå objektivitet.

Det betyder inte att de som tittar nödvändigtvis håller med eller sväljer allt från Filip och Fredriks perspektiv. Snarare hjälper det deras tittare att själva ta ställning, för eller emot.

De engagerar. Det de gör känns relevant för att de själva brinner så mycket just för de människor, företeelser och skeenden de berättar om. Och de drar sig aldrig för att lägga in eget tyckande och visa känslor. "


Kanske är det just en mer öppet subjektiv journalistik som kan ta upp kampen med nöjesindustrin om de ungas intresse.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det är väl helt absurt att den 1968-influerande journalistkåren försöker skriva ner ett parti. Men en dag kommer Sverigedemokraterna att få ordentlig makt, och då kommer rollerna att vara ombytta.

Anonym sa...

Den här debatten är verkligen intressant. Själv tror jag att det är just subjektiv journalistik som ÄR framtiden. Eftersom privatpersoner får allt större möjligheter att själva rapportera nyheter rakt av (t ex med mobilkameror, Bambuser etc)och informationsflödet överlag är så stort, tror jag att journalister mer eller mindre kommer att bli tvungna att "nischa sig" med hjälp av sina åsikter, för att nå igenom bruset. Precis som med det mesta i informationsväg, kommer journalistiken helt enkelt gå mot att bli mer smal och personlig.

@Tobias: däremot tror och hoppas jag inte att Sverigedemokraterna skulle råda bot på den "smygsubjektivitet" som jag upfattar att du menar att dagens journalistkår präglas av(?)

Anonym sa...

Jag tror inte att vi ska förkassta begreppet objektivitet men snarare lyfta det till en annan nivå. Jag tror att den enda vägen till objektivitet är just genom många subjektiva källor. Men att ensam försöka förespråka objektivitet är bara dumt. Jag är med på resonemanget att framtiden antagligen kommer att bestå av en flora av subjektiva journaliser på nätet (bloggosfären)men att man som mottagare (läsare) inte får anförtro sig till en källa.
VI har tidigare haft en morgon tidning som hävdar att de är objektiva. Det förhållningsättet till media börjar bli passe, nu kommer vi istället att ha 100 källor som alla står för subjektivitet vilket jag tror leder till att vi lyft begreppet objektivitet till en bättre nivå.

ursäkta att jag stavar som en kratta.

@tobias, jag förstår inte vad du menar.

Johanna Celion sa...

@trolle jag håller helt med om att du genom att ta del av flera högst subjektiva källor kan bilda dig en mer rättvis bild av en händelse/en sakfråga eller vad det nu kan handla om... än om du endast läser en endaste till synes objektiv skildring.

Samtidigt kommer den slutsats du bildar dig att vara högst personlig och vad är det som säger att den är objektiv.

Vi har dessutom lättare för att ta till oss och tankar och kunskap som vi kan identifiera oss med och som inte strider mot vår grundläggande, ibland omedvetna, uppfattning om sakers natur.

Om du läser 100 subjektiva skildringar av en händelse kommer du alltså mer eller mindre omedvetet påverkas mest av de/den som redan ligger i linje med din förförståelse och skapa en egen bild med hjälp av de fakta som förstärker din grunduppfattning.
(Hjärnan gillar att förstärka, inte bryta tankemönster).

Om tio personer från olika delar av världen eller olika samhällsklasser/ kulturer läser samma 100 subjektiva skildringar kommer de med all säkerhet bilda sig tio olika slutsatser.

Är dessa tio då alla ett bevis på en objektivitet lyft till en annan nivå?

Nej, om jag inte redan hade gjort det skulle jag nog vara beredd att förkasta begreppet objektivitet.

Johanna Celion sa...

@tobias jag tror inte på någon form av hämnd som det låter du är ute efter. Men för att va helt ärlig förstår jag nog inte heller vad ni med ökad makt skulle skriva ner...journalister i allmänhet?

Johanna Celion sa...

@ the Jennie javisst är den intressant! Och liksom du tror jag definitivt på att nischa sig som journalist. De breda medierna tror jag kommer att skriva om mer lättsamma nyheter medan den verkliga debatten kommer att förflyttas till smalare mer nischade forum.

Anonym sa...

vännen, har du sett true blood? http://www.trueblood.se så himla bra tvserie.
bra blogg, bookmarkad ^^rev

Anonym sa...

Vad som är viktigt är att det inte finns en dold agenda. Antal t.ex. att du tar emot 10 000 kr för att rekommendera en tjänst eller produkt på din blogg.

Allt annat än att tydligt ange det är omoraliskt. Varför? Därför att det är långt ifrån troligt att du annars skulle rekommendera den. Vet man inte att du fått betalt kan man tro att rekommendationen är uppriktig. Det blir ett bedrägeri.

Så länge det är uppfyllt så har man det jag brukar kallar obereonde eller redaktionellt oberoende. Det är ungefär så långt man kan nå.

Objektivitet är svårare och finns naturligtvis aldrig helt. Närmast kommer man väl hos oengagerade människor som egentligen inte bryr sig i en fråga. Så precis som du tror jag inte att det är rimligt att sträva efter eller förvänta sig.

Det imponerar lite på mig att du klarar att se det. Väldigt många har svårt för de där begreppen. Inte minst folk i bloggosfären som arbetar inom annan media.

De anklagar andra för att vara subjektiva och är själva ofta i de situationerna inte bara själva subjektiva som vi alla utan extremistiska vilket däremot aldrig bör accepteras hos någon som representerar eller skapar media.

Bra bloggpostning!

/Hans