Mina kära vänners meddelande till varandra på Facebook igår förmiddag:
I(Sweden) wrote at 10:13am on April 17th, 2008
Älskling, jag har fått 1700 kronor i löneförhöjning så du kan säga upp dig och åka hem och laga middag.
V (Sweden) wrote at 12:21pm on April 17th, 2008
Är det sant, grattis!!! Ja jag ska bara dricka en kaffe och berätta för chefen så drar jag, JIPPI!!!
torsdag 24 april 2008
onsdag 23 april 2008
Ping pong live
Kopplade upp min mobil mot Bambuser igårkväll och körde en första livesändning ifrån rundpingisen på Morfar Ginko. Hade flera vänner som följde de dramatiska finalerna live och jag kände mig som värsta sportreportern med världens bästa ursäkt till att själv slippa spela. Jag tycker nämligen att det är mycket trevligare att titta på och dricka vin än att missbedömma bollbanor och snopet åka ut gång på gång. Det handlar inte om att vinna utan om att ha skoj försöker jag intala mig. Det har hittils inte gått något vidare.
Nutidsromantik om jag får be
Smet in en stund på Pappa Ray Ray igår för att hälsa på A i servisen och kunde ej undvika att smyglyssna på en en diskussion som två damer i sextioårsåldern hade. Det var en idel ström av konstateranden över hur mycket bättre allt var förr.
Jag förundras alltid lika mycket över denna nutidspessimism som så många verkar ha drabbats av. Jag har själv ingen erfarenhet av livet, skall vi säga femtio år tillbaka, som så många i den äldre generationen glorifierande ser tillbaka på. Men jag vet att min farmor jobbade femtio, sextio timmar i veckan för att försörja min far och hans syskon och att hon därutöver lagade husmanskost två gånger om dagen, det var inte direkt tal om micromat och take away på den tiden. Dessutom hade de ingen dammsugare eller tvättmaskin utan farmor sopade golven och tvättade alla kläder för hand i badkaret. Bil var en annan lyx familjen bara drömde om och sol och kritvita stränder på tropiska breddgrader var något man endast hade kunnat se på TV, om man nu hade haft någon vill säga. Summan av detta blev en slitsam arbetsvecka som vida överstiger den genomsnittsliga moderna i antal timmar och fysisk påfrestning. Och utan flertalet av de livsförhöjande förnöjelser vi idag betraktar som en del av vår vardag.
Nu tillhörde farmor arbetarklassen och jag är väl medveten om att inte alla hade det lika tufft. Men fattigdomen var mer utbredd än idag och de moderna bekvämligheter vi nu omges av var endast något ett fåtal hade råd att investera i (om de ens var uppfunna). Idag har vi alla möjligheter att förverkliga oss själva och våra drömmar, att studera, resa, uppleva och njuta av allt livet har att erbjuda, så var det inte förr.
Lika trist är det att höra allt negativt tjat om hur hemskt internet är, och hur kriminaliteten blomstrar på nätet. Visst florerar det en massa olagligt skit på internet och visst har internet skapat en hel del problem för branscher som till exempel musik- och filmindustrin, men dessa problem borde istället ses som en utmaning, en utmaning som kan leda till att så ofantligt många fler kan ta del av det du har att erbjuda samtidigt som du kan göra en ekonomisk vinst. Det kommer inte att gå att få stopp på gratisnedladningen utan den måste integreras i en framtida affärsstrategi.
Men varför ta fasta på de problem som uppstått istället för att se till hur internet, i positiv bemärkelse, revolutionerat vårt samhälle. Hur vi idag enkelt kan finna folk med samma intressen som vi själva, lära känna människor över hela världen, starta upp vår alldeles egna lilla business utan att ha många kronor på fickan. Hur en förskjutning från kapital mot kunskap skett, hur problem, konfikter och övergrepp på de mänskliga rättigheterna kan uppmärksammas och stoppas, hur vi enklare kan protestera mot orättvisor, bilda opinion, öka allmänbildningen hos folket och stärka de demokratiska rättigheterna.
Hur vi från att ha varit passiva konsumenter av media nu istället själva kan vara med och skapa dagens nyhetsflöde. Vi har alla blivit tilldelade en lite megafon, en megafon vi skall se till att använda för att skapa ett ännu bättre samhälle. Så nej, till alla er som anser att det var bättre förr, ni kommer aldrig att vinna min förståelse.
Jag förundras alltid lika mycket över denna nutidspessimism som så många verkar ha drabbats av. Jag har själv ingen erfarenhet av livet, skall vi säga femtio år tillbaka, som så många i den äldre generationen glorifierande ser tillbaka på. Men jag vet att min farmor jobbade femtio, sextio timmar i veckan för att försörja min far och hans syskon och att hon därutöver lagade husmanskost två gånger om dagen, det var inte direkt tal om micromat och take away på den tiden. Dessutom hade de ingen dammsugare eller tvättmaskin utan farmor sopade golven och tvättade alla kläder för hand i badkaret. Bil var en annan lyx familjen bara drömde om och sol och kritvita stränder på tropiska breddgrader var något man endast hade kunnat se på TV, om man nu hade haft någon vill säga. Summan av detta blev en slitsam arbetsvecka som vida överstiger den genomsnittsliga moderna i antal timmar och fysisk påfrestning. Och utan flertalet av de livsförhöjande förnöjelser vi idag betraktar som en del av vår vardag.
Nu tillhörde farmor arbetarklassen och jag är väl medveten om att inte alla hade det lika tufft. Men fattigdomen var mer utbredd än idag och de moderna bekvämligheter vi nu omges av var endast något ett fåtal hade råd att investera i (om de ens var uppfunna). Idag har vi alla möjligheter att förverkliga oss själva och våra drömmar, att studera, resa, uppleva och njuta av allt livet har att erbjuda, så var det inte förr.
Lika trist är det att höra allt negativt tjat om hur hemskt internet är, och hur kriminaliteten blomstrar på nätet. Visst florerar det en massa olagligt skit på internet och visst har internet skapat en hel del problem för branscher som till exempel musik- och filmindustrin, men dessa problem borde istället ses som en utmaning, en utmaning som kan leda till att så ofantligt många fler kan ta del av det du har att erbjuda samtidigt som du kan göra en ekonomisk vinst. Det kommer inte att gå att få stopp på gratisnedladningen utan den måste integreras i en framtida affärsstrategi.
Men varför ta fasta på de problem som uppstått istället för att se till hur internet, i positiv bemärkelse, revolutionerat vårt samhälle. Hur vi idag enkelt kan finna folk med samma intressen som vi själva, lära känna människor över hela världen, starta upp vår alldeles egna lilla business utan att ha många kronor på fickan. Hur en förskjutning från kapital mot kunskap skett, hur problem, konfikter och övergrepp på de mänskliga rättigheterna kan uppmärksammas och stoppas, hur vi enklare kan protestera mot orättvisor, bilda opinion, öka allmänbildningen hos folket och stärka de demokratiska rättigheterna.
Hur vi från att ha varit passiva konsumenter av media nu istället själva kan vara med och skapa dagens nyhetsflöde. Vi har alla blivit tilldelade en lite megafon, en megafon vi skall se till att använda för att skapa ett ännu bättre samhälle. Så nej, till alla er som anser att det var bättre förr, ni kommer aldrig att vinna min förståelse.
torsdag 17 april 2008
Bajs och Stenmark
Jag och K har den senaste veckan gjort det till en trevlig liten vana att slinka in på Designtorget under lunchen. Idag fastnade vi framför en ställning med små broscher och nyckelringar prydda av kända ordspråk/citat/filmtitlar, där ordet bajs (i någon form) ersatt ett annat ord.
En bajs för Martin
Jag vet vad du bajsade förra sommaren
Allt är inte bajs som glimmar
Tjugoåtta och trettiofem, fulla i skratt och smått förundrade över hur kul det fortfarande är med bajs i vuxen ålder knatade vi sedan vidare till lådan med Jan Stenmark magneter. När Jan glimmar så glimmar han.
tisdag 15 april 2008
Undrar om Min Babel Fish är bättre på pingis än på språk?
La in en liten Babel Fish på sidan, man vet ju aldrig när bloggen kommer att slå i Japan. Verkar inte vara alltför svårt att få miljontals fans där. Iallafall inte om man ser till den svenska musikexport som höjts till skyarna i detta befolkningsrika land tusentals mil ifrån det kräsna svenska musikörat.
Att min Babel Fish inte riktigt verkar vara så haj på något av de språk som Alta Vista hävdar att den behärskar är en annan historia... Iallafall...
Välkommen att testa min Babel Fish! (Eller som Babel Fish själv skulle uttrycka det på tyska: Gefühl välkommen att Versuch minimale Babel Fische!)
Idag skall jag spela rundingis och har kvällen till ära köpt en fiiin rosa knapp...
Internetängel
Jaha då va man inne i molnet igen, läste Fredrik Wass artikel Molnet förändrar allt i Fokus igår innan jag gick och la mig, intressant. Blev så glad över att läsa det jag alltid hävdat, att den tid vi spenderar på de digitala nätverken inte innebär att den fysiska samvaron med vänner får stryka på foten, utan tvärtom.
(ur Molnet förändrar allt:)
"En bild som ofta målas upp när det gäller sociala nätverk på internet är att det hindrar människor från att träffas i verkligheten. Och oavsett hur vi definierar vad som är socialt – att umgås med tio vänner på nätet och dela upplevelser i molnet, eller att fika med en bekant – så är bilden av den fysiskt isolerade internetmänniskan en myt. Det hävdar Jeffrey Cole från Center for Digital Future i Kalifornien som forskar kring hur internet påverkar människors liv över tid.
– Samvaro med familjen minskar inte. Samvarotid med vänner ökar till och med litet när människor börjar använda internet. Många använder tekniken för att arrangera riktiga möten, säger Jeffrey Cole."
För visst är det så att jag spenderar otaliga timmar om dagen på nätet, eller i molnet (låter härligare), tid som skulle kunna läggas på fysiska möten. Men samtidigt har denna tid i molnet inneburit (och innebär) att jag kommit väldigt nära en massa människor som jag nu, så fort tillfälle ges, försöker träffa (in real life höll jag på att skriva, fast precis som Fredrik hävdar går det inte att separera den fysiska världen ifrån den i molnet då de varje dag flätas samman. Och vad är det egentligen som säger att den digitala kommunikationen skulle vara mindre real än den fysiska.).
Nej kort och gott har internet lett till att mitt sociala liv blomstrar som aldrig förr. Internet är i allra högsta grad ett nytt sätt att umgås, så mamma nu är det dags att släppa oron över att jag skall dö som en dataeremit i all min ensamhet.
(ur Molnet förändrar allt:)
"En bild som ofta målas upp när det gäller sociala nätverk på internet är att det hindrar människor från att träffas i verkligheten. Och oavsett hur vi definierar vad som är socialt – att umgås med tio vänner på nätet och dela upplevelser i molnet, eller att fika med en bekant – så är bilden av den fysiskt isolerade internetmänniskan en myt. Det hävdar Jeffrey Cole från Center for Digital Future i Kalifornien som forskar kring hur internet påverkar människors liv över tid.
– Samvaro med familjen minskar inte. Samvarotid med vänner ökar till och med litet när människor börjar använda internet. Många använder tekniken för att arrangera riktiga möten, säger Jeffrey Cole."
För visst är det så att jag spenderar otaliga timmar om dagen på nätet, eller i molnet (låter härligare), tid som skulle kunna läggas på fysiska möten. Men samtidigt har denna tid i molnet inneburit (och innebär) att jag kommit väldigt nära en massa människor som jag nu, så fort tillfälle ges, försöker träffa (in real life höll jag på att skriva, fast precis som Fredrik hävdar går det inte att separera den fysiska världen ifrån den i molnet då de varje dag flätas samman. Och vad är det egentligen som säger att den digitala kommunikationen skulle vara mindre real än den fysiska.).
Nej kort och gott har internet lett till att mitt sociala liv blomstrar som aldrig förr. Internet är i allra högsta grad ett nytt sätt att umgås, så mamma nu är det dags att släppa oron över att jag skall dö som en dataeremit i all min ensamhet.
fredag 11 april 2008
Om att känna sig fiiin
Nu har jag efter påtryckningar publicerat mitt första blogginlägg på skolbloggen. Spontan respons ifrån vänner är att jag försöker låta fin i kanten, jag förstår ingenting...
Fiiint folk
den 11 april 2008
Så var det då äntligen dags för det alla väntat på: Johannas entré här på skolbloggen!! Hundratals är de e-mail jag fått där folk på sina bara knän bett och bönat om ett första inlägg. Men som det så klyschigt brukar heta: fint folk gör alltid sen entre. Så vad gör man när praktiken är förlagd till öfvre Östermalm, när man käkar lunch i ett hav av backslickbrats och när man sitter här i sin kavaj på kontoret, som självfallet är en stor fin etagevåning, och känner sig viktig.
Jo man väntar till sist med att börja blogga.
Johanna har gjort sin praktik på Gernandt och Söderblom reklambyrå och i det stora hela trivts mycket bra bland ett gäng härliga reklamkarlar (med en stor portion humor) och en mellanschnauzer som själv anser sig vara alldeles för fiiin (viktigt att betona i:et..) för att leka med bollar, och tro mig jag har försökt.
Jag har under min tid här lärt mig en förskräckligt massa om livsviktiga ämnesområden som vitvarumarknaden, braskaminmarknaden, standardiserade affärssystem för internethandel, streckkoder, RFID (Radio Frequency Identification) teknik och global datasynkronisering. Som ni kanske förstår har jag gjort mycket research.
Research kan vara riktigt tråkigt men också alldeles alldeles underbart. Det blir vad man gör det till. Jag har sett till att ta mig ut på fältet en hel del för att möta människor. När jag kartlade vitvarumarknaden i Sverige åkte jag runt i en budbil ett par förmiddagar. Budet, en vacker ung kvinna med ovanligt vassa härliga kommentarer, levererade paket till vitvarubutiker och jag ställde en massa frågor till återförsäljarna.
Däremellan lekte vi att vi var på road trip, spelade musik, mumsade i oss vaniljbullar och stannade för lunch på mysiga hak (eller iallafall vill jag tänka att det va så och inte Take Away från Sandys...). Med tanke på att vi hade en leverans ända till Södertälje en dag kan man dock säga att vi var på road trip på riktigt, de ni..
Fiiint folk
den 11 april 2008
Så var det då äntligen dags för det alla väntat på: Johannas entré här på skolbloggen!! Hundratals är de e-mail jag fått där folk på sina bara knän bett och bönat om ett första inlägg. Men som det så klyschigt brukar heta: fint folk gör alltid sen entre. Så vad gör man när praktiken är förlagd till öfvre Östermalm, när man käkar lunch i ett hav av backslickbrats och när man sitter här i sin kavaj på kontoret, som självfallet är en stor fin etagevåning, och känner sig viktig.
Jo man väntar till sist med att börja blogga.
Johanna har gjort sin praktik på Gernandt och Söderblom reklambyrå och i det stora hela trivts mycket bra bland ett gäng härliga reklamkarlar (med en stor portion humor) och en mellanschnauzer som själv anser sig vara alldeles för fiiin (viktigt att betona i:et..) för att leka med bollar, och tro mig jag har försökt.
Jag har under min tid här lärt mig en förskräckligt massa om livsviktiga ämnesområden som vitvarumarknaden, braskaminmarknaden, standardiserade affärssystem för internethandel, streckkoder, RFID (Radio Frequency Identification) teknik och global datasynkronisering. Som ni kanske förstår har jag gjort mycket research.
Research kan vara riktigt tråkigt men också alldeles alldeles underbart. Det blir vad man gör det till. Jag har sett till att ta mig ut på fältet en hel del för att möta människor. När jag kartlade vitvarumarknaden i Sverige åkte jag runt i en budbil ett par förmiddagar. Budet, en vacker ung kvinna med ovanligt vassa härliga kommentarer, levererade paket till vitvarubutiker och jag ställde en massa frågor till återförsäljarna.
Däremellan lekte vi att vi var på road trip, spelade musik, mumsade i oss vaniljbullar och stannade för lunch på mysiga hak (eller iallafall vill jag tänka att det va så och inte Take Away från Sandys...). Med tanke på att vi hade en leverans ända till Södertälje en dag kan man dock säga att vi var på road trip på riktigt, de ni..
torsdag 10 april 2008
Ibland händer det
En ovanligt kreativ, informativ och kärleksfull kväll till ända. Har fått uppdateringar om det senaste på BVC i Linköping och vad man studerar år ett på läkarlinjen i samma stad. En uppdatering av vad som händer i Karlshamn, hur det är att jobba med Melodifestivalen och hur många gäster Pappa Ray Ray hade i restaurangen ikväll. Däremellan har jag låtit mig förföras av vackra rader i min nya mobil och längtat till Gärdet.
Därutöver har jag författat fyra, i min åsikt, mycket bra utkast på annonser för en vacker konferensanläggning på Lidingö och slutfört en marknadsanalys. Kört en repris på den eminenta branschdagen Medieteknik 2008 på KTH genom Bambuser socialclub och återigen inspirerats av vad bland annat Björn Jeffery, VD på Good Old, Pontus Schultz, Chefredaktör Veckans Affärer, Sara Öhrvall, Chef för Bonnier Research and Development och Joakim Jardenberg, VD på Mindpark hade att säga om framtidens medier. Mycket bra!
Därutöver har jag författat fyra, i min åsikt, mycket bra utkast på annonser för en vacker konferensanläggning på Lidingö och slutfört en marknadsanalys. Kört en repris på den eminenta branschdagen Medieteknik 2008 på KTH genom Bambuser socialclub och återigen inspirerats av vad bland annat Björn Jeffery, VD på Good Old, Pontus Schultz, Chefredaktör Veckans Affärer, Sara Öhrvall, Chef för Bonnier Research and Development och Joakim Jardenberg, VD på Mindpark hade att säga om framtidens medier. Mycket bra!
fredag 4 april 2008
35 öre foten
Jag och K spånar på ideer till en annons för en konferensanläggning, vi har just nu åtta skisser med bland annat grodmän, motorcrosscyklar, en rebus, en optikertavla, en massa streckgubbar och en gåta.
Det är kul med Reklam.
För övrigt kan jag meddela att om lusten att köpa en tusenfoting för 350kr skulle falla på så finns det en på Zoobutiken i Fältöversten.
tisdag 1 april 2008
Icke golvad av te
Sömnlös natt, kan det ha varit H:s te? H har just flyttat till Lilla Essingen så vi drack inflyttningste på hennes golv igår natt (H har inte en enda möbel ännu). Undra om man blir mindre blyg av teét också? Isf skall jag dricka det nästa gång innan jag träffar en vacker flicka.
Skall lyssna lite på Håkan och dansa i soffan, det borde man piggna till av...
Skall lyssna lite på Håkan och dansa i soffan, det borde man piggna till av...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
