Bakom glas, utanför flöden, moln och bubbla

Jag borde snart uteslutas ur bloggosfären och jaikugemenskapen på grund av mitt, milt uttryckt, ouppdaterande beteende. Har varit nere i en känslodal, en tur följd av tio dagar då jag endast kunnat studera omvärlden genom en glasruta och på en skärm. Gott om tid till att omvärldsbevaka, lära och blogga men kreativiteten och läslustan har befunnit sig på botten av det djupaste av hav. Ångest. Att inte ha annat än tid men inte en gnutta lust. Att i två veckor endast ha använt datorn till att streama 24 L-word episoder och en massa Planet Earthfilmer och att ha lyssnat igenom ett hundratal skivor på I-tunes. Över att knappt ha läst en enda blogg eller nyhet, sökt en enda praktikplats, gjort ett enda vettigt inlägg på min blogg, pluggat eller försökt att bli en del av Jaikububblan. Under två veckor har jag levt ett liv långt ifrån det uppkopplade och vid sidan av det flöde av intressanta tankar, åsikter, fakta och visioner om internet, sociala medier och marknadsföring som annars upptar en väsentlig del av mitt studieliv.

Men nu känner jag kreativiteten och lusten att vilja vara en del av flöden, moln och bubbla komma stigande upp mot ytan... Det är så befriande.

Nu skall jag sätta på Alizee's J'en ai marre på oförskämt hög volym och kasta mig ut i molnet för att syresätta kreativiteten under dess sista simtag mot ytan.