Jag förstår inte varför man skall blogga sa en vän till mig häromdagen, sen hann vi ej prata mycket mer, så...

Kära vän,

Det finns absolut inget universellt syfte med bloggandet utan snarare tusentals goda skäl. Många av dem tas upp i Stockholm Social Media Clubs, Björn Falkeviks eminenta intervju med Peter “poppe” Sandberg och Christian Rudolf som driver entrepenörsbloggen Disruptive. De pratar om bloggandet ur ett personligt-, kommunikations-, samhälleligt- och ett företagarperspektiv och lyckas på ett ypperligt vis sätta ord på och exemplifiera det positiva med bloggandet på ovanstående plan. Lyssna på hela intervjun! Rekommenderas! Eller läs min sammanställning.

Om vad man personligen kan tjäna på att blogga

Man får öva på att kunna redogöra för sina tankar, öva på att skriva, och man lär sig att ha en skriftlig dialog med människor.

Man får genom dialogen/kommentarerna ofta värdefull feedback och upptäcker nya spännande tankar och människor. Samtidigt tillför kommentarerna ett värde till bloggen i sig.

Du kan genom bloggen bygga renomme, ett rykte inom din bransch eller helt enkelt tjäna en massa pengar på ditt bloggande. Varför inte se bloggen som en personlig plattform som kommer att hjälpa dig i din karriär.

En blogg kan också vara ett legitimt skäl till att kontakta och få träffa/intervjua en massa intressanta människor.

Med dessa ord ifrån Paul Arden uppmanar Judith som skriver bloggen en timme om dagen sina läsare till att börja blogga. Kort och klockrent.




Om företagsbloggandets förträfflighet

En företagsblogg kan vara till stor nytta när det kommer till kriskommunikation. Den kan då användas som en direkt kanal där företaget kan dementera falska rykten, ge sin bild av en specifik händelse eller ett förlopp utan att behöva gå via media och det filter de utgör. I tider av turbulens kan en blogg utgöra en viktig livlina och i slutändan bidra till att rädda företagets skinn.

Bloggandet kan ge företaget en personligare ton. Det gäller dock att som företag anamma det mindset som bloggosfären har idag vad gäller öppenhet. Att man använder ett personligt tilltal och ser på bloggandet som en dialog och inte en monolog. En del företag ser svårigheter i att få till en Corporate Identity med ett personligt tilltal. De som lyckas har mycket att vinna.

Bloggandet kan hjälpa företaget att bygga relationer till målgruppen, skapa trovärdighet och en lojalitet som är svår att bygga genom traditionella kanaler. Det kräver dock dedikation från de som bloggar. Dedikation, kreativitet och relativt fria händer.

Om det fina med kommunikationen inom bloggosfären

Bloggen ger en helt annan nivå på kommunikationen ( i jämförelse med journalistik) då bloggaren ej behöver ta hänsyn till en bredare publik på det sätt som journalisten ofta behöver. Det finns en massa bra bloggar inom alla tänkbara ämnesområden som ofta ger läsarna nya perspektiv på och en nyanserad bild av de ämnen de behandlar. Tänk dock som läsare på att alltid vara källkritisk.

Inom bloggosfären tittar man inte så mycket på yta och vilken titel människor har utan det är tankarna och ideerna som faktiskt räknas. Det är hjärnor som möts utan hänsyn till yttre faktorer. Detta tillåter i sin tur ett djup i kommunikationen som vi, enligt Peter, förrut endast haft i brev.

och om bloggosfärens makt

I intervjun talar Peter om att bloggosfären kan ses som den 4:e statsmakten. Detta då det är den enda rörelse som kan kontrollera media, som i sin tur kontrollerar de övriga statsmakterna.
Det låter mäktigt och känns som en sund utveckling då media, som det diskuteras i intervjun, tidigare stått helt outmanade på en arena som de själva kontrollerat. Och media granskar sig själva ytterst lite.

Jag avslutar detta inlägg med Peter Sandbergs härliga beskrivning av bloggandet och med hopp om att det fått åtminstone ett par små bloggfrön att börja gro.

”Jag brukar säga så här, med risk för att låta som Ernst i sommartorpet…att bloggandet är väldigt vackert därför att vad som händer är att man sätter urlar, alltså internetadresser, på sina egna tankar. Och istället för att tankarna är kvar här inne i huvudet så kan man peka på dem, bara peka, ge urlen och dom kommer alltid att finnas där också. Det är något vi människor ej haft tidigare som verktyg eller plattform och att det är en dimension av bloggandet som ja... jag kan ej uttrycka det på annat sätt än att det är vackert. …”

Om samspelet mellan bild och text och det blir inte alltid som det var tänkt 2

Bildtext:
Brezo (tv), Brisa och Brezina (th) var de första (panterloner reds. anm.) som föddes i fångenskap. Tyvärr dödade Brezo Brezino.

Ur Illustrerad Vetenskap nr. 3 2008, Sista chansen för Panterlon, s 41.

Det blir inte alltid som det var tänkt

Plan:

Dagsverke hittills:

Solat på balkongen i 5 timmar (näring för kropp och studielusta).
Ströläst magasinen Illustrerad vetenskap, Världens Viner, specialnummer Kalifornien och två stycken Vagabond (det var för varmt för datorn på balkongen).
Handlat på Konsum (man måste äta om man skall få något vettigt gjort).
Kollat på ett avsnitt Scrubs (det går ändå inte att studera när man äter middag).
Pratat en himla massa mobil (blev så stressad över att inte ha fått något gjort och behövde prata med ett par vänner).

Det blir inte alltid som det var tänkt...

Imorgon är en annan dag.

Qué bonita la canción!

Tadieu Bone, Todo sobre mi madre och Barcelona. En hjärtskärande låt, en fantastisk film och min forna hemstad som jag aldrig kommer att sluta återvända till. Almodovar är ett geni och Ismael Lo har satt Afrika på min musikkarta.

Ett liv värt 22 000 kr

Corporate Social Responsibility har under det senaste decenniet blivit ett viktigt marknadsföringsredskap för företagen men hur ofta efterlevs egentligen de Codes Of Conduct som företaget sätter upp? Tyvärr är steget från ord till handling i många fall mycket långt. Det senaste i raden av exempel är Ericssons och Norska Telenors framfart i Bangladesh. Ett fattigt land i tredje världen där man räknar med att 70 miljoner människor lever på mindre än en dollar om dagen. Trots det har det under de senaste åren skett en explosion på mobilmarknaden där och det är Norska Telenor och Ericsson som leder utveckling av de mobila nätverken.

I en dokumentär som sändes i SVT i lördags besöktes ett antal av de fabriker i Bangladesh som tillverkar bland annat master åt ovannämnda företag. Och förhållandena som rådde i fabrikerna visade sig, i en mängd avseende, strida mot de etiska regler Ericsson och Norska Telenor stoltserar med på sina hemsidor.

Bland kar fyllda av 460 grader varm flytande zink jobbar arbetarna utan skyddsutrustning och omgivande staket. Dagligen utsätts de för syradimma ifrån baden, klättrar högt utan fallskydd, exponeras för kemikalier, mekaniska risker, buller och en överhängande explosionsrisk. Och olyckorna är många. I en av fabrikerna hade en ung man nyligen dött då han trillade ner i ett bad med het syra. Som plåster på såren fick hans mamma en check.

En check på 22 000 (omräknat i svenska kronor).

Trots att det i Ericssons Codes Of Conduct står att man ej tillåter barnarbete hos underleverantörer visar det sig att det i en av fabrikerna jobbar ett trettiotal barn under 18 år.

Fabrikernas spillvattnet renas ej utan leds direkt ut i traktens vattendrag. Från en fabrik räknar man med att ca 3000 liter spillvatten, innehållande syra, varje dag rinner ut och förorenar kringliggande bevattningssystem och jordbruk. Fiskarna dör och förtvivlade bönder gråter över förstörda skördar. De obrukbara risfälten innebär att många i stort sett förlorar allt de äger och har.

Så här skulle det aldrig få gå till på hemmaplan och hur kommer det sig att dessa missförhållande, trots regelbundna kontroller av fabrikerna, kan fortleva. Är dessa människoliv, i de globala storföretagens ögon, inte lika mycket värda som en svensk eller norsk medborgares?

Hur kan Ericsson och Norska Telenor i denna tid, då CSR utgör en viktig del i stort sett alla globala företags affärsstrategier, ha leverantörer som uppträder så oetiskt? Har man hittills ej varit medvetna om förhållandena, vilket jag har svårt att tro, eller väljer man att blunda för problemen? Och vems är ansvaret för att se till att dessa förhållanden radikalt förbättras? Är det de styrande i Bangladesh, högsta hönset i fabriken, eller de globala företagen?

Jag förfäras men kommer jag själv att agera och isåfall på vilket sätt? Jag känner mig nog mest maktlös inför de orättvisor vi dagligen exponeras för. Eller är det så att ett liv i den fattiga tredje världen även i mina ögon (eller åtminstone i mitt undermedvetna) inte har ett värde värt att engagera sig för?

Alla goda ting börjar på J, eller?

Lördagskvällen blev tack vare två förtjusande medievänner en minst sagt lyckad tillställning. Åtta timmar köksmys med thaimat, en box rött, på tok för många cigg, skön musik, streamade galna fåglar och ett oräkneligt antal intressanta diskussioner. Dessutom fick jag förfrågan om att bli en del av mina vänners lilla reklambyrå J-gruppen, något som gjorde mig otroligt glad och hedrad. Tack kära J, J och J för önskan om att bli ytterligare en J.

Ps1. Kolla in den dansanta fågeln i Bambuserklippet ovan. Han vet hur man charmar en dam han.

Ps2. Vad är det för hatt Jenkan har egentligen? ;-)

Pärlor på nätet

Har utökat min blogroll med sköna adresser här är ett par nyfunna pärlor och ett par gamla favoriter:

En timme om dagen

"Mitt namn är Judith och jag jobbar som "boss of marketing" på ett e-handelsföretag. (...) Jag skriver om e-commerce, adwords, marketing, affiliate, seo, viral marketing, blogging, participation, peer product reviews, mulit-channel selling, analytics mm. Kreativitet och humor! " - Intressant sajt med en stor portion humor!

WIFI kartan

"Hitta caféer och andra ställen i Sverige som har gratis trådlöst internet för sina gäster! "
Helt ny efterlängtad sajt! Du kan dessutom vara med att skapa innehåll genom att recensera fik.

Urban Lifestyle

"We study social media on a daily basis and identify opinion makers/trendsetters, consumer discussions and trends."
Kolla in min vän Jennifers presentation av marsrapporten Urban Life Style Report - New Media

Jaiku

Microblogging när det är som bäst.

Bisonblog

"På Bisonblog skriver jag om media, marknadsföring, sociala medier och internetutveckling. Jag bor i Stockholm och frilansar som redaktör, journalist och föreläsare. "
Fredrik Wass bjuder alltid på intressant läsning.

OpenID

Lilla Jojo glädjs åt att OpenID är på stark frammarsch så att hon (och alla andra) slipper ha 200 login och password i minnet.

Vad är då OpenID?

"OpenID eliminates the need for multiple usernames across different websites, simplifying your online experience.

You get to choose the OpenID Provider that best meets your needs and most importantly that you trust. At the same time, your OpenID can stay with you, no matter which Provider you move to. And best of all, the OpenID technology is not proprietary and is completely free.

For businesses, this means a lower cost of password and account management, while drawing new web traffic. OpenID lowers user frustration by letting users have control of their login.

For geeks, OpenID is an open, decentralized, free framework for user-centric digital identity. OpenID takes advantage of already existing internet technology (URI, HTTP, SSL, Diffie-Hellman) and realizes that people are already creating identities for themselves whether it be at their blog, photostream, profile page, etc. With OpenID you can easily transform one of these existing URIs into an account which can be used at sites which support OpenID logins."

Reportage Beckholmen

Historiska avgrunder

Enorma avgrunder, ödsliga mordplatser, maffialiknande lyxbåtar, gigantiska giraffer och tillsynes obebodd terräng. Strax söder om Djurgården, i skuggan av Gröna Lund och i stort sett skonad från de strömmar av turister som detta anrika nöjesfält attraherar sommartid, ligger Beckholmen. En gång skådeplats för en frekvent varvsverksamhet, idag en liten holme med ett stort förflutet som bjuder på en minst sagt spännande miljö.

När vi, jag och mitt sällskap, en vacker flicka och hennes yrväder till hund, parkerar bilen en bit från brofästet för att till fots ta oss den sista sträckan hinner jag tänka att jag knappt vet någonting om Beckholmen och därmed inte heller vad som väntar. Det känns befriande, som vid de fåtal tillfällen då man slagit sig ner i biosalongen utan att i förväg ha sett en endaste trailer för filmen.

Det första som slår mig när vi korsat Beckholmsbron är det faktum att vi befinner oss så nära innerstadens puls men samtidigt så långt bort. Det är som att komma till en annan värld där tiden står still, det är kallt, blåsigt och en lite kuslig men samtidigt lockande stämning sprider sig med vinden över holmen.

På Beckholmen finns idag byggnader och skeppsdockor av riksintresse, som alla vittnar om Beckholmens storhetstid som varv. Dess historia tog sin början år 1631 då ett beckgjuteri startades på holmen, som på den tiden var en ö mitt i Saltsjön helt utan landförbindelse. Läget på ön var lämpligt ur säkerhetssynpunkt, att hantera tjära och beck var nämligen ett mycket brandfarligt hantverk. Beckhanteringen blev kvar på holmen långt in på 1800-talet och har också givit den dess namn. På 1840 talet köpte Stockholms Grosshandlarsocietet holmen och anlade två skeppsdockor för att stävja den brist på dockor som det kraftigt ökande antalet ångbåtar givit upphov till. Den tredje och sista av holmens torrdockor byggdes på 1920 talet, ett par år efter det att staten köpt Beckholmen för marinens räkning.

Det är fascinerande att vandra runt på Beckholmen. Det är som om att det överallt väntar kvarglömda timmar och minuter som inte haft vett att ge upp och dra sig undan och det känns historiskt och mäktigt att förflytta sig mellan dess avgrunder till dockor. Trots lugnet och känslan av att jag kommit hit 150 år för sent är det inte svårt att känna doften av beck och tjära och föreställa sig den frenetiska aktivitetet det en gång rått här på holmen.

Den största och ståtligast av skeppsdockorna är uppkallad efter Gustav den 5:e och är hela 200 meter lång. När jag ställer mig vid dess rand infinner sig en hisnande känsla i magen, en känsla som snart antar formen av en bubblande frihet. Mina tankar förs till den fantastiska scenen i filmen Garden State då huvudkaraktärerna Sam, Andrew Largeman och Mark, från taket på en grävmaskin, skrikandes låter all den frustration de bär på försvinna ner i ett enormt gruvschakt. Resten av vår vistelse på holmen nynnar jag i tysthet på soundtracket till filmen och låter mig hänföras och fascineras av den miljö vi strosar fram genom. Ett bredare synfält än det vi begåvats med skulle bjuda på ett panorama av kontrasterande miljöer från lekfulla arbetsplatsinslag i form av giraffkranar till genuina svenska trähus, hantverkshistoriska dockor, bryggor och båtar.

Speciellt holmens gigantiska lyftkranar, i skepnader av giraffer, utgör ett roligt och oväntat inslag och en enorm kontrast till det karga docklandskapet. Jag försöker att fånga de gulbrunprickiga varelserna på foto men motljuset gör det omöjligt att på bild urskilja djurets kännetecken.



De unika växterna som jag hört skall finnas på holmen lyser med sin frånvaro. Eller handlar det snarare om att mitt otränade öga har svårt att identifiera arter ur detta sällsynta maritima släkte? Beckholmen utgör nämligen tillsammans med Galärvarvet, Skeppsholmen och Kastellholmen en del i ett unikt maritimt landskap. Denna "maritima fyrklöver", som kallas Stockholms Sjögård ingår i Ekoparken som år 1995 utsågs till världens första nationalstadspark, bland annat för den unika mixen av natur och kultur.

Jag finner ont om växter men däremot gott om skumma platser, flera av dem ser nästintill arrangerade ut som scener för en mordfyndplats i en Beckfilm. Bilvrak, kusliga skjul, trasiga rutor med spindelväv och ensliga bryggor. Det är såhär på seneftermiddagen inte en plats man gärna besöker ensam tänker jag, givetvis handlar det om en subjektiv känsla men jag gläds åt det fyrbenta sällskapet.

Kring de fåtal bostäder som finns på Holmen är det tyst och skylten vid vägkanten som varnar för lekande barn känns nästintill komisk. Dess rostangripna yttre vittnar också om att den sett sina bästa dagar. Det enda liv bland husen vi stöter på är en mager stadsräv tillsynes svårt plågad av skabb. Stålhönan på ett av hustaken ser ut att hålla ett vaksamt öga på räven som snart tar sin tillflykt in i ett buskage.

Vi promenerar ner till strandkanten. Jag går ut på en av holmens bryggor och tänker på att den splitter nya lyxbåt som guppar i vattnet ser ut som att den just har trilllat ner ifrån himlen, dess kritvita fasad bländar och återigen krockar elementen, modern lyx med sliten maritim miljö. Det ligger en stillhet i luften och vågskvalpet och havslukten för tankarna till sena sommarnätter i skärgården. Den kyliga temperaturen börjar dock göra sig påmind och mina fingrar att anta en blåaktig färg. Jag och mitt sällskap, som nu hunnit bli sugen på våfflor, bestämmer oss för att styra kosan tillbaka mot bilen.

När Drottning Kristina donerade Beckholmen till Stockholm den 27 mars 1647. Angavs i donationsbrevet att ändamålet var att:

"(...) der på oprätta spiker (efter tyskans "Speicher", magasin) och andre bodar eller nödige bygninger till stadzens och invånernes gagn och nytto (...)"

Att Beckholmen därefter kom att bli till stor nytta för sjöfarten är det ingen tvekan om.

Idag finns det återigen långt framskridna planer på att sanera och rusta upp både Gamla Djurgårdsvarvet och Beckholmen och skapa ett marinkulturellt centrum. Detta gläder mig, för om det var något som jag saknade på denna fängslande holme, förutom upptäckten av unika växter, så var det liv.

En bris sveper genom håret när vi åter korsar Beckholmsbron och de skriande fiskmåsarna säger tack och hej för denna gång. Och vem vet nästa gång vi besöker holmen kanske det åter doftar av tjära.

Min bloggs värde

Haha va kul... va precis inne på sidan bloggvärde där du kan räkna ut hur mycket din blogg är värd. Lillajojo beräknades till ett värde av hela 3147 kr...haha... Då har jag en bit kvar till Carl Bildts Alla dessa dagar som idag beräknas vara värd 2 539 473 kr. Ja ja, jag har hur som helst inga planer på att sälja mitt lilla hjärtebarn. Så hugade spekulanter, era bud kommer att vara förgäves. Skall dock gå på offensiven för att knapra in på min vän Joakims blogg Emo makes me indie som i skrivande stund har ett värde av 19 201 kr...

Det är kul med Photoshop!

Flickr

Nu har jag äntligen tagit tag i min Flickr och laddat upp de senaste bilderna ifrån mobilen, en salig blandning!

Bakom glas, utanför flöden, moln och bubbla

Jag borde snart uteslutas ur bloggosfären och jaikugemenskapen på grund av mitt, milt uttryckt, ouppdaterande beteende. Har varit nere i en känslodal, en tur följd av tio dagar då jag endast kunnat studera omvärlden genom en glasruta och på en skärm. Gott om tid till att omvärldsbevaka, lära och blogga men kreativiteten och läslustan har befunnit sig på botten av det djupaste av hav. Ångest. Att inte ha annat än tid men inte en gnutta lust. Att i två veckor endast ha använt datorn till att streama 24 L-word episoder och en massa Planet Earthfilmer och att ha lyssnat igenom ett hundratal skivor på I-tunes. Över att knappt ha läst en enda blogg eller nyhet, sökt en enda praktikplats, gjort ett enda vettigt inlägg på min blogg, pluggat eller försökt att bli en del av Jaikububblan. Under två veckor har jag levt ett liv långt ifrån det uppkopplade och vid sidan av det flöde av intressanta tankar, åsikter, fakta och visioner om internet, sociala medier och marknadsföring som annars upptar en väsentlig del av mitt studieliv.

Men nu känner jag kreativiteten och lusten att vilja vara en del av flöden, moln och bubbla komma stigande upp mot ytan... Det är så befriande.

Nu skall jag sätta på Alizee's J'en ai marre på oförskämt hög volym och kasta mig ut i molnet för att syresätta kreativiteten under dess sista simtag mot ytan.

Att bada i minnen

Min pappa skall flytta och håller på att packa ihop husets innehåll, imorse försvann han ner i källaren för att stuva ihop den.

- Johanna du har en massa grejer här i källaren, ropar han efter en timme. Jag skuttar glatt ner och finner, förutom en massa fula kläder som jag aldrig mer kommer att använda (men inte heller kan slänga), samlade minnen av mitt liv i form av fotografier, brev, flyers, inbjudan, artiklar och kärleksförklaringar. Tio år och en massa gömda och glömda känslor.

Entrebiljetter till strippklubben Titty Twister på Reeperbahn, till en nyårsfest i en enorm industribyggnad i Östberlin, till en gömd gayklubb i Sevilla, till Rubins ettårsjubileum (Hamburgs då hippaste house klubb), till Mauro Picotto på Temple theatre i Dublin och till Salvation i Barcelona (1000kr kostade det mig och min dåvarande att bli insläppta där då det är strictly men som gäller annars). Konsertbiljetter, festivalband ifrån Roskilde, en video från en road trip i Frankrike och Spanien, dedikerade skivor, utnötta partytoppar, gamla hemtentor och hyreskontrakt, kåroverallen och cv:s på tre olika språk. Bilder ifrån sju liv i sju städer.

Jag översköljs av minnen. Minnen från San Remo Eiscafe i Hamburg där jag jobbade extra med att sälja glass för 40 kronor i timmen, minnen från min sommar i Andalusien dit jag åkte för att jobba men slutade på resande fot i två månader med en budget på 4000kr (andaluserna är helt otroligt gästvänliga). Minnen från klädesaffären No Name i Dublin där vi jobbade i högklackat 12 h om dagen sex dagar i veckan under hela julruschen (och den är lång på Irland). Minnen från den mexikanska restaurangen utmed Guadalquivir i Sevilla där jag ett tag var som bosatt vid biljardbordet, från min tid som technofreak i Dublin och housepingla i Hamburg, från gaykvarteren i Barcelona och studielivet i Jönköping.

Och så finner jag ett oförglömligt textstycke skrivet av mitt livs första kärlek, en kärlek och en historia som i många år färgade det mesta i mitt liv.

Ahora estoy en Hamburgo con mi linda flor y la felicidad me recorre las venas. Es posible que sea ella lo que me falta. Los recuerdos mas felices de mi vida son los que he pasado con ella, porque es capaz de "fill up my senses" ... ella mi niña. Y si es el amor de mi vida?

El 23 de Abril 2002, Hamburgo.