Sol, moln, regn, sol, moln, regn, värme, bitande kyla, blixt och dunder.
Svenskt sommarväder.
Johanna.
Får ingen struktur på tillvaron just nu, ena minuten känns allt på topp och jag har sol i sinnet i nästa kommer en passivitet och en ångest inför allt jag måste ta tag i krypande och jag får inget vettigt gjort. Har bekantat mig med den semantiska webben och tjänsten Twine, med FRA-lagen och med pappas nya företag, disktrasan KB, som det är tänkt att jag skall hjälpa till att marknadsföra i Stockholm och skrivit en praktikansökan.
Har samlat på mig en massa material till blogginlägg om ovanstående ämnen, men får i slutändan inget skrivet. Har läst på om Disktrasan KB men kommer inte till skott med något därutöver. Och har inte sökt en endaste praktikplats.
Vaknade idag med en känsla av att min måndag kommer att gå i arbetsmyrans tecken. Men icke. Har läst Svd och det nya magasinet Vin, införskaffat biljetter till Europride, surfat planlöst och bokat två biljetter till filmen Sex and the City ikväll på Victoria. Därutöver har jag hunnit med att grubbla en himla massa på livet, vänner, kärlek, skola, karriär, pengar, lycka och framtid.
Känner mig av någon konstig anledning ensam, förvirrad och osäker på vad jag vill och vem jag är/vill vara. Känner mig rädd, rädd för att inte hitta en tillvaro jag känner mig trygg i, rädd för att inte känna mig lycklig och tillräcklig, både på ett professionellt och privat plan.
Men jag antar att vi alla ibland känner likadant och att vi inte alltid är lika starka som vi utger oss för att vara.
Imorgon kanske jag känner annorlunda, för innerst inne hyser jag kärlek inför livet och dess oförutsägbara, och till större delen, vackra stig som jag vandrar längs. Och efter regn kommer ofta sol, så också i en regnbågsflickas sinne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh vännen, blir så rörd av ditt inlägg. Och det menar jag verkligen. Klart som f-n att de flesta av oss allt som oftast bara visar upp en bråkdel av våra egna bräckliga jag. Däremot är det inte alla som lika ärligt och öppet som du vågar skriva om det. Det ska du ha stort credd för!! Jag tror på dig i alla fall ska du veta. Du är en sjukt bra och duktig och härlig människa och snart borde vi ses för det är redan för längesen! När ska du gå å se S.A.T.C? Såg den igår i allmän tjejgängsextas och det var underbart ytligt befriande ;) Puss på dig! /Jen
Tack hjärtat för kommentaren, den värmer! Jag är glad att jag har dig som vän, du är en aldrig sinande inspirationskälla med ditt intellekt och ditt brinnande engagemang. Puss fina.
Lilla gumman...
Jag fyllde femtio för några månader sen! Jo, jag vet att du vet, men vad jag försöker säga är att även jag undrar hela tiden vem jag är, vad ska jag göra och vad ska det bli av mig. Jag sa upp mig från ett kanonjobb (tack vare dig!)och nu har jag sökt säkert sju stycken nya. Hela tiden funderingar om jag duger , vad ska jag säga, klarar jag det här osv. Uppmuntrande eller? Vi "tjejer" behöver spotta upp oss, visa att vi duger och ta för oss! Vi kan, vi är skitbra och väldigt ofta gör vi det mesta bättre än de flesta män. Och de skäms minsann inte för att tala om vad de kan.
De frågor du ställer dig är existensiella, nästan alla tänker så. Och om man inte gör det så vore man nog rätt odräglig..eller hur?
Jag är stolt över dig, du är jätteduktig och kommer att gå så långt du vill!! Kramar från "lilla mamma"!
Skicka en kommentar