söndag 7 december 2008
Att generera trafik
Jag fick ett uppdrag av SVT webb. De ville veta hur de kunde skapa mer trafik till den relativt nystartade film och drama- sajten. Med tanke på att det skulle bli ett litet sidoprojekt, till ordinarie praktik, under ett par veckors tid blev det dock svårt att hinna göra en så omfattande research att specifika lösningar för film och drama blev möjliga att presentera. Istället kom presentationen att handla om närvaro på internet ur ett lite större perspektiv. Hur SVT, som mediehus, kan skapa mer trafik till sina sajter.
torsdag 6 november 2008
Om objektivitet
Har den senaste tiden, för Dansbandskampens räkning, bevakat det som skrivs på nätcommunitys om själva programmet. Snubblade för ett par dagar sedan över en diskussion om huruvida juryn verkligen är objektiv eller inte i sin kritik. En arg röst hävdade att de då bestämt inte var objektiva.
Detta krav på objektivitet, ett begrepp som i min mening inte ens existerar, men som man stöter på i alla möjliga sammanhang, är en gåta för mig.
I detta fall är det ju dessutom helt uppenbart, även för den som tror på objektivitet, att juryn inte är det. De har ju betalt för att uttrycka sin högst personliga åsikt. Vilket allt som oftast tar sig uttryck i att de tycker helt olika.
Jag anser dock att det är omöjligt att vara objektiv, oavsett sammanhang. Allt vi ger uttryck för, hur objektivt vi än vill få det att låta är färgat av vår förförståelse, baserad på vår kunskap, det kulturella sammanhanget och den miljö vi växt upp i. Omedvetet lägger vi värderingar i allt vi kommunicerar.
I min värld är allt en social konstruktion, det finns ingen absolut sanning, ingen objektivitet. Och det är befriande att tänka så. Det gör det enklare att tänka i andra banor, att tänka galet. Att tillåta sig att vara galen.
Jag tror att många anser att journalistiken till stor del är objektiv. Samtidigt tror jag att Internet, med dess möjlighet till dialog och direkt feedback, kommer att leda till att allt fler kommer att börja ifrågasätta objektiviteten i journalistisken. Det som i en nätartikel låter som en objektiv skildring av ett skeende kan i en kommentar skildras på ett till synes minst lika sanningsenligt sätt men med en vitt skild slutsats. Vi kommer på ett helt annat sätt se bevis på den subjektivitet med vilken vår värld skildras. Om än klädd i en slags objektiviserande kostym.
Bloggosfären och den mångfasseterade bild den ger oss av aktuella händelser kommer också ändra vårt sätt att se på objektiviteten i det vi läser.
Även om den journalistiska objektiviteten börjar ifrågasättas alltmer tror jag dock att den vetenskapliga kommer att fortsätta blomstra. Vetenskapen uppfattas av många som högst objektiv, jag håller inte alls med. Den är enligt mig, som med allt annat, färgad av förförståelse, och därtill ofta ekonomiska intressen och krav på snabba resultat. Den är dessutom högst beroende av vilka faktorer som vägs in i studien.
Men nu tillbaka till det jag urspungligen hade i i åtanke när jag började denna postning. Att uttrycka min stora glädje över den artikel i SvD som handlar om Filip och Fredriks högst Obamapartiska skildring av valet i USA och som avslutas med frasen:
– Objektivitet är en illusion. Vi kommer verkligen sitta och lipa om Obama håller inspirerande tal, säger Fredrik Wikingsson.
Yes!
Ännu gladare gjorde det mig att sen läsa den diskussion som Sofia tar upp i postningen, På förekommen anledning, på SSBD, och som behandlar kravet på journalistisk objektivitet, eller kanske bättre uttryckt så dold partisk journalistik som möjligt. Den är intressant och jag tror precis som Sofia att medierna skulle gynnas av en mer öppet subjektiv journalistik.
För att citera henne:
Jag tror på en journalistik som är passionerad och som skapar debatt. Och liksom Sofia tror jag att vi är flera som tycker så:
Detta krav på objektivitet, ett begrepp som i min mening inte ens existerar, men som man stöter på i alla möjliga sammanhang, är en gåta för mig.
I detta fall är det ju dessutom helt uppenbart, även för den som tror på objektivitet, att juryn inte är det. De har ju betalt för att uttrycka sin högst personliga åsikt. Vilket allt som oftast tar sig uttryck i att de tycker helt olika.
Jag anser dock att det är omöjligt att vara objektiv, oavsett sammanhang. Allt vi ger uttryck för, hur objektivt vi än vill få det att låta är färgat av vår förförståelse, baserad på vår kunskap, det kulturella sammanhanget och den miljö vi växt upp i. Omedvetet lägger vi värderingar i allt vi kommunicerar.
I min värld är allt en social konstruktion, det finns ingen absolut sanning, ingen objektivitet. Och det är befriande att tänka så. Det gör det enklare att tänka i andra banor, att tänka galet. Att tillåta sig att vara galen.
Jag tror att många anser att journalistiken till stor del är objektiv. Samtidigt tror jag att Internet, med dess möjlighet till dialog och direkt feedback, kommer att leda till att allt fler kommer att börja ifrågasätta objektiviteten i journalistisken. Det som i en nätartikel låter som en objektiv skildring av ett skeende kan i en kommentar skildras på ett till synes minst lika sanningsenligt sätt men med en vitt skild slutsats. Vi kommer på ett helt annat sätt se bevis på den subjektivitet med vilken vår värld skildras. Om än klädd i en slags objektiviserande kostym.
Bloggosfären och den mångfasseterade bild den ger oss av aktuella händelser kommer också ändra vårt sätt att se på objektiviteten i det vi läser.
Även om den journalistiska objektiviteten börjar ifrågasättas alltmer tror jag dock att den vetenskapliga kommer att fortsätta blomstra. Vetenskapen uppfattas av många som högst objektiv, jag håller inte alls med. Den är enligt mig, som med allt annat, färgad av förförståelse, och därtill ofta ekonomiska intressen och krav på snabba resultat. Den är dessutom högst beroende av vilka faktorer som vägs in i studien.
Men nu tillbaka till det jag urspungligen hade i i åtanke när jag började denna postning. Att uttrycka min stora glädje över den artikel i SvD som handlar om Filip och Fredriks högst Obamapartiska skildring av valet i USA och som avslutas med frasen:
– Objektivitet är en illusion. Vi kommer verkligen sitta och lipa om Obama håller inspirerande tal, säger Fredrik Wikingsson.
Yes!
Ännu gladare gjorde det mig att sen läsa den diskussion som Sofia tar upp i postningen, På förekommen anledning, på SSBD, och som behandlar kravet på journalistisk objektivitet, eller kanske bättre uttryckt så dold partisk journalistik som möjligt. Den är intressant och jag tror precis som Sofia att medierna skulle gynnas av en mer öppet subjektiv journalistik.
För att citera henne:
"Objektiv journalistik finns inte. De egna värderingarna smyger sig alltid in på ett eller annat sätt. Och om inte de egna värderingarna smyger sig igenom kan väl ingen faktiskt förneka att det finns en anda av politisk korrekthet hos den svenska journalistkåren som gör att man faktiskt får eller till och med bör tycka att homosexuella ska få gifta sig eller att Sverigedemokraterna är ett dåligt parti… Detta är något som nyhetskonsumenterna börjat reagera på, och för att behålla vår trovärdighet tror jag att det är bättre att vara tydlig med sina grundläggande värderingar än att försöka mörka dem fast de lyser igenom..."
Jag tror på en journalistik som är passionerad och som skapar debatt. Och liksom Sofia tror jag att vi är flera som tycker så:
"För att backa till Filip och Fredrik så kan konstateras att de har något som tilltalar den yngre generationen. Min son som är sjutton följer deras program slaviskt, och han tittar knappt på teve i övrigt.Vad är det då som tilltalar?
Fillip och Fredrik gör inte renodlade humorprogram. Filip och Fredrik är journalister som gör ett gediget journalistiskt arbete. De gör djuplodande research och undersöker hur saker och ting fungerar. De utsätter sig själva och de utsätter andra. Alltid med ett stort hjärta och respekt för människorna de möter. Och det är just det. Hjärtat. Passionen. Som de inte någon gång försöker dölja bakom grå objektivitet.
Det betyder inte att de som tittar nödvändigtvis håller med eller sväljer allt från Filip och Fredriks perspektiv. Snarare hjälper det deras tittare att själva ta ställning, för eller emot.
De engagerar. Det de gör känns relevant för att de själva brinner så mycket just för de människor, företeelser och skeenden de berättar om. Och de drar sig aldrig för att lägga in eget tyckande och visa känslor. "
Kanske är det just en mer öppet subjektiv journalistik som kan ta upp kampen med nöjesindustrin om de ungas intresse.
tisdag 21 oktober 2008
En ministund i rampljuset
För er som är nyfikna på var jag numera befinner mig på lördagarna: Välkomna in bakom kulisserna på Dansbandskampen i Strängnäs!
måndag 20 oktober 2008
Länkar
Med praktik på två webbredaktioner, ett självständigt projekt om digital marknadskommunikation och ett x-jobb går det inte riktigt att få ihop tid till att uppdatera min blogg i den omfattning jag önskar.
Jag nöjer mig därför idag med att länka till några andra riktigt bra bloggposter. Det första av dem har skrivits av min vän Joakim Nyström och handlar om hans funderingar kring vad han kallar generation generate. Även det andra har jag hämtat från hans blogg och det behandlar närvaro på internet. Det finns enligt Joakim tre grundläggande idéer som man bör tänka på för företag idag när det kommer till närvaro.
Det tredje står Joakim Jardenberg på Mind Park för och handlar kort och gott om:
Fem saker som alla mediehus bör göra NU!
Sofia på Same Same But Different tillför Joakims post bra aspekter. Kort och gott handlar de sista två posterna om fördelen med att dela med sig av materialet på din mediesajt. Att göra det tillgängligt på de arenor där en yngre, och för framtiden viktig, målgrupp vistas. Det är en intressant debatt som definitivt borde väckas på SVT där jag nu gör min praktik.
torsdag 16 oktober 2008
Foxtrot och film
Lever i ett skimmer av film, drama och dansband. Det handlar om praktik på SVT, dansbandskampens webbsajt och den nya film & dramasatsningen på nätet. Idag har jag skrivit min första dansbandsrelaterade artikel, på lördag kanske jag tar mina första stapplande pardanssteg. I danspalatset i Strängnäs, de ni.
fredag 3 oktober 2008
torsdag 2 oktober 2008
Haha vad tokigt det kan bli. Precis innan min vän Joakim (mr "shake it" i youtubeklippet ovan:) och jag avslutade vårt maratonmobilsamtal ikväll tipsade han om en rolig blogg http://failblog.org. Joakim tipsar ofta om trevliga saker och idag har han dessutom givit mig en invite till True Knowledge. True knowledge är en sajt som hjälper dig att hitta svar på allt mellan himmel och jord och där du som användare, precis som i Wikipedia, kan vara med att lägga till fakta och skapa innehåll. Hur högt Kaknästornet är hade tjänsten dock inget svar på.Det har den nu! Den uppgiften har jag lagt in :-) ( Obs! konto krävs för att kunna accessa denna sida)
155 meter!
Nu tillbaka till det tokiga.. Googla failblog säger J och jag googlar på bländande engelska: faleblogg :-) Google hittar naturligtvis inte failblog utan undrar istället om jag inte menade:
Just de, fylleblogg, haha!
Om internet som kommunikationskanal
Vattenfall På Facebook?
From: ceciliawemming
Rapport skriven av Cecilia Wemming student inom marknadsföring under praktik på Vattenfall. En grundläggande hjälp för företag som funderar på att använda Internet som kommunikationskanal.
SlideShare Link
onsdag 1 oktober 2008
Föreläsning om trådlös kommunikation
7.2 Mbps med mobilt bredband? Ja kanske om du sitter på masten och är ensam på nätet.
Mobilt
"Skulle du låna ut din mobiltelefon för en dag?
Vad är det första du gör när bion är slut?
Vad tar du fram när du blir lämnad ensam vid cafébordet?
Svaren på dessa retoriska frågor visar enligt svenska mobilbyrån Mobiento hur mobilen förändrat vårt beteende de senaste tio åren." (2008-05-18 | Internetworld.se, Därför funkar reklam i mobilen)
För ett par veckor sedan höll Mobiento en föreläsning på Medieinstitutet om mobil marknadsföring. Vi fick en inblick i en spirande annonsmarknad och igenkännande exempel på vad mobilen har kommit att bli för oss idag.
Min mobil är:
Min mest personliga ägodel.
Alltid på och alltid till hands
Huben i min vardag
Prylen jag aldrig glömmer hemma
En plattform för mina kontakter
Mobil annonsering omsätter ca 50 miljoner kronor idag, vilket
Men mobiltelefonen är också den snabbast växande mediekanalen. Och i och med att mobilerna blir allt mer anpassade för att surfa på nätet spås marknaden en ljus framtid. Tele2:s vd Niclas Palmstierna säger i en intervju med Svenska Dagbladet (2008-09-30, De gör gemensam sak) att marknaden väntas växa till 500 miljoner kronor år 2010.
Sveriges fyra största mobiloperatörer Telia, Tele2, Tre och Telenor har nu inlett ett samarbete för att få fler annonsörer att använda mobiltelefonen som en reklamkanal.
Paketet skall göra det enklare för annonsörer att nå ut till de två miljoner användare i Sverige som surfar via mobilen och beskrivs som en ”katalysator” för att få fart på den mobila annonseringen.
I praktiken innebär samarbetet att de fyra operatörerna enas om ett särskilt annonsformat, därmed räcker det med att annonsen utformas på ett sätt för att passa alla mobilsajterna. Annonsutrymmet ska förmedlas via säljbolagen Jumptab och Adiento.
Men vad är då mobil marknadsföring?
Direktmarknadsföring.
- Riktade sms, mms till mottagare.
Responshantering
- Integrera kortnummer i all offline marknadsföring för enkel interaktion (till exempel: sms:a pension till 333).
Mobila webbsidor
- En version av en webbsida helt skapad eller anpassad för mobiler.
Mobil annonsering
- Banners för mobila portaler
- Google Mobile
Mobilspel
Viralspridning
tisdag 2 september 2008
Trender
Vi börjar så sakteligen närma oss slutet på år 2008 och det är dags att blicka framåt på det kommande 2009.
Fredrik Wass sammanfattade för ett par veckor i en artikel på Internetworld.se, Trender du måste känna till nästa år, vad analysbyrån Gartner spår för nättrender under de kommande åren.
Grönt IT
Den ökande miljömedvetenheten kommer att ställa krav på it-branschen att minska sin miljöpåverkan samtidigt som it kan effektivisera miljöarbetet i ett större perspektiv inom industrier och företag.
Molnet (cloud computing)
Cloud computing handlar om att lägga ut datorkraft, lagring och applikationer på externa onlinesystem. En trend jag själv är förvånad över att den inte redan har blommat ut med full kraft.
Sociala nätverk
Sociala nätverk i sig är ju inget nytt men en kommande trend är, enligt Gartner, att de på allvar tar sig in i företagsvärlden. Företagen tros nu komma att integrera nätverk liknande Facebook i sina egna verksamheter, detta för att främja samarbetet anställda emellan.
Videokonferenser
Videokonferenser med hög upplösning och deltagare i naturlig storlek, med ökad "rumskänsla" som följd tror Gartner kommer att leda till större efterfrågan på dessa tjänster.
Mikrobloggande
Mikrobloggandet, med sajter som Jaiku och Twitter i spetsen, går ut på att du med en eller ett par meningar berättar för omvärlden vad du är sysselsatt med eller tänker på. Denna informationen kan sedan prenumereras på av andra användare. Gartner tror att microbloggandet, liksom de sociala nätverken, kommer att anammas av företagen i syfte att effektivisera kommunikationen mellan de anställda.
Fredrik Wass sammanfattade för ett par veckor i en artikel på Internetworld.se, Trender du måste känna till nästa år, vad analysbyrån Gartner spår för nättrender under de kommande åren.
Grönt IT
Den ökande miljömedvetenheten kommer att ställa krav på it-branschen att minska sin miljöpåverkan samtidigt som it kan effektivisera miljöarbetet i ett större perspektiv inom industrier och företag.
Molnet (cloud computing)
Cloud computing handlar om att lägga ut datorkraft, lagring och applikationer på externa onlinesystem. En trend jag själv är förvånad över att den inte redan har blommat ut med full kraft.
Sociala nätverk
Sociala nätverk i sig är ju inget nytt men en kommande trend är, enligt Gartner, att de på allvar tar sig in i företagsvärlden. Företagen tros nu komma att integrera nätverk liknande Facebook i sina egna verksamheter, detta för att främja samarbetet anställda emellan.
Videokonferenser
Videokonferenser med hög upplösning och deltagare i naturlig storlek, med ökad "rumskänsla" som följd tror Gartner kommer att leda till större efterfrågan på dessa tjänster.
Mikrobloggande
Mikrobloggandet, med sajter som Jaiku och Twitter i spetsen, går ut på att du med en eller ett par meningar berättar för omvärlden vad du är sysselsatt med eller tänker på. Denna informationen kan sedan prenumereras på av andra användare. Gartner tror att microbloggandet, liksom de sociala nätverken, kommer att anammas av företagen i syfte att effektivisera kommunikationen mellan de anställda.
Fredrik skriver också att en övergripande trend som Gartner förutspår är att nya fenomen och tjänster slår igenom först på konsumentmarknaden för att sedan ta sig in i företagsvärlden.
En annan trend nu enligt trendwatching.com är vad de i sin senaste rapport kallar off=on.
En annan trend nu enligt trendwatching.com är vad de i sin senaste rapport kallar off=on.
Såhär beskriver man på trendwatching.com vad det i stora drag handlar om:
"OFF=ON More and more, the offline world (a.k.a. the real world, meatspace or atom-arena) is adjusting to and mirroring the increasingly dominant online world, from tone of voice to product development to business processes to customer relationships. Get ready to truly cater to an ONLINE OXYGEN generation even if you’re in ancient sectors like automotive and fast moving consumer goods".
Det är en spännande utveckling som du kan läsa mer om här.
Newsmill
Är det en version av framtidens nyhetsformat som har sett dagens ljus? Ja jag tror det.Den, nu i betatestfasen, nya debatt och nyhetssajten Newsmill känns helt rätt i en tid där de flesta kommersiella krafter har börjat inse att kommunikation i form av en dialog med sin målgrupp vida överträffar den mer traditionella monologen. Newsmill är, som skaparna själva skriver, den första stora sajten som kombinerar redaktörsdrivet och användargenererat innehåll och som sätter agendan i debatten. Du som läsare kan kommentera, skriva egna inlägg, milla (emotionellt kommentera med färger) eller delta med din blogg.
Tanken bakom sajten grundar sig i hur medielandskapet förändras från papper till internet och ifrån traditionell till social media och följer den stig bloggosfären trampat upp i form av en decentraliserad och individualiserad opinionsbildning.
Kommentarerna bidrar till en rad intressanta infallsvinklar som hjälper en att se på nyheten/inlägget i fråga ur flera perspektiv. Det blir intressant. Mycket intressantare än att läsa en isolerad journalists ord om en specifik händelse eller att specifikt fenomen och det blir uppenbart hur subjektivt allting är. De ord som vid första anblicken (för många) kan låta som en objektiv rapportering av ett skeende får med kommentarerna och inläggens hjälp många gånger en helt ny innebörd.
På Newsmill accepteras inte traditionella hierarkier.
Det är en hyllning till demokratin.
En hyllning man vida befäster genom den punktbeskrivning av Newsmill som återfinns på sajten:
"Om Newsmill
- Newsmill är en sajt för nyhetskommentarer och debatt. Våra redaktörer bjuder varje dag in olika skribenter med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser.
- Newsmill använder sig av ett nytt publicistiskt arbetssätt för att demokratisera och öppna upp redaktionen. Det innebär att vi i förväg publicerar de frågeställningar vi letar insideskribenter till och bjuder in läsarna att omedelbart medverka.
- Newsmill ser alla läsare som medarbetare. Våra läsare vet mer än vi och vi tror att en pluralistisk, bred och modig aktualitetsdebatt bäst garanterar en allsidig belysning av vår tid och vår värld.
- Newsmill är ingen egen isolerad ö. Vi bejakar länkar till andra sajter och andra bloggar och vi verkar för att våra skribenter ska synas i andra medier.
- Newsmill är politiskt och religöst obunden. Vi värnar demokratin och yttrandefriheten och vill bidra till en rikare och roligare offentlighet. "
Läs också vad Brit Stakston på JMW skriver om Newsmill i inlägget: Newsmill toppar med Lennart Swahn…det blir bra!
torsdag 21 augusti 2008
Olle Fs facebookstatus ikväll
Det enklaste sättet att skapa en liten förmögenhet är att starta med en stor.
onsdag 20 augusti 2008
Alla humlor kan flyga! Och varför kan jag ej se henne dansa medurs?
Johan Staël von Holstein. Sanningen enligt mig. Nu måste jag citera hans blogg igen. Har precis hittat dit och funnit stor glädje och inspiration i hans gnistrande inlägg. Läste tidigare idag inlägget: Min högerhjärna har gett mig alla brudarna och konstaterade att jag med all sannolikhet har en, enligt Johans sanning, dominant höger hjärnhalva. "Man brukar säga att vänster är matte och logik och att höger hjärnhalva står för det konstnärliga och kreativa. Jag har funderat lite på det där eftersom jag varken kan sjunga, rita, måla, spela teater eller något annat. Det måste finnas något mer som utmärker en höger- vänsterhjärna.
Jag tror att vänster hjärnhalvorna är smarta, analytiska, strukturerade, snabbtänkta, logiska… Det låter väl bra? Ja, men de är också högfärdiga, de har ju alltid varit duktigast i klassen. De är socialt obegåvade personer och framför allt skiträdda för allt och alla. De är så smarta att de ser alla hot, hinder, problem och inser att allt är omöjligt.
Hur är vi höger människor då? Jo, det är vi som är de idérika visionärerna. Optimister som är socialt begåvade, det är vi som får alla brudarna. Vi är problemlösande och ser bara möjligheter. Men vi är också slarviga, naiva och fyllda av komplex för att vi aldrig varit lika smarta och duktiga i skolan. "
Förvisso har jag alltid varit duktig i skolan men jag kan trots det identifiera mig med hans tankar, i egenskap av högerdominant hjärnhalva.
"Alla barn föds kreativa, visionära och positiva, allt är möjligt och världen ligger för ens fötter. Men ju äldre man blir desto tråkigare och fegare blir man, riktiga partypajare, rädda för all förändring, allt nytt, allt okänt. Man motsäger sig all förändring, fantastiska badhus i strömmen, tvinnade torn på höjden.
Allt går att räkna sönder, stoppa och ”negga”. Inget är möjligt!
Förvisso har vänsterhjärnorna sin plats, som kamrerer, VDar och bankers, men de har fel, fundamentalt fel.
Allt går! Allt är möjligt! All förändring är fantastisk, All vision skall bejakas, allt går och allt är möjligt. Alla humlor kan flyga! Se på Turing Torso, Operahuset i Sidney alla analytiker, Jantar och bromsklossar hade fel."
För en stund sedan gled jag in på min vän Joakims blogg Indie makes me Emo. Left vs the right brain heter det senaste inlägget som innehåller en länk till en artikel i The Daily Telegraph, The Right Brain vs Left Brain. I artikeln listas den högra och den vänstra hjärnhalvans funktioner och jag nickar åter instämmande åt beskrivningen av den högra som jag anser vara min dominanta. Sedan gör jag testet. Det består av en kvinna som gör piruetter. Om du ser henne göra dem medurs är din högra hjärnhalva dominant och vice versa. Min kvinna snurrar moturs. Jag kämpar länge och tappert med att försöka se henne dansa medurs, men icke.
Betyder detta att jag trots allt använder vänster hjärnhalva i större utsträckning?
Nej. Nej jag vill inte hålla med.
Nu skall jag sova och imorgon då skall kvinnan dansa medurs. För i min värld där kan alla humlor flyga.
fredag 15 augusti 2008
Carolina, Carolina, Carolina.
Jag har alltid gillat Carolina Gynning. Hon gör, enligt våra svenska normer för hur vi bör uppträda i offentliga sammanhang, konstant bort sig. Inte i mina ögon.Johan Staël von Holstein skriver på sin blogg Sanningen enligt mig:
Inte jag heller tänker jag och skrattar återigen tyst för mig själv åt Carolinas senaste citat (grundat i en ilska över att hon inte får nomineras för sina insatser i både TV 4 och kanal 5 i Kristallengalan).
- Jag är så jävla förbannad, jag tror att Kristallenstiftelsen vill att jag skall dö.
En inte helt verklighetsförankrad slutsats, men ack så rolig.
onsdag 13 augusti 2008
Reklamavbrott: praktikant Johanna
I måndags hämtade jag mitt livs första praktikintyg på Reklambyrån Gernandt Söderblom. Det var med ett leende på läpparna jag knatade därifrån.
Så här lyder Lennarts välformulerade omdöme av min insats:
Praktikintyg
Johanna Celion, ****** - ****, har under perioden 10:e mars till den 18:e april 2008 praktiserat hos oss på Gernandt Söderblom AB. Praktiken omfattade fyrtio timmar i veckan.
Johanna har tagit del av det löpande arbetat på reklambyrån. Hon har varit engagerad och visat prov på mycket god initiativförmåga.
Hon har under de sex veckorna jobbat både strategiskt och praktiskt med väl kvalificerade arbetsuppgifter. Uppgifter som till vardags möter dem som har reklambyrån som arbetsplats. Johanna har initialt arbetat med omvärldsbevakning och tagit fram underlag som har legat till grund för den kreativa processen. I den kreativa processen har hon aktivt involverat sig i den traditionella reklambyråns kärnverksamhet. Hantverksmässigt har hon också skrivit texter (copy) och resonerat kring formgivning av annonser och trycksaker.
Johanna har under sin tid här på byrån varit en viktig medarbetare, som tillfört idéarbetet och den löpande produktionen nya spännande infallsvinklar som fört processen framåt med ny spänst.
Jag kan varmt rekommendera Johanna och är övertygad att den som någon gång får möjligheten att jobba tillsammans med henne, kommer att bli överraskad av hennes idérikedom och hennes sätt att analysera olika problem som kan dyka upp vid reklamproduktion. Hennes sätt att möta vardagen och med stor aptit ansvara för de arbetsuppgifter hon fått sig tilldelat. Vid sidan av de mer traditionella arbetsuppgifterna är Johanna också en mycket uppskattad arbetskamrat som bidrar till många leenden och goda skratt.
Johanna är alltid mycket välkommen tillbaks till oss på Gernandt Söderblom. Och är det inte för en arbetsuppgift tar jag gärna en kopp kaffe med henne. Något jag rekommenderar att du också gör. Man behöver inte många minuter för att bilda sig en positiv uppfattning. Ring mig gärna om det är något du undrar över eller om du tror att jag kan bidra med någon information om Johanna som kan verifiera det som ovan nämnts.
Stockholm den 14 augusti 2008
Lennart Söderblom
Så här lyder Lennarts välformulerade omdöme av min insats:
Praktikintyg
Johanna Celion, ****** - ****, har under perioden 10:e mars till den 18:e april 2008 praktiserat hos oss på Gernandt Söderblom AB. Praktiken omfattade fyrtio timmar i veckan.
Johanna har tagit del av det löpande arbetat på reklambyrån. Hon har varit engagerad och visat prov på mycket god initiativförmåga.
Hon har under de sex veckorna jobbat både strategiskt och praktiskt med väl kvalificerade arbetsuppgifter. Uppgifter som till vardags möter dem som har reklambyrån som arbetsplats. Johanna har initialt arbetat med omvärldsbevakning och tagit fram underlag som har legat till grund för den kreativa processen. I den kreativa processen har hon aktivt involverat sig i den traditionella reklambyråns kärnverksamhet. Hantverksmässigt har hon också skrivit texter (copy) och resonerat kring formgivning av annonser och trycksaker.
Johanna har under sin tid här på byrån varit en viktig medarbetare, som tillfört idéarbetet och den löpande produktionen nya spännande infallsvinklar som fört processen framåt med ny spänst.
Jag kan varmt rekommendera Johanna och är övertygad att den som någon gång får möjligheten att jobba tillsammans med henne, kommer att bli överraskad av hennes idérikedom och hennes sätt att analysera olika problem som kan dyka upp vid reklamproduktion. Hennes sätt att möta vardagen och med stor aptit ansvara för de arbetsuppgifter hon fått sig tilldelat. Vid sidan av de mer traditionella arbetsuppgifterna är Johanna också en mycket uppskattad arbetskamrat som bidrar till många leenden och goda skratt.
Johanna är alltid mycket välkommen tillbaks till oss på Gernandt Söderblom. Och är det inte för en arbetsuppgift tar jag gärna en kopp kaffe med henne. Något jag rekommenderar att du också gör. Man behöver inte många minuter för att bilda sig en positiv uppfattning. Ring mig gärna om det är något du undrar över eller om du tror att jag kan bidra med någon information om Johanna som kan verifiera det som ovan nämnts.
Stockholm den 14 augusti 2008
Lennart Söderblom
Totiki Me
Har precis läst om den, nu i beta-test fasen, nya tjänsten Totiki Me som är tänkt att bli din bästa vän i den sociala mediadjungeln. Och jag måste medge att det är med spänning jag ser fram emot dess release.
Men vad är då Totiki Me? Så här skriver dess grundare Rickard Eriksson på sin blogg RE: Rickard Eriksson.
" Totiki Me är ett litet lättanvänt program för Windows-användare som jämt och ständigt håller koll på vad som händer kring dig på de sociala nätverkssajter och sociala innehållssajter du hänger på. Så fort nåt nytt händer blir du informerad och kan, omedelbart eller i efterhand, klicka för att komma in på den aktuella sajten och direkt svara på inlägget. Enkelt så det förslår, så som det ska vara. ”En av Totiki Me:s styrkor är att det är lokalt, d.v.s det stödjerde tjänster som varje marknads nätinvånare använder.” Inledningsvis kan Totiki Me tolka ett 50-tal sociala sajter, med fokus på tjänster som svenskar använder. Drömmen är dock att vi även ska kunna tolka även det minsta lilla obskyra forumet; därför släpper vi under hösten ett API, så att vanliga Totiki-användare med lite webbutvecklingskompetens kan skapa ett plug-in för just sin lilla favoritsajt.Under hösten hoppas vi även kunna lansera en webbupplaga av Totiki Me, så att du även kan använda Totiki Me från vilken dator, operativsystem eller mobiltelefon som helst."
För dig som tycker att det här verkar intressant: Gå med i Totikis facebookklubb, följ utvecklingen på Totikibloggen och ansök om en invite till betatestet på Totiki.com. Det tänker iallafall jag göra.
Men vad är då Totiki Me? Så här skriver dess grundare Rickard Eriksson på sin blogg RE: Rickard Eriksson.
" Totiki Me är ett litet lättanvänt program för Windows-användare som jämt och ständigt håller koll på vad som händer kring dig på de sociala nätverkssajter och sociala innehållssajter du hänger på. Så fort nåt nytt händer blir du informerad och kan, omedelbart eller i efterhand, klicka för att komma in på den aktuella sajten och direkt svara på inlägget. Enkelt så det förslår, så som det ska vara. ”En av Totiki Me:s styrkor är att det är lokalt, d.v.s det stödjerde tjänster som varje marknads nätinvånare använder.” Inledningsvis kan Totiki Me tolka ett 50-tal sociala sajter, med fokus på tjänster som svenskar använder. Drömmen är dock att vi även ska kunna tolka även det minsta lilla obskyra forumet; därför släpper vi under hösten ett API, så att vanliga Totiki-användare med lite webbutvecklingskompetens kan skapa ett plug-in för just sin lilla favoritsajt.Under hösten hoppas vi även kunna lansera en webbupplaga av Totiki Me, så att du även kan använda Totiki Me från vilken dator, operativsystem eller mobiltelefon som helst."
För dig som tycker att det här verkar intressant: Gå med i Totikis facebookklubb, följ utvecklingen på Totikibloggen och ansök om en invite till betatestet på Totiki.com. Det tänker iallafall jag göra.
Tillbaka i det digitala molnet
Det blev ingen resa till Barcelona. Istället tjuvöppnar jag den semesterstängda bloggen och satsar på att läsa igen lite av allt intressant som skrivits under sommaren om sociala medier, blogging och internet. Och så skall jag komma igång med sökandet av en praktikplats till hösten. Det svåra ligger inte i att finna relevanta företag och byråer utan att sätta fingret på vad det är jag egentligen vill syssla med under praktiken. Filar i tänkande stund på en bra ansökan och listar intressanta aktörer att kontakta.
Nu tillbaka till sommarens läsgodis.
Annika Lidne gjorde i slutet av maj ett ett intressant inlägg om social online kommunikation på Dataföreningens plattform Bloggstafetten. Under presenteras ett utdrag ur texten. Klicka på texten, läs inlägget och inspireras.
För småföretag och mikroföretag som verkar såväl nationellt som internationellt är sociala medier det effektivaste och ekonomiskt mest fördelaktiga sättet att kommunicera sin verksamhet och nå ut till nya kunder.
Brit Stakson på JMW skriver i slutet av juli som svar på Lisa Bjurwalds beskrivning av bloggosfären i DNs ledare (31/7-2008)...
"Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad." (Lisa Bjurwald)
...ett par väl valda och uppfriskande ord om vår bloggosfär:
"...för grejen är ju att bloggosfären är precis tvärtom mot en sörja. Det är en maktfaktor idag och på väg mot att bli den fjärde statsmakten.
Med andra ord ingen sörja alls, det är det mest ljuvliga uppfriskande bad man kan tänka sig vilja ha i en 37 gradig sommarvärme. Ni vet när solen steker mot huden och får en att drömma om is, svalka och energigivande mineraler i vattnet...
…. ett besök i bloggosfären ger mig ny kunskap, nya infallsvinklar, möjlighet att förstå, möjlighet att påverka och ny energi. För individer och för företag/organisationer. Ljuvligt uppfriskande mer än geggigt."
Brit hänvisar även till hennes och Niclas Strandhs debattinlägg Bloggosfären som fjärde statsmakt i Aftonbladet den 31/7-2008. Högst relevant och, för oss bloggare, uppmuntrande läsning.
2008 skulle bli året då microbloggingsajter som Jaiku och Twitter skulle segla upp i popularitetsnivåer likt den Facebook sedan länge stoltserat med. Ännu har dock bara ett fåtal i min bekantskapskrets upptäckt dessa tjänster, och än färre förstår vad de skall vara bra för.
Det känns snarare som om det, i early adopter-kretsar, utdömda Facebook istället fått en revival. Aldrig förr har min inbox fyllts av så mycket post och otaliga är de lämpliga och mindre lämpliga bilder man taggas på varje vecka.
Internationellt växer Facebook fortfarande i en rasande takt, från 52 miljoner användare i juni 2007 till hela 132 miljoner användare i juni i år, en ökning med 153 procent. Om detta kan vi läsa på idg.se i artikeln Facebook fortsätter att dominera. Själv erkänner jag, utan ursäkter, att jag fortfarande i hög grad använder Facebook. Där mina vänner finns där finns även jag.
Nu tillbaka till sommarens läsgodis.
Annika Lidne gjorde i slutet av maj ett ett intressant inlägg om social online kommunikation på Dataföreningens plattform Bloggstafetten. Under presenteras ett utdrag ur texten. Klicka på texten, läs inlägget och inspireras.
För småföretag och mikroföretag som verkar såväl nationellt som internationellt är sociala medier det effektivaste och ekonomiskt mest fördelaktiga sättet att kommunicera sin verksamhet och nå ut till nya kunder.
Brit Stakson på JMW skriver i slutet av juli som svar på Lisa Bjurwalds beskrivning av bloggosfären i DNs ledare (31/7-2008)...
"Det är inte ofta jag traskar runt i den särskrivande specialklass som är den svenska bloggsörjan, men när jag gör det blir jag alltid lika negativt överraskad." (Lisa Bjurwald)
...ett par väl valda och uppfriskande ord om vår bloggosfär:
"...för grejen är ju att bloggosfären är precis tvärtom mot en sörja. Det är en maktfaktor idag och på väg mot att bli den fjärde statsmakten.
Med andra ord ingen sörja alls, det är det mest ljuvliga uppfriskande bad man kan tänka sig vilja ha i en 37 gradig sommarvärme. Ni vet när solen steker mot huden och får en att drömma om is, svalka och energigivande mineraler i vattnet...
…. ett besök i bloggosfären ger mig ny kunskap, nya infallsvinklar, möjlighet att förstå, möjlighet att påverka och ny energi. För individer och för företag/organisationer. Ljuvligt uppfriskande mer än geggigt."
Brit hänvisar även till hennes och Niclas Strandhs debattinlägg Bloggosfären som fjärde statsmakt i Aftonbladet den 31/7-2008. Högst relevant och, för oss bloggare, uppmuntrande läsning.
2008 skulle bli året då microbloggingsajter som Jaiku och Twitter skulle segla upp i popularitetsnivåer likt den Facebook sedan länge stoltserat med. Ännu har dock bara ett fåtal i min bekantskapskrets upptäckt dessa tjänster, och än färre förstår vad de skall vara bra för.
Det känns snarare som om det, i early adopter-kretsar, utdömda Facebook istället fått en revival. Aldrig förr har min inbox fyllts av så mycket post och otaliga är de lämpliga och mindre lämpliga bilder man taggas på varje vecka.
Internationellt växer Facebook fortfarande i en rasande takt, från 52 miljoner användare i juni 2007 till hela 132 miljoner användare i juni i år, en ökning med 153 procent. Om detta kan vi läsa på idg.se i artikeln Facebook fortsätter att dominera. Själv erkänner jag, utan ursäkter, att jag fortfarande i hög grad använder Facebook. Där mina vänner finns där finns även jag.
tisdag 15 juli 2008
Semesterstängt tills den 25/8...
Jag älskar verkligen sommaren. Det gör inte min blogg som inte får någon som helst kärlek. Jag har bloggsemester.
Bestämde mig precis för att utlysa det då jag, om jag känner mig själv rätt, inte kommer ta mig tid till att skriva på ytterligare ett tag framöver. Orsaken är en aldrig sinande kavalkad av alldeles alldeles underbara sommaraktiviteter. Sol, hav, dubbla sommarjobb, en nyfunnen kärlek för dodge ball (the dodge girls på bilden), oslagbara terassen på F12, stundande Europride och tio augustidagar i Barcelona.
Ibland är det underbart att bara låta sig sväva iväg i sin bubbla fylld av bus.
måndag 23 juni 2008
Livet
Sol, moln, regn, sol, moln, regn, värme, bitande kyla, blixt och dunder.
Svenskt sommarväder.
Johanna.
Får ingen struktur på tillvaron just nu, ena minuten känns allt på topp och jag har sol i sinnet i nästa kommer en passivitet och en ångest inför allt jag måste ta tag i krypande och jag får inget vettigt gjort. Har bekantat mig med den semantiska webben och tjänsten Twine, med FRA-lagen och med pappas nya företag, disktrasan KB, som det är tänkt att jag skall hjälpa till att marknadsföra i Stockholm och skrivit en praktikansökan.
Har samlat på mig en massa material till blogginlägg om ovanstående ämnen, men får i slutändan inget skrivet. Har läst på om Disktrasan KB men kommer inte till skott med något därutöver. Och har inte sökt en endaste praktikplats.
Vaknade idag med en känsla av att min måndag kommer att gå i arbetsmyrans tecken. Men icke. Har läst Svd och det nya magasinet Vin, införskaffat biljetter till Europride, surfat planlöst och bokat två biljetter till filmen Sex and the City ikväll på Victoria. Därutöver har jag hunnit med att grubbla en himla massa på livet, vänner, kärlek, skola, karriär, pengar, lycka och framtid.
Känner mig av någon konstig anledning ensam, förvirrad och osäker på vad jag vill och vem jag är/vill vara. Känner mig rädd, rädd för att inte hitta en tillvaro jag känner mig trygg i, rädd för att inte känna mig lycklig och tillräcklig, både på ett professionellt och privat plan.
Men jag antar att vi alla ibland känner likadant och att vi inte alltid är lika starka som vi utger oss för att vara.
Imorgon kanske jag känner annorlunda, för innerst inne hyser jag kärlek inför livet och dess oförutsägbara, och till större delen, vackra stig som jag vandrar längs. Och efter regn kommer ofta sol, så också i en regnbågsflickas sinne.
Svenskt sommarväder.
Johanna.
Får ingen struktur på tillvaron just nu, ena minuten känns allt på topp och jag har sol i sinnet i nästa kommer en passivitet och en ångest inför allt jag måste ta tag i krypande och jag får inget vettigt gjort. Har bekantat mig med den semantiska webben och tjänsten Twine, med FRA-lagen och med pappas nya företag, disktrasan KB, som det är tänkt att jag skall hjälpa till att marknadsföra i Stockholm och skrivit en praktikansökan.
Har samlat på mig en massa material till blogginlägg om ovanstående ämnen, men får i slutändan inget skrivet. Har läst på om Disktrasan KB men kommer inte till skott med något därutöver. Och har inte sökt en endaste praktikplats.
Vaknade idag med en känsla av att min måndag kommer att gå i arbetsmyrans tecken. Men icke. Har läst Svd och det nya magasinet Vin, införskaffat biljetter till Europride, surfat planlöst och bokat två biljetter till filmen Sex and the City ikväll på Victoria. Därutöver har jag hunnit med att grubbla en himla massa på livet, vänner, kärlek, skola, karriär, pengar, lycka och framtid.
Känner mig av någon konstig anledning ensam, förvirrad och osäker på vad jag vill och vem jag är/vill vara. Känner mig rädd, rädd för att inte hitta en tillvaro jag känner mig trygg i, rädd för att inte känna mig lycklig och tillräcklig, både på ett professionellt och privat plan.
Men jag antar att vi alla ibland känner likadant och att vi inte alltid är lika starka som vi utger oss för att vara.
Imorgon kanske jag känner annorlunda, för innerst inne hyser jag kärlek inför livet och dess oförutsägbara, och till större delen, vackra stig som jag vandrar längs. Och efter regn kommer ofta sol, så också i en regnbågsflickas sinne.
tisdag 17 juni 2008
fredag 13 juni 2008
Nu blickar jag bara framåt
Streamar Kate Bush på Deezer.com, skriver hemtenta i 150, väntar besök av två pojkar ifrån Nya Zeeland och känner kreativiteten komma tillbaka. Om en vecka kommer jag vilja förändra världen.
Judith har på sin blogg en timme om dagen har gjort ett inlägg om bland annat användning av video på nätet i marknadsföringssyfte.
"Inom rörlig nätbaserad media, finns otroligt många spännande lösningar för de företag som vågar. I takt med att produktions- och distributionskostnaderna ständigt sjunker, borde intresset för videobaserad kommunikation öka. Enligt Internetworld så dubblades trafiken till videosajter som YouTube under 2007 ("Video på nätet dubblades 2007", 2008-01-11).
Varför är det då så att företag generellt inte utnyttjar den möjlighet till kommunikation som faktiskt finns. Hellu - Tekniska hinder eller enorma ekonomiska investeringar kan vi inte längre "skylla på".
Tröskeln
Jag skulle snarare påstå att tröskeln ligger i kreativiteten och idégenerering. Svårigheten ligger i att skapa incitament för spridning (om det nu är virala effekter man eftersöker).
Förslag till kreativa människor - gå samman och sälj er kreativitet och idérikedom till företag som tappat sin förmåga tänka "outside the box" (till en betydligt billigare penning än vad reklambyråerna gör idag). "
Kanske är det lite här J-gruppens framtid ligger? (trots att vi faktiskt är en byrå) Att sälja vår kreativitet och idérikedom inom digital marknadsföring.
Judith har på sin blogg en timme om dagen har gjort ett inlägg om bland annat användning av video på nätet i marknadsföringssyfte.
"Inom rörlig nätbaserad media, finns otroligt många spännande lösningar för de företag som vågar. I takt med att produktions- och distributionskostnaderna ständigt sjunker, borde intresset för videobaserad kommunikation öka. Enligt Internetworld så dubblades trafiken till videosajter som YouTube under 2007 ("Video på nätet dubblades 2007", 2008-01-11).
Varför är det då så att företag generellt inte utnyttjar den möjlighet till kommunikation som faktiskt finns. Hellu - Tekniska hinder eller enorma ekonomiska investeringar kan vi inte längre "skylla på".
Tröskeln
Jag skulle snarare påstå att tröskeln ligger i kreativiteten och idégenerering. Svårigheten ligger i att skapa incitament för spridning (om det nu är virala effekter man eftersöker).
Förslag till kreativa människor - gå samman och sälj er kreativitet och idérikedom till företag som tappat sin förmåga tänka "outside the box" (till en betydligt billigare penning än vad reklambyråerna gör idag). "
Kanske är det lite här J-gruppens framtid ligger? (trots att vi faktiskt är en byrå) Att sälja vår kreativitet och idérikedom inom digital marknadsföring.
Slututställning Medieinstitutet
Onsdag, slututställning på Medieinstitutet och en rad intressanta föreläsare på plats.
Björn Mellstrand och Brit Stakston från JMW kommunikation pratade i ett rasande tempo om socala medier, som de poängterade numera finns bland våra basbehov och anses vara viktigare än sex (de ni...), om nyfikenhet som drivkraft, om konsumenter som sätter agendan, om moderna lägereldar, om digitala immigranter vs natives, om analoga och digitala värderingar, om vikten av transparens och lyhördhet och om konstanta flöden av mindre releaser. En massa matnyttigt från två inspirerande personligheter.
Annika Lidne följde upp på temat Sociala Medier men med ett mer "hands on" fokus och med de inledande orden:
Alla företag skall ha en strategi för sociala medier!
...men det är helt ok att börja smått.
Annikas slides från föreläsningen får tala för sig själva!
Sist ut för dagen var Thomas Gyllingen med en kavalkad av berusande visuella skapelser. Reklamfilmer varvades med animationer och allehanda korta produktioner. Mosquito showcase, mördande vackert.
Kvällen avrundades på Republik och en middag med ett gäng kommunikationsvetare med examen ifrån HLK i Jönköping.
Två äpplejuice och en vegetarisk sparrisrätt.
Än är det dock ingen som tror på mig.
Björn Mellstrand och Brit Stakston från JMW kommunikation pratade i ett rasande tempo om socala medier, som de poängterade numera finns bland våra basbehov och anses vara viktigare än sex (de ni...), om nyfikenhet som drivkraft, om konsumenter som sätter agendan, om moderna lägereldar, om digitala immigranter vs natives, om analoga och digitala värderingar, om vikten av transparens och lyhördhet och om konstanta flöden av mindre releaser. En massa matnyttigt från två inspirerande personligheter.
Annika Lidne följde upp på temat Sociala Medier men med ett mer "hands on" fokus och med de inledande orden:
Alla företag skall ha en strategi för sociala medier!
...men det är helt ok att börja smått.
Annikas slides från föreläsningen får tala för sig själva!
Sist ut för dagen var Thomas Gyllingen med en kavalkad av berusande visuella skapelser. Reklamfilmer varvades med animationer och allehanda korta produktioner. Mosquito showcase, mördande vackert.
Kvällen avrundades på Republik och en middag med ett gäng kommunikationsvetare med examen ifrån HLK i Jönköping.
Två äpplejuice och en vegetarisk sparrisrätt.
Än är det dock ingen som tror på mig.
onsdag 4 juni 2008
En eftermiddag på Microsoft
I måndags var vi på Medieinstitutet inbjudna till en inspirationseftermiddag på Microsoft. Det blev en trevlig tillställning om internet och sociala medier.
Intressanta eller snarare skrämmande siffror presenterades. En nyligen genomförd undersökning bland svenska företag visade att endast sex procent har en företagsblogg. 74 procent har aldrig använt sig av sociala medier i sin marknadsföring och bara en tredjedel lyssnar på vad som sägs om företaget utanför de traditionella medierna. I en tid då vi i allt högre utsträckning rör oss i den digitala värden och i ett land med skyhög internetpenetrering känns dessa uppgifter helt absurda och mitt val av studieinriktning, kommunikation nya medier, högst aktuellt.
Det lilla fröet "jag-vill-ut-på-företagen-och-digitalisera-marknadskommunikationen-NU!" började gro. Det kommer med all säkerhet ha antagit formen av en vacker blomma lagom till examen.
Intressanta eller snarare skrämmande siffror presenterades. En nyligen genomförd undersökning bland svenska företag visade att endast sex procent har en företagsblogg. 74 procent har aldrig använt sig av sociala medier i sin marknadsföring och bara en tredjedel lyssnar på vad som sägs om företaget utanför de traditionella medierna. I en tid då vi i allt högre utsträckning rör oss i den digitala värden och i ett land med skyhög internetpenetrering känns dessa uppgifter helt absurda och mitt val av studieinriktning, kommunikation nya medier, högst aktuellt.
Det lilla fröet "jag-vill-ut-på-företagen-och-digitalisera-marknadskommunikationen-NU!" började gro. Det kommer med all säkerhet ha antagit formen av en vacker blomma lagom till examen.
Sol och bloggtorka
Haha...sitter hemma i soffan och skrattar åt mig själv som för snart två veckor sedan författade ett inlägg om bloggandets förträfflighet och sedan hamnar i ett tillstånd av total bloggkoma. Bloggtorkan kan dock förklaras med ett strålande ord: sol! Sol i Rolis, sol på Mälarpaviljongen, sol på Morfar Ginko, sol på balkongen, sol i Kungsträdgården... Sol kort och gott, sol och ett oräkneligt antal glas rosé. Förutom sol och rosé kretsar det mesta i mitt huvud nu kring det stundande mästerskapet i fotboll. 600 sidor EM-fakta har slukats, spelschemat sitter på väggen i rummet och matchnerverna börjar redan att göra sig påminda.
Snart är det fotboll, i solen.
Bättre kan det knappast bli.
Snart är det fotboll, i solen.
Bättre kan det knappast bli.
fredag 23 maj 2008
Jag förstår inte varför man skall blogga sa en vän till mig häromdagen, sen hann vi ej prata mycket mer, så...
Kära vän,
Det finns absolut inget universellt syfte med bloggandet utan snarare tusentals goda skäl. Många av dem tas upp i Stockholm Social Media Clubs, Björn Falkeviks eminenta intervju med Peter “poppe” Sandberg och Christian Rudolf som driver entrepenörsbloggen Disruptive. De pratar om bloggandet ur ett personligt-, kommunikations-, samhälleligt- och ett företagarperspektiv och lyckas på ett ypperligt vis sätta ord på och exemplifiera det positiva med bloggandet på ovanstående plan. Lyssna på hela intervjun! Rekommenderas! Eller läs min sammanställning.
Om vad man personligen kan tjäna på att blogga
Man får öva på att kunna redogöra för sina tankar, öva på att skriva, och man lär sig att ha en skriftlig dialog med människor.
Man får genom dialogen/kommentarerna ofta värdefull feedback och upptäcker nya spännande tankar och människor. Samtidigt tillför kommentarerna ett värde till bloggen i sig.
Du kan genom bloggen bygga renomme, ett rykte inom din bransch eller helt enkelt tjäna en massa pengar på ditt bloggande. Varför inte se bloggen som en personlig plattform som kommer att hjälpa dig i din karriär.
En blogg kan också vara ett legitimt skäl till att kontakta och få träffa/intervjua en massa intressanta människor.
Med dessa ord ifrån Paul Arden uppmanar Judith som skriver bloggen en timme om dagen sina läsare till att börja blogga. Kort och klockrent.
Om företagsbloggandets förträfflighet
En företagsblogg kan vara till stor nytta när det kommer till kriskommunikation. Den kan då användas som en direkt kanal där företaget kan dementera falska rykten, ge sin bild av en specifik händelse eller ett förlopp utan att behöva gå via media och det filter de utgör. I tider av turbulens kan en blogg utgöra en viktig livlina och i slutändan bidra till att rädda företagets skinn.
Bloggandet kan ge företaget en personligare ton. Det gäller dock att som företag anamma det mindset som bloggosfären har idag vad gäller öppenhet. Att man använder ett personligt tilltal och ser på bloggandet som en dialog och inte en monolog. En del företag ser svårigheter i att få till en Corporate Identity med ett personligt tilltal. De som lyckas har mycket att vinna.
Bloggandet kan hjälpa företaget att bygga relationer till målgruppen, skapa trovärdighet och en lojalitet som är svår att bygga genom traditionella kanaler. Det kräver dock dedikation från de som bloggar. Dedikation, kreativitet och relativt fria händer.
Om det fina med kommunikationen inom bloggosfären
Bloggen ger en helt annan nivå på kommunikationen ( i jämförelse med journalistik) då bloggaren ej behöver ta hänsyn till en bredare publik på det sätt som journalisten ofta behöver. Det finns en massa bra bloggar inom alla tänkbara ämnesområden som ofta ger läsarna nya perspektiv på och en nyanserad bild av de ämnen de behandlar. Tänk dock som läsare på att alltid vara källkritisk.
Inom bloggosfären tittar man inte så mycket på yta och vilken titel människor har utan det är tankarna och ideerna som faktiskt räknas. Det är hjärnor som möts utan hänsyn till yttre faktorer. Detta tillåter i sin tur ett djup i kommunikationen som vi, enligt Peter, förrut endast haft i brev.
och om bloggosfärens makt
I intervjun talar Peter om att bloggosfären kan ses som den 4:e statsmakten. Detta då det är den enda rörelse som kan kontrollera media, som i sin tur kontrollerar de övriga statsmakterna.
Det låter mäktigt och känns som en sund utveckling då media, som det diskuteras i intervjun, tidigare stått helt outmanade på en arena som de själva kontrollerat. Och media granskar sig själva ytterst lite.
Jag avslutar detta inlägg med Peter Sandbergs härliga beskrivning av bloggandet och med hopp om att det fått åtminstone ett par små bloggfrön att börja gro.
”Jag brukar säga så här, med risk för att låta som Ernst i sommartorpet…att bloggandet är väldigt vackert därför att vad som händer är att man sätter urlar, alltså internetadresser, på sina egna tankar. Och istället för att tankarna är kvar här inne i huvudet så kan man peka på dem, bara peka, ge urlen och dom kommer alltid att finnas där också. Det är något vi människor ej haft tidigare som verktyg eller plattform och att det är en dimension av bloggandet som ja... jag kan ej uttrycka det på annat sätt än att det är vackert. …”
Det finns absolut inget universellt syfte med bloggandet utan snarare tusentals goda skäl. Många av dem tas upp i Stockholm Social Media Clubs, Björn Falkeviks eminenta intervju med Peter “poppe” Sandberg och Christian Rudolf som driver entrepenörsbloggen Disruptive. De pratar om bloggandet ur ett personligt-, kommunikations-, samhälleligt- och ett företagarperspektiv och lyckas på ett ypperligt vis sätta ord på och exemplifiera det positiva med bloggandet på ovanstående plan. Lyssna på hela intervjun! Rekommenderas! Eller läs min sammanställning.
Om vad man personligen kan tjäna på att blogga
Man får öva på att kunna redogöra för sina tankar, öva på att skriva, och man lär sig att ha en skriftlig dialog med människor.
Man får genom dialogen/kommentarerna ofta värdefull feedback och upptäcker nya spännande tankar och människor. Samtidigt tillför kommentarerna ett värde till bloggen i sig.
Du kan genom bloggen bygga renomme, ett rykte inom din bransch eller helt enkelt tjäna en massa pengar på ditt bloggande. Varför inte se bloggen som en personlig plattform som kommer att hjälpa dig i din karriär.
En blogg kan också vara ett legitimt skäl till att kontakta och få träffa/intervjua en massa intressanta människor.
Med dessa ord ifrån Paul Arden uppmanar Judith som skriver bloggen en timme om dagen sina läsare till att börja blogga. Kort och klockrent.
Om företagsbloggandets förträfflighet
En företagsblogg kan vara till stor nytta när det kommer till kriskommunikation. Den kan då användas som en direkt kanal där företaget kan dementera falska rykten, ge sin bild av en specifik händelse eller ett förlopp utan att behöva gå via media och det filter de utgör. I tider av turbulens kan en blogg utgöra en viktig livlina och i slutändan bidra till att rädda företagets skinn.
Bloggandet kan ge företaget en personligare ton. Det gäller dock att som företag anamma det mindset som bloggosfären har idag vad gäller öppenhet. Att man använder ett personligt tilltal och ser på bloggandet som en dialog och inte en monolog. En del företag ser svårigheter i att få till en Corporate Identity med ett personligt tilltal. De som lyckas har mycket att vinna.
Bloggandet kan hjälpa företaget att bygga relationer till målgruppen, skapa trovärdighet och en lojalitet som är svår att bygga genom traditionella kanaler. Det kräver dock dedikation från de som bloggar. Dedikation, kreativitet och relativt fria händer.
Om det fina med kommunikationen inom bloggosfären
Bloggen ger en helt annan nivå på kommunikationen ( i jämförelse med journalistik) då bloggaren ej behöver ta hänsyn till en bredare publik på det sätt som journalisten ofta behöver. Det finns en massa bra bloggar inom alla tänkbara ämnesområden som ofta ger läsarna nya perspektiv på och en nyanserad bild av de ämnen de behandlar. Tänk dock som läsare på att alltid vara källkritisk.
Inom bloggosfären tittar man inte så mycket på yta och vilken titel människor har utan det är tankarna och ideerna som faktiskt räknas. Det är hjärnor som möts utan hänsyn till yttre faktorer. Detta tillåter i sin tur ett djup i kommunikationen som vi, enligt Peter, förrut endast haft i brev.
och om bloggosfärens makt
I intervjun talar Peter om att bloggosfären kan ses som den 4:e statsmakten. Detta då det är den enda rörelse som kan kontrollera media, som i sin tur kontrollerar de övriga statsmakterna.
Det låter mäktigt och känns som en sund utveckling då media, som det diskuteras i intervjun, tidigare stått helt outmanade på en arena som de själva kontrollerat. Och media granskar sig själva ytterst lite.
Jag avslutar detta inlägg med Peter Sandbergs härliga beskrivning av bloggandet och med hopp om att det fått åtminstone ett par små bloggfrön att börja gro.
”Jag brukar säga så här, med risk för att låta som Ernst i sommartorpet…att bloggandet är väldigt vackert därför att vad som händer är att man sätter urlar, alltså internetadresser, på sina egna tankar. Och istället för att tankarna är kvar här inne i huvudet så kan man peka på dem, bara peka, ge urlen och dom kommer alltid att finnas där också. Det är något vi människor ej haft tidigare som verktyg eller plattform och att det är en dimension av bloggandet som ja... jag kan ej uttrycka det på annat sätt än att det är vackert. …”
Om samspelet mellan bild och text och det blir inte alltid som det var tänkt 2
Bildtext:
Brezo (tv), Brisa och Brezina (th) var de första (panterloner reds. anm.) som föddes i fångenskap. Tyvärr dödade Brezo Brezino.
Ur Illustrerad Vetenskap nr. 3 2008, Sista chansen för Panterlon, s 41.
Det blir inte alltid som det var tänkt
Plan:
Solat på balkongen i 5 timmar (näring för kropp och studielusta).
Ströläst magasinen Illustrerad vetenskap, Världens Viner, specialnummer Kalifornien och två stycken Vagabond (det var för varmt för datorn på balkongen).
Handlat på Konsum (man måste äta om man skall få något vettigt gjort).
Kollat på ett avsnitt Scrubs (det går ändå inte att studera när man äter middag).
Pratat en himla massa mobil (blev så stressad över att inte ha fått något gjort och behövde prata med ett par vänner).
Det blir inte alltid som det var tänkt...
Imorgon är en annan dag.
Dagsverke hittills:
Solat på balkongen i 5 timmar (näring för kropp och studielusta).
Ströläst magasinen Illustrerad vetenskap, Världens Viner, specialnummer Kalifornien och två stycken Vagabond (det var för varmt för datorn på balkongen).
Handlat på Konsum (man måste äta om man skall få något vettigt gjort).
Kollat på ett avsnitt Scrubs (det går ändå inte att studera när man äter middag).
Pratat en himla massa mobil (blev så stressad över att inte ha fått något gjort och behövde prata med ett par vänner).
Det blir inte alltid som det var tänkt...
Imorgon är en annan dag.
måndag 19 maj 2008
Qué bonita la canción!
Tadieu Bone, Todo sobre mi madre och Barcelona. En hjärtskärande låt, en fantastisk film och min forna hemstad som jag aldrig kommer att sluta återvända till. Almodovar är ett geni och Ismael Lo har satt Afrika på min musikkarta.
söndag 18 maj 2008
Ett liv värt 22 000 kr
Corporate Social Responsibility har under det senaste decenniet blivit ett viktigt marknadsföringsredskap för företagen men hur ofta efterlevs egentligen de Codes Of Conduct som företaget sätter upp? Tyvärr är steget från ord till handling i många fall mycket långt. Det senaste i raden av exempel är Ericssons och Norska Telenors framfart i Bangladesh. Ett fattigt land i tredje världen där man räknar med att 70 miljoner människor lever på mindre än en dollar om dagen. Trots det har det under de senaste åren skett en explosion på mobilmarknaden där och det är Norska Telenor och Ericsson som leder utveckling av de mobila nätverken.
I en dokumentär som sändes i SVT i lördags besöktes ett antal av de fabriker i Bangladesh som tillverkar bland annat master åt ovannämnda företag. Och förhållandena som rådde i fabrikerna visade sig, i en mängd avseende, strida mot de etiska regler Ericsson och Norska Telenor stoltserar med på sina hemsidor.
Bland kar fyllda av 460 grader varm flytande zink jobbar arbetarna utan skyddsutrustning och omgivande staket. Dagligen utsätts de för syradimma ifrån baden, klättrar högt utan fallskydd, exponeras för kemikalier, mekaniska risker, buller och en överhängande explosionsrisk. Och olyckorna är många. I en av fabrikerna hade en ung man nyligen dött då han trillade ner i ett bad med het syra. Som plåster på såren fick hans mamma en check.
En check på 22 000 (omräknat i svenska kronor).
Trots att det i Ericssons Codes Of Conduct står att man ej tillåter barnarbete hos underleverantörer visar det sig att det i en av fabrikerna jobbar ett trettiotal barn under 18 år.
Fabrikernas spillvattnet renas ej utan leds direkt ut i traktens vattendrag. Från en fabrik räknar man med att ca 3000 liter spillvatten, innehållande syra, varje dag rinner ut och förorenar kringliggande bevattningssystem och jordbruk. Fiskarna dör och förtvivlade bönder gråter över förstörda skördar. De obrukbara risfälten innebär att många i stort sett förlorar allt de äger och har.
Så här skulle det aldrig få gå till på hemmaplan och hur kommer det sig att dessa missförhållande, trots regelbundna kontroller av fabrikerna, kan fortleva. Är dessa människoliv, i de globala storföretagens ögon, inte lika mycket värda som en svensk eller norsk medborgares?
Hur kan Ericsson och Norska Telenor i denna tid, då CSR utgör en viktig del i stort sett alla globala företags affärsstrategier, ha leverantörer som uppträder så oetiskt? Har man hittills ej varit medvetna om förhållandena, vilket jag har svårt att tro, eller väljer man att blunda för problemen? Och vems är ansvaret för att se till att dessa förhållanden radikalt förbättras? Är det de styrande i Bangladesh, högsta hönset i fabriken, eller de globala företagen?
Jag förfäras men kommer jag själv att agera och isåfall på vilket sätt? Jag känner mig nog mest maktlös inför de orättvisor vi dagligen exponeras för. Eller är det så att ett liv i den fattiga tredje världen även i mina ögon (eller åtminstone i mitt undermedvetna) inte har ett värde värt att engagera sig för?
I en dokumentär som sändes i SVT i lördags besöktes ett antal av de fabriker i Bangladesh som tillverkar bland annat master åt ovannämnda företag. Och förhållandena som rådde i fabrikerna visade sig, i en mängd avseende, strida mot de etiska regler Ericsson och Norska Telenor stoltserar med på sina hemsidor.
Bland kar fyllda av 460 grader varm flytande zink jobbar arbetarna utan skyddsutrustning och omgivande staket. Dagligen utsätts de för syradimma ifrån baden, klättrar högt utan fallskydd, exponeras för kemikalier, mekaniska risker, buller och en överhängande explosionsrisk. Och olyckorna är många. I en av fabrikerna hade en ung man nyligen dött då han trillade ner i ett bad med het syra. Som plåster på såren fick hans mamma en check.
En check på 22 000 (omräknat i svenska kronor).
Trots att det i Ericssons Codes Of Conduct står att man ej tillåter barnarbete hos underleverantörer visar det sig att det i en av fabrikerna jobbar ett trettiotal barn under 18 år.
Fabrikernas spillvattnet renas ej utan leds direkt ut i traktens vattendrag. Från en fabrik räknar man med att ca 3000 liter spillvatten, innehållande syra, varje dag rinner ut och förorenar kringliggande bevattningssystem och jordbruk. Fiskarna dör och förtvivlade bönder gråter över förstörda skördar. De obrukbara risfälten innebär att många i stort sett förlorar allt de äger och har.
Så här skulle det aldrig få gå till på hemmaplan och hur kommer det sig att dessa missförhållande, trots regelbundna kontroller av fabrikerna, kan fortleva. Är dessa människoliv, i de globala storföretagens ögon, inte lika mycket värda som en svensk eller norsk medborgares?
Hur kan Ericsson och Norska Telenor i denna tid, då CSR utgör en viktig del i stort sett alla globala företags affärsstrategier, ha leverantörer som uppträder så oetiskt? Har man hittills ej varit medvetna om förhållandena, vilket jag har svårt att tro, eller väljer man att blunda för problemen? Och vems är ansvaret för att se till att dessa förhållanden radikalt förbättras? Är det de styrande i Bangladesh, högsta hönset i fabriken, eller de globala företagen?
Jag förfäras men kommer jag själv att agera och isåfall på vilket sätt? Jag känner mig nog mest maktlös inför de orättvisor vi dagligen exponeras för. Eller är det så att ett liv i den fattiga tredje världen även i mina ögon (eller åtminstone i mitt undermedvetna) inte har ett värde värt att engagera sig för?
Alla goda ting börjar på J, eller?
Lördagskvällen blev tack vare två förtjusande medievänner en minst sagt lyckad tillställning. Åtta timmar köksmys med thaimat, en box rött, på tok för många cigg, skön musik, streamade galna fåglar och ett oräkneligt antal intressanta diskussioner. Dessutom fick jag förfrågan om att bli en del av mina vänners lilla reklambyrå J-gruppen, något som gjorde mig otroligt glad och hedrad. Tack kära J, J och J för önskan om att bli ytterligare en J.Ps1. Kolla in den dansanta fågeln i Bambuserklippet ovan. Han vet hur man charmar en dam han.
Ps2. Vad är det för hatt Jenkan har egentligen? ;-)
fredag 16 maj 2008
Pärlor på nätet
Har utökat min blogroll med sköna adresser här är ett par nyfunna pärlor och ett par gamla favoriter:En timme om dagen
"Mitt namn är Judith och jag jobbar som "boss of marketing" på ett e-handelsföretag. (...) Jag skriver om e-commerce, adwords, marketing, affiliate, seo, viral marketing, blogging, participation, peer product reviews, mulit-channel selling, analytics mm. Kreativitet och humor! " - Intressant sajt med en stor portion humor!
WIFI kartan
"Hitta caféer och andra ställen i Sverige som har gratis trådlöst internet för sina gäster! "
Helt ny efterlängtad sajt! Du kan dessutom vara med att skapa innehåll genom att recensera fik.
Urban Lifestyle
"We study social media on a daily basis and identify opinion makers/trendsetters, consumer discussions and trends."
Kolla in min vän Jennifers presentation av marsrapporten Urban Life Style Report - New Media
Jaiku
Microblogging när det är som bäst.
Bisonblog
"På Bisonblog skriver jag om media, marknadsföring, sociala medier och internetutveckling. Jag bor i Stockholm och frilansar som redaktör, journalist och föreläsare. "
Fredrik Wass bjuder alltid på intressant läsning.
OpenID
Lilla Jojo glädjs åt att OpenID är på stark frammarsch så att hon (och alla andra) slipper ha 200 login och password i minnet.Vad är då OpenID?
Reportage Beckholmen
Historiska avgrunder
Enorma avgrunder, ödsliga mordplatser, maffialiknande lyxbåtar, gigantiska giraffer och tillsynes obebodd terräng. Strax söder om Djurgården, i skuggan av Gröna Lund och i stort sett skonad från de strömmar av turister som detta anrika nöjesfält attraherar sommartid, ligger Beckholmen. En gång skådeplats för en frekvent varvsverksamhet, idag en liten holme med ett stort förflutet som bjuder på en minst sagt spännande miljö.
När vi, jag och mitt sällskap, en vacker flicka och hennes yrväder till hund, parkerar bilen en bit från brofästet för att till fots ta oss den sista sträckan hinner jag tänka att jag knappt vet någonting om Beckholmen och därmed inte heller vad som väntar. Det känns befriande, som vid de fåtal tillfällen då man slagit sig ner i biosalongen utan att i förväg ha sett en endaste trailer för filmen.
Det första som slår mig när vi korsat Beckholmsbron är det faktum att vi befinner oss så nära innerstadens puls men samtidigt så långt bort. Det är som att komma till en annan värld där tiden står still, det är kallt, blåsigt och en lite kuslig men samtidigt lockande stämning sprider sig med vinden över holmen.
På Beckholmen finns idag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som alla vittnar om Beckholmens storhetstid som varv. Dess historia tog sin början år 1631 då ett beckgjuteri startades på holmen, som på den tiden var en ö mitt i Saltsjön helt utan landförbindelse. Läget på ön var lämpligt ur säkerhetssynpunkt, att hantera tjära och beck var nämligen ett mycket brandfarligt hantverk. Beckhanteringen blev kvar på holmen långt in på 1800-talet och har också givit den dess namn. På 1840 talet köpte Stockholms Grosshandlarsocietet holmen och anlade två skeppsdockor för att stävja den brist på dockor som det kraftigt ökande antalet ångbåtar givit upphov till. Den tredje och sista av holmens torrdockor byggdes på 1920 talet, ett par år efter det att staten köpt Beckholmen för marinens räkning.
Det är fascinerande att vandra runt på Beckholmen. Det är som om att det överallt väntar kvarglömda timmar och minuter som inte haft vett att ge upp och dra sig undan och det känns historiskt och mäktigt att förflytta sig mellan dess avgrunder till dockor. Trots lugnet och känslan av att jag kommit hit 150 år för sent är det inte svårt att känna doften av beck och tjära och föreställa sig den frenetiska aktivitetet det en gång rått här på holmen.
Den största och ståtligast av skeppsdockorna är uppkallad efter Gustav den 5:e och är hela 200 meter lång. När jag ställer mig vid dess rand infinner sig en hisnande känsla i magen, en känsla som snart antar formen av en bubblande frihet. Mina tankar förs till den fantastiska scenen i filmen Garden State då huvudkaraktärerna Sam, Andrew Largeman och Mark, från taket på en grävmaskin, skrikandes låter all den frustration de bär på försvinna ner i ett enormt gruvschakt. Resten av vår vistelse på holmen nynnar jag i tysthet på soundtracket till filmen och låter mig hänföras och fascineras av den miljö vi strosar fram genom. Ett bredare synfält än det vi begåvats med skulle bjuda på ett panorama av kontrasterande miljöer från lekfulla arbetsplatsinslag i form av giraffkranar till genuina svenska trähus, hantverkshistoriska dockor, bryggor och båtar.
Speciellt holmens gigantiska lyftkranar, i skepnader av giraffer, utgör ett roligt och oväntat inslag och en enorm kontrast till det karga docklandskapet. Jag försöker att fånga de gulbrunprickiga varelserna på foto men motljuset gör det omöjligt att på bild urskilja djurets kännetecken.
De unika växterna som jag hört skall finnas på holmen lyser med sin frånvaro. Eller handlar det snarare om att mitt otränade öga har svårt att identifiera arter ur detta sällsynta maritima släkte? Beckholmen utgör nämligen tillsammans med Galärvarvet, Skeppsholmen och Kastellholmen en del i ett unikt maritimt landskap. Denna "maritima fyrklöver", som kallas Stockholms Sjögård ingår i Ekoparken som år 1995 utsågs till världens första nationalstadspark, bland annat för den unika mixen av natur och kultur.
Jag finner ont om växter men däremot gott om skumma platser, flera av dem ser nästintill arrangerade ut som scener för en mordfyndplats i en Beckfilm. Bilvrak, kusliga skjul, trasiga rutor med spindelväv och ensliga bryggor. Det är såhär på seneftermiddagen inte en plats man gärna besöker ensam tänker jag, givetvis handlar det om en subjektiv känsla men jag gläds åt det fyrbenta sällskapet.
Kring de fåtal bostäder som finns på Holmen är det tyst och skylten vid vägkanten som varnar för lekande barn känns nästintill komisk. Dess rostangripna yttre vittnar också om att den sett sina bästa dagar. Det enda liv bland husen vi stöter på är en mager stadsräv tillsynes svårt plågad av skabb. Stålhönan på ett av hustaken ser ut att hålla ett vaksamt öga på räven som snart tar sin tillflykt in i ett buskage.
Vi promenerar ner till strandkanten. Jag går ut på en av holmens bryggor och tänker på att den splitter nya lyxbåt som guppar i vattnet ser ut som att den just har trilllat ner ifrån himlen, dess kritvita fasad bländar och återigen krockar elementen, modern lyx med sliten maritim miljö. Det ligger en stillhet i luften och vågskvalpet och havslukten för tankarna till sena sommarnätter i skärgården. Den kyliga temperaturen börjar dock göra sig påmind och mina fingrar att anta en blåaktig färg. Jag och mitt sällskap, som nu hunnit bli sugen på våfflor, bestämmer oss för att styra kosan tillbaka mot bilen.
När Drottning Kristina donerade Beckholmen till Stockholm den 27 mars 1647. Angavs i donationsbrevet att ändamålet var att:
"(...) der på oprätta spiker (efter tyskans "Speicher", magasin) och andre bodar eller nödige bygninger till stadzens och invånernes gagn och nytto (...)"
Att Beckholmen därefter kom att bli till stor nytta för sjöfarten är det ingen tvekan om.
Idag finns det återigen långt framskridna planer på att sanera och rusta upp både Gamla Djurgårdsvarvet och Beckholmen och skapa ett marinkulturellt centrum. Detta gläder mig, för om det var något som jag saknade på denna fängslande holme, förutom upptäckten av unika växter, så var det liv.
En bris sveper genom håret när vi åter korsar Beckholmsbron och de skriande fiskmåsarna säger tack och hej för denna gång. Och vem vet nästa gång vi besöker holmen kanske det åter doftar av tjära.
Enorma avgrunder, ödsliga mordplatser, maffialiknande lyxbåtar, gigantiska giraffer och tillsynes obebodd terräng. Strax söder om Djurgården, i skuggan av Gröna Lund och i stort sett skonad från de strömmar av turister som detta anrika nöjesfält attraherar sommartid, ligger Beckholmen. En gång skådeplats för en frekvent varvsverksamhet, idag en liten holme med ett stort förflutet som bjuder på en minst sagt spännande miljö.
När vi, jag och mitt sällskap, en vacker flicka och hennes yrväder till hund, parkerar bilen en bit från brofästet för att till fots ta oss den sista sträckan hinner jag tänka att jag knappt vet någonting om Beckholmen och därmed inte heller vad som väntar. Det känns befriande, som vid de fåtal tillfällen då man slagit sig ner i biosalongen utan att i förväg ha sett en endaste trailer för filmen.
Det första som slår mig när vi korsat Beckholmsbron är det faktum att vi befinner oss så nära innerstadens puls men samtidigt så långt bort. Det är som att komma till en annan värld där tiden står still, det är kallt, blåsigt och en lite kuslig men samtidigt lockande stämning sprider sig med vinden över holmen.
På Beckholmen finns idag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som alla vittnar om Beckholmens storhetstid som varv. Dess historia tog sin början år 1631 då ett beckgjuteri startades på holmen, som på den tiden var en ö mitt i Saltsjön helt utan landförbindelse. Läget på ön var lämpligt ur säkerhetssynpunkt, att hantera tjära och beck var nämligen ett mycket brandfarligt hantverk. Beckhanteringen blev kvar på holmen långt in på 1800-talet och har också givit den dess namn. På 1840 talet köpte Stockholms Grosshandlarsocietet holmen och anlade två skeppsdockor för att stävja den brist på dockor som det kraftigt ökande antalet ångbåtar givit upphov till. Den tredje och sista av holmens torrdockor byggdes på 1920 talet, ett par år efter det att staten köpt Beckholmen för marinens räkning.
Det är fascinerande att vandra runt på Beckholmen. Det är som om att det överallt väntar kvarglömda timmar och minuter som inte haft vett att ge upp och dra sig undan och det känns historiskt och mäktigt att förflytta sig mellan dess avgrunder till dockor. Trots lugnet och känslan av att jag kommit hit 150 år för sent är det inte svårt att känna doften av beck och tjära och föreställa sig den frenetiska aktivitetet det en gång rått här på holmen.
Den största och ståtligast av skeppsdockorna är uppkallad efter Gustav den 5:e och är hela 200 meter lång. När jag ställer mig vid dess rand infinner sig en hisnande känsla i magen, en känsla som snart antar formen av en bubblande frihet. Mina tankar förs till den fantastiska scenen i filmen Garden State då huvudkaraktärerna Sam, Andrew Largeman och Mark, från taket på en grävmaskin, skrikandes låter all den frustration de bär på försvinna ner i ett enormt gruvschakt. Resten av vår vistelse på holmen nynnar jag i tysthet på soundtracket till filmen och låter mig hänföras och fascineras av den miljö vi strosar fram genom. Ett bredare synfält än det vi begåvats med skulle bjuda på ett panorama av kontrasterande miljöer från lekfulla arbetsplatsinslag i form av giraffkranar till genuina svenska trähus, hantverkshistoriska dockor, bryggor och båtar.
Speciellt holmens gigantiska lyftkranar, i skepnader av giraffer, utgör ett roligt och oväntat inslag och en enorm kontrast till det karga docklandskapet. Jag försöker att fånga de gulbrunprickiga varelserna på foto men motljuset gör det omöjligt att på bild urskilja djurets kännetecken.
De unika växterna som jag hört skall finnas på holmen lyser med sin frånvaro. Eller handlar det snarare om att mitt otränade öga har svårt att identifiera arter ur detta sällsynta maritima släkte? Beckholmen utgör nämligen tillsammans med Galärvarvet, Skeppsholmen och Kastellholmen en del i ett unikt maritimt landskap. Denna "maritima fyrklöver", som kallas Stockholms Sjögård ingår i Ekoparken som år 1995 utsågs till världens första nationalstadspark, bland annat för den unika mixen av natur och kultur.
Jag finner ont om växter men däremot gott om skumma platser, flera av dem ser nästintill arrangerade ut som scener för en mordfyndplats i en Beckfilm. Bilvrak, kusliga skjul, trasiga rutor med spindelväv och ensliga bryggor. Det är såhär på seneftermiddagen inte en plats man gärna besöker ensam tänker jag, givetvis handlar det om en subjektiv känsla men jag gläds åt det fyrbenta sällskapet.
Kring de fåtal bostäder som finns på Holmen är det tyst och skylten vid vägkanten som varnar för lekande barn känns nästintill komisk. Dess rostangripna yttre vittnar också om att den sett sina bästa dagar. Det enda liv bland husen vi stöter på är en mager stadsräv tillsynes svårt plågad av skabb. Stålhönan på ett av hustaken ser ut att hålla ett vaksamt öga på räven som snart tar sin tillflykt in i ett buskage.
Vi promenerar ner till strandkanten. Jag går ut på en av holmens bryggor och tänker på att den splitter nya lyxbåt som guppar i vattnet ser ut som att den just har trilllat ner ifrån himlen, dess kritvita fasad bländar och återigen krockar elementen, modern lyx med sliten maritim miljö. Det ligger en stillhet i luften och vågskvalpet och havslukten för tankarna till sena sommarnätter i skärgården. Den kyliga temperaturen börjar dock göra sig påmind och mina fingrar att anta en blåaktig färg. Jag och mitt sällskap, som nu hunnit bli sugen på våfflor, bestämmer oss för att styra kosan tillbaka mot bilen.
När Drottning Kristina donerade Beckholmen till Stockholm den 27 mars 1647. Angavs i donationsbrevet att ändamålet var att:
"(...) der på oprätta spiker (efter tyskans "Speicher", magasin) och andre bodar eller nödige bygninger till stadzens och invånernes gagn och nytto (...)"
Att Beckholmen därefter kom att bli till stor nytta för sjöfarten är det ingen tvekan om.
Idag finns det återigen långt framskridna planer på att sanera och rusta upp både Gamla Djurgårdsvarvet och Beckholmen och skapa ett marinkulturellt centrum. Detta gläder mig, för om det var något som jag saknade på denna fängslande holme, förutom upptäckten av unika växter, så var det liv.
En bris sveper genom håret när vi åter korsar Beckholmsbron och de skriande fiskmåsarna säger tack och hej för denna gång. Och vem vet nästa gång vi besöker holmen kanske det åter doftar av tjära.
torsdag 15 maj 2008
Min bloggs värde
Haha va kul... va precis inne på sidan bloggvärde där du kan räkna ut hur mycket din blogg är värd. Lillajojo beräknades till ett värde av hela 3147 kr...haha... Då har jag en bit kvar till Carl Bildts Alla dessa dagar som idag beräknas vara värd 2 539 473 kr. Ja ja, jag har hur som helst inga planer på att sälja mitt lilla hjärtebarn. Så hugade spekulanter, era bud kommer att vara förgäves. Skall dock gå på offensiven för att knapra in på min vän Joakims blogg Emo makes me indie som i skrivande stund har ett värde av 19 201 kr...
Bakom glas, utanför flöden, moln och bubbla
Jag borde snart uteslutas ur bloggosfären och jaikugemenskapen på grund av mitt, milt uttryckt, ouppdaterande beteende. Har varit nere i en känslodal, en tur följd av tio dagar då jag endast kunnat studera omvärlden genom en glasruta och på en skärm. Gott om tid till att omvärldsbevaka, lära och blogga men kreativiteten och läslustan har befunnit sig på botten av det djupaste av hav. Ångest. Att inte ha annat än tid men inte en gnutta lust. Att i två veckor endast ha använt datorn till att streama 24 L-word episoder och en massa Planet Earthfilmer och att ha lyssnat igenom ett hundratal skivor på I-tunes. Över att knappt ha läst en enda blogg eller nyhet, sökt en enda praktikplats, gjort ett enda vettigt inlägg på min blogg, pluggat eller försökt att bli en del av Jaikububblan. Under två veckor har jag levt ett liv långt ifrån det uppkopplade och vid sidan av det flöde av intressanta tankar, åsikter, fakta och visioner om internet, sociala medier och marknadsföring som annars upptar en väsentlig del av mitt studieliv.Men nu känner jag kreativiteten och lusten att vilja vara en del av flöden, moln och bubbla komma stigande upp mot ytan... Det är så befriande.
Nu skall jag sätta på Alizee's J'en ai marre på oförskämt hög volym och kasta mig ut i molnet för att syresätta kreativiteten under dess sista simtag mot ytan.
torsdag 1 maj 2008
Att bada i minnen
Min pappa skall flytta och håller på att packa ihop husets innehåll, imorse försvann han ner i källaren för att stuva ihop den.
- Johanna du har en massa grejer här i källaren, ropar han efter en timme. Jag skuttar glatt ner och finner, förutom en massa fula kläder som jag aldrig mer kommer att använda (men inte heller kan slänga), samlade minnen av mitt liv i form av fotografier, brev, flyers, inbjudan, artiklar och kärleksförklaringar. Tio år och en massa gömda och glömda känslor.
Entrebiljetter till strippklubben Titty Twister på Reeperbahn, till en nyårsfest i en enorm industribyggnad i Östberlin, till en gömd gayklubb i Sevilla, till Rubins ettårsjubileum (Hamburgs då hippaste house klubb), till Mauro Picotto på Temple theatre i Dublin och till Salvation i Barcelona (1000kr kostade det mig och min dåvarande att bli insläppta där då det är strictly men som gäller annars). Konsertbiljetter, festivalband ifrån Roskilde, en video från en road trip i Frankrike och Spanien, dedikerade skivor, utnötta partytoppar, gamla hemtentor och hyreskontrakt, kåroverallen och cv:s på tre olika språk. Bilder ifrån sju liv i sju städer.
Jag översköljs av minnen. Minnen från San Remo Eiscafe i Hamburg där jag jobbade extra med att sälja glass för 40 kronor i timmen, minnen från min sommar i Andalusien dit jag åkte för att jobba men slutade på resande fot i två månader med en budget på 4000kr (andaluserna är helt otroligt gästvänliga). Minnen från klädesaffären No Name i Dublin där vi jobbade i högklackat 12 h om dagen sex dagar i veckan under hela julruschen (och den är lång på Irland). Minnen från den mexikanska restaurangen utmed Guadalquivir i Sevilla där jag ett tag var som bosatt vid biljardbordet, från min tid som technofreak i Dublin och housepingla i Hamburg, från gaykvarteren i Barcelona och studielivet i Jönköping.
Och så finner jag ett oförglömligt textstycke skrivet av mitt livs första kärlek, en kärlek och en historia som i många år färgade det mesta i mitt liv.
Ahora estoy en Hamburgo con mi linda flor y la felicidad me recorre las venas. Es posible que sea ella lo que me falta. Los recuerdos mas felices de mi vida son los que he pasado con ella, porque es capaz de "fill up my senses" ... ella mi niña. Y si es el amor de mi vida?
El 23 de Abril 2002, Hamburgo.
- Johanna du har en massa grejer här i källaren, ropar han efter en timme. Jag skuttar glatt ner och finner, förutom en massa fula kläder som jag aldrig mer kommer att använda (men inte heller kan slänga), samlade minnen av mitt liv i form av fotografier, brev, flyers, inbjudan, artiklar och kärleksförklaringar. Tio år och en massa gömda och glömda känslor.
Entrebiljetter till strippklubben Titty Twister på Reeperbahn, till en nyårsfest i en enorm industribyggnad i Östberlin, till en gömd gayklubb i Sevilla, till Rubins ettårsjubileum (Hamburgs då hippaste house klubb), till Mauro Picotto på Temple theatre i Dublin och till Salvation i Barcelona (1000kr kostade det mig och min dåvarande att bli insläppta där då det är strictly men som gäller annars). Konsertbiljetter, festivalband ifrån Roskilde, en video från en road trip i Frankrike och Spanien, dedikerade skivor, utnötta partytoppar, gamla hemtentor och hyreskontrakt, kåroverallen och cv:s på tre olika språk. Bilder ifrån sju liv i sju städer.
Jag översköljs av minnen. Minnen från San Remo Eiscafe i Hamburg där jag jobbade extra med att sälja glass för 40 kronor i timmen, minnen från min sommar i Andalusien dit jag åkte för att jobba men slutade på resande fot i två månader med en budget på 4000kr (andaluserna är helt otroligt gästvänliga). Minnen från klädesaffären No Name i Dublin där vi jobbade i högklackat 12 h om dagen sex dagar i veckan under hela julruschen (och den är lång på Irland). Minnen från den mexikanska restaurangen utmed Guadalquivir i Sevilla där jag ett tag var som bosatt vid biljardbordet, från min tid som technofreak i Dublin och housepingla i Hamburg, från gaykvarteren i Barcelona och studielivet i Jönköping.
Och så finner jag ett oförglömligt textstycke skrivet av mitt livs första kärlek, en kärlek och en historia som i många år färgade det mesta i mitt liv.
Ahora estoy en Hamburgo con mi linda flor y la felicidad me recorre las venas. Es posible que sea ella lo que me falta. Los recuerdos mas felices de mi vida son los que he pasado con ella, porque es capaz de "fill up my senses" ... ella mi niña. Y si es el amor de mi vida?
El 23 de Abril 2002, Hamburgo.
torsdag 24 april 2008
Underbart
Mina kära vänners meddelande till varandra på Facebook igår förmiddag:
I(Sweden) wrote at 10:13am on April 17th, 2008
Älskling, jag har fått 1700 kronor i löneförhöjning så du kan säga upp dig och åka hem och laga middag.
V (Sweden) wrote at 12:21pm on April 17th, 2008
Är det sant, grattis!!! Ja jag ska bara dricka en kaffe och berätta för chefen så drar jag, JIPPI!!!
I(Sweden) wrote at 10:13am on April 17th, 2008
Älskling, jag har fått 1700 kronor i löneförhöjning så du kan säga upp dig och åka hem och laga middag.
V (Sweden) wrote at 12:21pm on April 17th, 2008
Är det sant, grattis!!! Ja jag ska bara dricka en kaffe och berätta för chefen så drar jag, JIPPI!!!
onsdag 23 april 2008
Ping pong live
Kopplade upp min mobil mot Bambuser igårkväll och körde en första livesändning ifrån rundpingisen på Morfar Ginko. Hade flera vänner som följde de dramatiska finalerna live och jag kände mig som värsta sportreportern med världens bästa ursäkt till att själv slippa spela. Jag tycker nämligen att det är mycket trevligare att titta på och dricka vin än att missbedömma bollbanor och snopet åka ut gång på gång. Det handlar inte om att vinna utan om att ha skoj försöker jag intala mig. Det har hittils inte gått något vidare.
Nutidsromantik om jag får be
Smet in en stund på Pappa Ray Ray igår för att hälsa på A i servisen och kunde ej undvika att smyglyssna på en en diskussion som två damer i sextioårsåldern hade. Det var en idel ström av konstateranden över hur mycket bättre allt var förr.
Jag förundras alltid lika mycket över denna nutidspessimism som så många verkar ha drabbats av. Jag har själv ingen erfarenhet av livet, skall vi säga femtio år tillbaka, som så många i den äldre generationen glorifierande ser tillbaka på. Men jag vet att min farmor jobbade femtio, sextio timmar i veckan för att försörja min far och hans syskon och att hon därutöver lagade husmanskost två gånger om dagen, det var inte direkt tal om micromat och take away på den tiden. Dessutom hade de ingen dammsugare eller tvättmaskin utan farmor sopade golven och tvättade alla kläder för hand i badkaret. Bil var en annan lyx familjen bara drömde om och sol och kritvita stränder på tropiska breddgrader var något man endast hade kunnat se på TV, om man nu hade haft någon vill säga. Summan av detta blev en slitsam arbetsvecka som vida överstiger den genomsnittsliga moderna i antal timmar och fysisk påfrestning. Och utan flertalet av de livsförhöjande förnöjelser vi idag betraktar som en del av vår vardag.
Nu tillhörde farmor arbetarklassen och jag är väl medveten om att inte alla hade det lika tufft. Men fattigdomen var mer utbredd än idag och de moderna bekvämligheter vi nu omges av var endast något ett fåtal hade råd att investera i (om de ens var uppfunna). Idag har vi alla möjligheter att förverkliga oss själva och våra drömmar, att studera, resa, uppleva och njuta av allt livet har att erbjuda, så var det inte förr.
Lika trist är det att höra allt negativt tjat om hur hemskt internet är, och hur kriminaliteten blomstrar på nätet. Visst florerar det en massa olagligt skit på internet och visst har internet skapat en hel del problem för branscher som till exempel musik- och filmindustrin, men dessa problem borde istället ses som en utmaning, en utmaning som kan leda till att så ofantligt många fler kan ta del av det du har att erbjuda samtidigt som du kan göra en ekonomisk vinst. Det kommer inte att gå att få stopp på gratisnedladningen utan den måste integreras i en framtida affärsstrategi.
Men varför ta fasta på de problem som uppstått istället för att se till hur internet, i positiv bemärkelse, revolutionerat vårt samhälle. Hur vi idag enkelt kan finna folk med samma intressen som vi själva, lära känna människor över hela världen, starta upp vår alldeles egna lilla business utan att ha många kronor på fickan. Hur en förskjutning från kapital mot kunskap skett, hur problem, konfikter och övergrepp på de mänskliga rättigheterna kan uppmärksammas och stoppas, hur vi enklare kan protestera mot orättvisor, bilda opinion, öka allmänbildningen hos folket och stärka de demokratiska rättigheterna.
Hur vi från att ha varit passiva konsumenter av media nu istället själva kan vara med och skapa dagens nyhetsflöde. Vi har alla blivit tilldelade en lite megafon, en megafon vi skall se till att använda för att skapa ett ännu bättre samhälle. Så nej, till alla er som anser att det var bättre förr, ni kommer aldrig att vinna min förståelse.
Jag förundras alltid lika mycket över denna nutidspessimism som så många verkar ha drabbats av. Jag har själv ingen erfarenhet av livet, skall vi säga femtio år tillbaka, som så många i den äldre generationen glorifierande ser tillbaka på. Men jag vet att min farmor jobbade femtio, sextio timmar i veckan för att försörja min far och hans syskon och att hon därutöver lagade husmanskost två gånger om dagen, det var inte direkt tal om micromat och take away på den tiden. Dessutom hade de ingen dammsugare eller tvättmaskin utan farmor sopade golven och tvättade alla kläder för hand i badkaret. Bil var en annan lyx familjen bara drömde om och sol och kritvita stränder på tropiska breddgrader var något man endast hade kunnat se på TV, om man nu hade haft någon vill säga. Summan av detta blev en slitsam arbetsvecka som vida överstiger den genomsnittsliga moderna i antal timmar och fysisk påfrestning. Och utan flertalet av de livsförhöjande förnöjelser vi idag betraktar som en del av vår vardag.
Nu tillhörde farmor arbetarklassen och jag är väl medveten om att inte alla hade det lika tufft. Men fattigdomen var mer utbredd än idag och de moderna bekvämligheter vi nu omges av var endast något ett fåtal hade råd att investera i (om de ens var uppfunna). Idag har vi alla möjligheter att förverkliga oss själva och våra drömmar, att studera, resa, uppleva och njuta av allt livet har att erbjuda, så var det inte förr.
Lika trist är det att höra allt negativt tjat om hur hemskt internet är, och hur kriminaliteten blomstrar på nätet. Visst florerar det en massa olagligt skit på internet och visst har internet skapat en hel del problem för branscher som till exempel musik- och filmindustrin, men dessa problem borde istället ses som en utmaning, en utmaning som kan leda till att så ofantligt många fler kan ta del av det du har att erbjuda samtidigt som du kan göra en ekonomisk vinst. Det kommer inte att gå att få stopp på gratisnedladningen utan den måste integreras i en framtida affärsstrategi.
Men varför ta fasta på de problem som uppstått istället för att se till hur internet, i positiv bemärkelse, revolutionerat vårt samhälle. Hur vi idag enkelt kan finna folk med samma intressen som vi själva, lära känna människor över hela världen, starta upp vår alldeles egna lilla business utan att ha många kronor på fickan. Hur en förskjutning från kapital mot kunskap skett, hur problem, konfikter och övergrepp på de mänskliga rättigheterna kan uppmärksammas och stoppas, hur vi enklare kan protestera mot orättvisor, bilda opinion, öka allmänbildningen hos folket och stärka de demokratiska rättigheterna.
Hur vi från att ha varit passiva konsumenter av media nu istället själva kan vara med och skapa dagens nyhetsflöde. Vi har alla blivit tilldelade en lite megafon, en megafon vi skall se till att använda för att skapa ett ännu bättre samhälle. Så nej, till alla er som anser att det var bättre förr, ni kommer aldrig att vinna min förståelse.
torsdag 17 april 2008
Bajs och Stenmark
Jag och K har den senaste veckan gjort det till en trevlig liten vana att slinka in på Designtorget under lunchen. Idag fastnade vi framför en ställning med små broscher och nyckelringar prydda av kända ordspråk/citat/filmtitlar, där ordet bajs (i någon form) ersatt ett annat ord.
En bajs för Martin
Jag vet vad du bajsade förra sommaren
Allt är inte bajs som glimmar
Tjugoåtta och trettiofem, fulla i skratt och smått förundrade över hur kul det fortfarande är med bajs i vuxen ålder knatade vi sedan vidare till lådan med Jan Stenmark magneter. När Jan glimmar så glimmar han.
tisdag 15 april 2008
Undrar om Min Babel Fish är bättre på pingis än på språk?
La in en liten Babel Fish på sidan, man vet ju aldrig när bloggen kommer att slå i Japan. Verkar inte vara alltför svårt att få miljontals fans där. Iallafall inte om man ser till den svenska musikexport som höjts till skyarna i detta befolkningsrika land tusentals mil ifrån det kräsna svenska musikörat.
Att min Babel Fish inte riktigt verkar vara så haj på något av de språk som Alta Vista hävdar att den behärskar är en annan historia... Iallafall...
Välkommen att testa min Babel Fish! (Eller som Babel Fish själv skulle uttrycka det på tyska: Gefühl välkommen att Versuch minimale Babel Fische!)
Idag skall jag spela rundingis och har kvällen till ära köpt en fiiin rosa knapp...
Internetängel
Jaha då va man inne i molnet igen, läste Fredrik Wass artikel Molnet förändrar allt i Fokus igår innan jag gick och la mig, intressant. Blev så glad över att läsa det jag alltid hävdat, att den tid vi spenderar på de digitala nätverken inte innebär att den fysiska samvaron med vänner får stryka på foten, utan tvärtom.
(ur Molnet förändrar allt:)
"En bild som ofta målas upp när det gäller sociala nätverk på internet är att det hindrar människor från att träffas i verkligheten. Och oavsett hur vi definierar vad som är socialt – att umgås med tio vänner på nätet och dela upplevelser i molnet, eller att fika med en bekant – så är bilden av den fysiskt isolerade internetmänniskan en myt. Det hävdar Jeffrey Cole från Center for Digital Future i Kalifornien som forskar kring hur internet påverkar människors liv över tid.
– Samvaro med familjen minskar inte. Samvarotid med vänner ökar till och med litet när människor börjar använda internet. Många använder tekniken för att arrangera riktiga möten, säger Jeffrey Cole."
För visst är det så att jag spenderar otaliga timmar om dagen på nätet, eller i molnet (låter härligare), tid som skulle kunna läggas på fysiska möten. Men samtidigt har denna tid i molnet inneburit (och innebär) att jag kommit väldigt nära en massa människor som jag nu, så fort tillfälle ges, försöker träffa (in real life höll jag på att skriva, fast precis som Fredrik hävdar går det inte att separera den fysiska världen ifrån den i molnet då de varje dag flätas samman. Och vad är det egentligen som säger att den digitala kommunikationen skulle vara mindre real än den fysiska.).
Nej kort och gott har internet lett till att mitt sociala liv blomstrar som aldrig förr. Internet är i allra högsta grad ett nytt sätt att umgås, så mamma nu är det dags att släppa oron över att jag skall dö som en dataeremit i all min ensamhet.
(ur Molnet förändrar allt:)
"En bild som ofta målas upp när det gäller sociala nätverk på internet är att det hindrar människor från att träffas i verkligheten. Och oavsett hur vi definierar vad som är socialt – att umgås med tio vänner på nätet och dela upplevelser i molnet, eller att fika med en bekant – så är bilden av den fysiskt isolerade internetmänniskan en myt. Det hävdar Jeffrey Cole från Center for Digital Future i Kalifornien som forskar kring hur internet påverkar människors liv över tid.
– Samvaro med familjen minskar inte. Samvarotid med vänner ökar till och med litet när människor börjar använda internet. Många använder tekniken för att arrangera riktiga möten, säger Jeffrey Cole."
För visst är det så att jag spenderar otaliga timmar om dagen på nätet, eller i molnet (låter härligare), tid som skulle kunna läggas på fysiska möten. Men samtidigt har denna tid i molnet inneburit (och innebär) att jag kommit väldigt nära en massa människor som jag nu, så fort tillfälle ges, försöker träffa (in real life höll jag på att skriva, fast precis som Fredrik hävdar går det inte att separera den fysiska världen ifrån den i molnet då de varje dag flätas samman. Och vad är det egentligen som säger att den digitala kommunikationen skulle vara mindre real än den fysiska.).
Nej kort och gott har internet lett till att mitt sociala liv blomstrar som aldrig förr. Internet är i allra högsta grad ett nytt sätt att umgås, så mamma nu är det dags att släppa oron över att jag skall dö som en dataeremit i all min ensamhet.
fredag 11 april 2008
Om att känna sig fiiin
Nu har jag efter påtryckningar publicerat mitt första blogginlägg på skolbloggen. Spontan respons ifrån vänner är att jag försöker låta fin i kanten, jag förstår ingenting...
Fiiint folk
den 11 april 2008
Så var det då äntligen dags för det alla väntat på: Johannas entré här på skolbloggen!! Hundratals är de e-mail jag fått där folk på sina bara knän bett och bönat om ett första inlägg. Men som det så klyschigt brukar heta: fint folk gör alltid sen entre. Så vad gör man när praktiken är förlagd till öfvre Östermalm, när man käkar lunch i ett hav av backslickbrats och när man sitter här i sin kavaj på kontoret, som självfallet är en stor fin etagevåning, och känner sig viktig.
Jo man väntar till sist med att börja blogga.
Johanna har gjort sin praktik på Gernandt och Söderblom reklambyrå och i det stora hela trivts mycket bra bland ett gäng härliga reklamkarlar (med en stor portion humor) och en mellanschnauzer som själv anser sig vara alldeles för fiiin (viktigt att betona i:et..) för att leka med bollar, och tro mig jag har försökt.
Jag har under min tid här lärt mig en förskräckligt massa om livsviktiga ämnesområden som vitvarumarknaden, braskaminmarknaden, standardiserade affärssystem för internethandel, streckkoder, RFID (Radio Frequency Identification) teknik och global datasynkronisering. Som ni kanske förstår har jag gjort mycket research.
Research kan vara riktigt tråkigt men också alldeles alldeles underbart. Det blir vad man gör det till. Jag har sett till att ta mig ut på fältet en hel del för att möta människor. När jag kartlade vitvarumarknaden i Sverige åkte jag runt i en budbil ett par förmiddagar. Budet, en vacker ung kvinna med ovanligt vassa härliga kommentarer, levererade paket till vitvarubutiker och jag ställde en massa frågor till återförsäljarna.
Däremellan lekte vi att vi var på road trip, spelade musik, mumsade i oss vaniljbullar och stannade för lunch på mysiga hak (eller iallafall vill jag tänka att det va så och inte Take Away från Sandys...). Med tanke på att vi hade en leverans ända till Södertälje en dag kan man dock säga att vi var på road trip på riktigt, de ni..
Fiiint folk
den 11 april 2008
Så var det då äntligen dags för det alla väntat på: Johannas entré här på skolbloggen!! Hundratals är de e-mail jag fått där folk på sina bara knän bett och bönat om ett första inlägg. Men som det så klyschigt brukar heta: fint folk gör alltid sen entre. Så vad gör man när praktiken är förlagd till öfvre Östermalm, när man käkar lunch i ett hav av backslickbrats och när man sitter här i sin kavaj på kontoret, som självfallet är en stor fin etagevåning, och känner sig viktig.
Jo man väntar till sist med att börja blogga.
Johanna har gjort sin praktik på Gernandt och Söderblom reklambyrå och i det stora hela trivts mycket bra bland ett gäng härliga reklamkarlar (med en stor portion humor) och en mellanschnauzer som själv anser sig vara alldeles för fiiin (viktigt att betona i:et..) för att leka med bollar, och tro mig jag har försökt.
Jag har under min tid här lärt mig en förskräckligt massa om livsviktiga ämnesområden som vitvarumarknaden, braskaminmarknaden, standardiserade affärssystem för internethandel, streckkoder, RFID (Radio Frequency Identification) teknik och global datasynkronisering. Som ni kanske förstår har jag gjort mycket research.
Research kan vara riktigt tråkigt men också alldeles alldeles underbart. Det blir vad man gör det till. Jag har sett till att ta mig ut på fältet en hel del för att möta människor. När jag kartlade vitvarumarknaden i Sverige åkte jag runt i en budbil ett par förmiddagar. Budet, en vacker ung kvinna med ovanligt vassa härliga kommentarer, levererade paket till vitvarubutiker och jag ställde en massa frågor till återförsäljarna.
Däremellan lekte vi att vi var på road trip, spelade musik, mumsade i oss vaniljbullar och stannade för lunch på mysiga hak (eller iallafall vill jag tänka att det va så och inte Take Away från Sandys...). Med tanke på att vi hade en leverans ända till Södertälje en dag kan man dock säga att vi var på road trip på riktigt, de ni..
torsdag 10 april 2008
Ibland händer det
En ovanligt kreativ, informativ och kärleksfull kväll till ända. Har fått uppdateringar om det senaste på BVC i Linköping och vad man studerar år ett på läkarlinjen i samma stad. En uppdatering av vad som händer i Karlshamn, hur det är att jobba med Melodifestivalen och hur många gäster Pappa Ray Ray hade i restaurangen ikväll. Däremellan har jag låtit mig förföras av vackra rader i min nya mobil och längtat till Gärdet.
Därutöver har jag författat fyra, i min åsikt, mycket bra utkast på annonser för en vacker konferensanläggning på Lidingö och slutfört en marknadsanalys. Kört en repris på den eminenta branschdagen Medieteknik 2008 på KTH genom Bambuser socialclub och återigen inspirerats av vad bland annat Björn Jeffery, VD på Good Old, Pontus Schultz, Chefredaktör Veckans Affärer, Sara Öhrvall, Chef för Bonnier Research and Development och Joakim Jardenberg, VD på Mindpark hade att säga om framtidens medier. Mycket bra!
Därutöver har jag författat fyra, i min åsikt, mycket bra utkast på annonser för en vacker konferensanläggning på Lidingö och slutfört en marknadsanalys. Kört en repris på den eminenta branschdagen Medieteknik 2008 på KTH genom Bambuser socialclub och återigen inspirerats av vad bland annat Björn Jeffery, VD på Good Old, Pontus Schultz, Chefredaktör Veckans Affärer, Sara Öhrvall, Chef för Bonnier Research and Development och Joakim Jardenberg, VD på Mindpark hade att säga om framtidens medier. Mycket bra!
fredag 4 april 2008
35 öre foten
Jag och K spånar på ideer till en annons för en konferensanläggning, vi har just nu åtta skisser med bland annat grodmän, motorcrosscyklar, en rebus, en optikertavla, en massa streckgubbar och en gåta.
Det är kul med Reklam.
För övrigt kan jag meddela att om lusten att köpa en tusenfoting för 350kr skulle falla på så finns det en på Zoobutiken i Fältöversten.
tisdag 1 april 2008
Icke golvad av te
Sömnlös natt, kan det ha varit H:s te? H har just flyttat till Lilla Essingen så vi drack inflyttningste på hennes golv igår natt (H har inte en enda möbel ännu). Undra om man blir mindre blyg av teét också? Isf skall jag dricka det nästa gång innan jag träffar en vacker flicka.
Skall lyssna lite på Håkan och dansa i soffan, det borde man piggna till av...
Skall lyssna lite på Håkan och dansa i soffan, det borde man piggna till av...
måndag 31 mars 2008
Inte vilken lördag som helst
I lördags var det slutspel i innefotboll för korpen. Det blev mycket tårar, både sorg- och glädje. Mitt FC Pansy åkte snopet ut redan i kvartsfinalen och det var med sorg i hjärtat jag fällde ett par förlusttårar.Detta abrubta och trista slut på säsongen tog dock snart en vändning, en vändning som stavas Goliat. Goliat är ett gäng härliga tjejer varav flera är vänner och medspelare i FC Pansy.
Vänner och medspelare som gick och vann hela turneringen.
Vi var tre fans kvar till slutet som såg dem krossa motståndet i finalen med 4-0. Min vän och tillika lagledare i Pansy FC Linda glänste fullständigt och gjorde samtliga finalmål.
Då vinsten var ett faktum och bucklan höjd tackade hela Goliat sina tre tappra fans och sa att:
- den här bucklan den är för er tjejer och så gjorde hela laget vågen framför oss. Då börja jag gråta av lycka. Det kändes faktiskt som att vi åkte hem med en seger i bagaget.
På kvällen firade jag och, den före detta schweiziska div 1 spelaren, Kajsa med champange på Gina på Nalen. Utan mat i magen och med ett antal hårda matcher i benen gick bubblorna rakt upp i huvudet.
Jag börja bråka med en tjej på toaletten för att hon hade trängt sig före mig i kön på G, för två veckor sedan. Det det hela slutade dock lyckligt.
Vi hamnade hemma hos henne.
Efter en minst sagt lång promenad.
Jag, i en champangedimma, lika tät som den tätaste av Mexico Citys smog, trillade x-antal gånger i mina high heels och tappade däremellan byxorna. Väl hemma låg jag under vardagsrumsbordet och lekte med en söt vovve innan jag vid fem fick för mig att jag skulle äka på efterfest, i Skarpnäck.
Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och kröp ner under det varma täcket.
Fler timmar på dygnet tack
Åter på byrån. Idag med sömnspruckna ögon och en hopplös vetdom om att den här veckan inte lämnar mycket till övers för att sova. Praktik nio-fem, tre servispass på Morfar Ginko, tre IKEA-påsar smutstvätt, en flytt till Björkhagen med allt som hör till (packning, städning, uppackning) ett reportage som skall skrivas om Beckholmen (med dead line igår...ajaj..) och fyra löprundor. Måste hinna träffa E me som har varit i djungeln på äventyr i en massa veckor, och H som turnerat med melodifestivalen i en evighet, och så vill jag verkligen gå på after work med klasskamraterna och på bar Gaysha på onsdag och så har jag lovat att kila inom Republik i veckan för att träffa mina x-kollegor. Sen skulle jag kunna tänka mig en dejt me med en vacker flicka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
