" Varför? Vad är vitsen med att även jag, återigen, försöker förklara Håkan Hellströms underbarhet när alla andra rockromantiker gjorde det förra veckan?
För att jag måste.
För att ännu fler måste förstå. " Fredrik Virtanen

Jag förstår

Inte vilken lördag som helst

I lördags var det slutspel i innefotboll för korpen. Det blev mycket tårar, både sorg- och glädje. Mitt FC Pansy åkte snopet ut redan i kvartsfinalen och det var med sorg i hjärtat jag fällde ett par förlusttårar.

Detta abrubta och trista slut på säsongen tog dock snart en vändning, en vändning som stavas Goliat. Goliat är ett gäng härliga tjejer varav flera är  vänner och medspelare i FC Pansy.

Vänner och medspelare som gick och vann hela turneringen.

Vi var tre fans kvar till slutet som såg dem krossa motståndet i finalen med 4-0. Min vän och tillika lagledare i Pansy FC Linda glänste fullständigt och gjorde samtliga finalmål.
Då vinsten var ett faktum och bucklan höjd tackade hela Goliat sina tre tappra fans och sa att:

- den här bucklan den är för er tjejer och så gjorde hela laget vågen framför oss. Då börja jag gråta av lycka. Det kändes faktiskt som att vi åkte hem med en seger i bagaget.

På kvällen firade jag och, den före detta schweiziska div 1 spelaren, Kajsa med champange på Gina på Nalen. Utan mat i magen och med ett antal hårda matcher i benen gick bubblorna rakt upp i huvudet.

Jag börja bråka med en tjej på toaletten för att hon hade trängt sig före mig i kön på G,  för två veckor sedan. Det det hela slutade dock lyckligt.

Vi hamnade hemma hos henne.

Efter en minst sagt lång promenad.

Jag, i en champangedimma, lika tät som den tätaste av Mexico Citys smog, trillade x-antal gånger i mina high heels och tappade däremellan byxorna. Väl hemma låg jag under vardagsrumsbordet och lekte med en söt vovve innan jag vid fem fick för mig att jag skulle äka på efterfest, i Skarpnäck.

Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och kröp ner under det varma täcket.

Fler timmar på dygnet tack

Åter på byrån. Idag med sömnspruckna ögon och en hopplös vetdom om att den här veckan inte lämnar mycket till övers för att sova. Praktik nio-fem, tre servispass på Morfar Ginko, tre IKEA-påsar smutstvätt, en flytt till Björkhagen med allt som hör till (packning, städning, uppackning) ett reportage som skall skrivas om Beckholmen (med dead line igår...ajaj..) och fyra löprundor. Måste hinna träffa E me som har varit i djungeln på äventyr i en massa veckor, och H som turnerat med melodifestivalen i en evighet, och så vill jag verkligen gå på after work med klasskamraterna och på bar Gaysha på onsdag och så har jag lovat att kila inom Republik i veckan för att träffa mina x-kollegor. Sen skulle jag kunna tänka mig en dejt me med en vacker flicka.

På hemligt uppdrag

Idag har jag agerat undercover...

Undercover reklampraktikant

Jag och L har åkt runt på vitvarubutiker och luskat i vilken uppfattning återförsäljarna har om varumärket x.

- Vi börjar undercover sen får vi se om vi avslöjar oss, sa L innan vi gick in i butik 1.

L ställde en massa frågor, jag pillade på en massa maskiner och drömde om den dag jag får en egen tvättmaskin i lägenheten.

Sen kände jag mig extremt trovärdig som undercover när jag påpeka för L att vi absolut skulle överväga att köpa den tysta tvättmaskinen i miljöklass A.

Nu skall jag och jobba på Pappa Ray Ray, inte dricka något vin efteråt utan hem och sova så att jag är utvilad inför morgondagens nervkittlande slutspel. Direktutslagning. 1*18minuter för att krossa motståndet.

Farliga gäng i garderoben

Prata med farmor i telefon i veckan. Hon ringde upp mig för att fråga om det verkligen inte är för farlig att bo i Stockholm.

- Ne va då, undrar jag
- Jo man har ju hört på nyheterna att det gömmer sig en massa farliga gäng i kroggarderoberna, säger farmor.

Skrattar och tänker att det inte är någon mening att försöka förklara för farmor vad det egentligen handlar om, den undre världen, garderobsintäkter mot skydd.

Försäkrar henne istället om att det inte är någon fara.

500 kalorier kärlek

Idag när jag kom hem hade N fixat med lyxdessert; vaniljglass med krossad choklad, toppad med gräddbullar, färgglatt strössel och kexssmulor.

N vet hur man värmer en frusen flickas hjärta han.

Mingla med pingviner, klappa vithajar och åk på valsafari

Har suttit och filat på en annons för ett hotell i Sydafrika idag. Sälj in det som en lugn oas fokusera på bergen, havet, vingårdarna och maten fick jag som instruktion.

(...) Njut i skuggan av vinrankorna (...) koppla av vid poolen (...) låt dig förföras av kulinariska matupplevelser (...) skriver jag..

När sedan L, min handledare här på reklambyrån, tittar igenom materialet tycker han att det är bra, mycket bra till och med men han vill klämma in ytterligare ett par upplevelser.

- Javisst, absolut, jag håller med.

Det börjar med Godahoppsudden...

sen spårar det snart ur....

- Finns det inga farliga ormar och krokodiler där ? undrar L
- Eller vithajar, vithajar finns det garanterat en massa!

Han börjar googla på ormar i Sydafrika. På krokodiler. Och på vithajar.

Jag garvar mest åt Ls formuleringar och undrar vad som hände med den lugna Oasen.

Just nu är L:s förslag på annonstitel:

Mingla med pingviner, klappa vithajar och åk på valsafari

Ja, varför inte?

Måste man alltid hålla vad man lovar?

FC Pansy  

Fotbollslaget FC Pansy  startades hösten 2007 och fick sitt namn efter rosevinet Pansy, som enligt dess etikett är ett rosevin "for the gay community". Av tolv fotbollsflickor var dock bara en gay därför bestämde lagledningen att vi iallafall skulle spela i rosa.

FC Pansy spelade, efter en inledande förlust, snabbt upp sig och ledde länge serien damer division fyra söder med en imponerande målskillnad. Detta trots att träningar sedan starten totalt lyst med sin frånvaro. Serieledningen låg oss i händerna fram till sista matchen då ett tungt nederlag innebar att vi halkade ner och slutade på en andra plats.

Igår var det seriefinal i korpens innefotboll damer division två. FC Pansy mot Lambda. FC Pansy, där jag spelar brytningssäker högerback var sedvanligt klädda i sitt knallrosa matchställ och utsmyckade med allehanda rosa atteraljer. E hade varit och inhandlat ett par nya vackert rosa gympadojor, rosa matchbollen var så klart på plats och jag hade mitt finaste rosa läppglans dagen till ära. Stämningen var på topp och allt annat än en vinst kändes avlägset.

Enda orosmolnet var att vår målvakt inte kunde närvara och att vår anfallsstjärna J, för dagen knäckt av ett självmål i en tidigare spelad match med Goliat, anmälde sig som målis.

Denna omplacering av J visade sig snart leda till bitvis total förvirring i Pansys annars så taktiska och strukturerade positions- och passingsspel. Och vips så var två baklängesmål ett faktum. Och snart också förlusten. Den, fram till denna seriefinal, så härliga serieledningen slank oss i sista omgången ur händerna. Igen! Återigen slutade vi tvåa.

29:e Mars är det slutspel. Då skall vi ta revansch. Vad Pansytjejerna ej vet bara är att jag på BK Fimpens fotbollsgala i lördags, mutade dess spelare med ett självmål i ett slutspelsmöte, bara alla lovade att rösta på Charlotte i finalen av Melodifestivalen.

Två flaskor champange och en stilmedveten bög

Ikväll är det födelsedagsfest för lill-N och A, eller i allafall trodde jag och Nick det tills för en kvart sen då vi fick reda på att det är fest för lill-N, A och E.

Vi har två flaskor champange....

...och en twistpåse som Nick just hitta i skafferiet....haha...Vad gör man?

Dessutom går mina och Nicks åsikter om vad jag skall ha på mig vitt isär. (Eller som min vän S skulle uttrycka det: Smaken är som baken...olika stor... ;-)

Nick tycker att jag skall ha den vita jackan och inte den färgglada.

- Varför då undrar jag?

- För att jag vet, jag är bög.

Med ett sånt argument till svars kan jag inget annat än att ge med mig.

Trevlig Helg

En impotent streckkod

Man lär sig en hel del av att göra research. När jag praktiserade på Prime Pr satt jag i en och en halv dag och scannade av allt som skrivits om impotens i svenska medier under de föregående tre åren. Nu har jag i tre dygn på reklambyran G & S fördjupat mig i streckkoder (och den minst sagt fascinerande värld de omges av), identifiering av varor med radiovågor, global datasynkronisering, standardiserade affärsprocesser för e-handel och marknaden för braskaminer i Sverige.

Så nästa gång vi ses, fråga vad du vill....

bara det handlar om streckkoder, impotens eller braskaminer...

Helg

I fredags efter jobbet åkte A och jag hem till mig för att dricka vin, tre timmar senare efter x- antal glas Pinotage kom vi på den eminenta ideen att släpa fram min skivstång med tillhörande vikter. Det slutade inte alls bra. A tappade en av vikterna på foten. Jag tömde genast frysen på istärningspåsar och fick med hjälp av min stora svarta sjal till ett istärningsbandage med en diameter på 0,5meter. A hävdade bestämt, kvidande ifrån soffan, att foten måste vara krossad. När jag vaknade på lördagen hade A redan flugit till Umeå, på dejt, (med min mobil som assisterande väckarklocka i bagaget), någon större krosskada tvivlar jag på att det var. Pojkar, pojkar, pojkar.

I lördags var det födelsedag för Hanna med H och afterwork på Marie Levaue. Spybar, viplobbyn och Robyn.

Farväl trycksvärta

Tre dagar utan DN i pappersformat.

Hade förväntat mig att det skulle kännas tomt och konstigt. Som den känsla som infinner sig varje gång jag envisas med att lämna handväskan hemma då jag skall ut på stan (för det e ju så skönt att slippa kånka runt på den 'inbillar jag mig'). Och som alltid slutar med att jag vid flertalet tillfällen, i panik, slås av tanken att väskan är borta och däremellan mest tycker att det känns just tomt och konstigt.

Men icke, istället har en känsla av total BEFRIELSE infunnit sig (intet DN emot, det är en jättebra tidning).

- Nej jag skulle aldrig klara mig utan min DN.
- Läsa nyheterna på internet, nej det e inte alls samma sak, jag älskar långfrukost med morgontidning, har jag, på samma envisa sätt som med väskan, alltid hävdat.

Trots det har jag snart varenda söndag det senaste året snubblat över en hög med minst fyra olästa DN som jag lagt bredvid sängen, i väntan på lästillfälle. Och följande måndag pulat ner dem i pappersinsamlingen, ångestfylld, men fast övertygad om att nu, från och med nu skall jag börja läsa tidningen varje morgon.

Tills det att jag i förra veckan insåg att nej det kommer aldrig hända. Papperstidningen får se sig för evigt utkonkurrerad av snoozande (för när hann jag överhuvudtaget äta DN-frukost senast?) och nätbaserade nyhetskällor.

Farväl trycksvärta.

Farväl.

Lov och Li

• J Lindeberg skall börja köpa reklam
• Google slår upp portarna i Zurich
• Majoriteten av svenskarna oroar sig över nätsäkerhet
• Shortcut bygger nytt och
• Nokia bygger stöd för Silverlight.
  
  Själv har jag tagit sovmorgon (till tidig eftermiddag) lyssnar på Lykke Li och låtsas att jag har sommarlov.

Ett hav av förnöjelser

Det blev inte mycket till "bambusande" idag trots en på förhand, till en i Norge alltför igenkännbar reklamaktris, redan utlovad roll. Inte mycket till bloggande heller. Jag är alldeles för intresserad av vad alla andra hängivna bloggare skriver i den ocean av intressanta bloggar som huserar på nätet. Dessutom är jag otroligt svag för det sociala livet vid sidan av internet.
Min tilltänkta kombinerade studie-, och nätfördjupningsdag förvandlas snabbt till powerwalking men N i den härliga vårsolen, lunch i Gallerian med en kär gammal vän, ett glas vin på Sturehof, shopping, en kaffe i baren på Royal Viking hotell och en videokväll med härliga N och H.

Nu har jag dock, som sedvanligt innan läggdags scannat av ett antal intressanta sidor inom media, marknadsföring, sociala medier och internetutveckling. Däribland:
bisonblog.se, Mindpark, och Fyra nyanser av brunt och så har jag pingat Twingly för första gången.

Och med inlägget Blogging och sociala medier bra för ditt sociala liv i åtanke kommer jag nu tryggt att slumra in.

Crazy Wedding Dance

Vår dans baby! Du vet vad du skall rösta på! puss

Förtjusande flöden

Wihii!!

Nu hänger allt snart ihop. Det jag spelar på I-tunes listas på mitt lastFM-konto som är knutet till denna blogg och till min Facebook. Min Facebookstatus och min och mina vänners twitterstatusflöde presenteras på bloggen. Bloggens innehåll återfinns på Facebook och alla feeds är nu omdirigerade att gå via mitt konto på Feedburner. Mitt del.icio.us-konto och dess taggar är knutna till bloggen liksom mitt Youtubekonto. Mina clippings på Newsgator ligger på Facebook och här på bloggen. Jag har börjat pinga nyligen.se, min MSN har fått en egen knapp på Facebook och min mobil är ansluten till Twitter.

Jag prenumererar till och med på min egna blogg via Newsgator ...haha...
Dessa underbara flöden.

Imorgon skall jag bekanta mig närmre med Bambuser, och vem vet kanske det slutar med att jag sänder en snutt online.

Neo

Var inne på tidningsbutiken.se idag och botaniserade bland magasinen då jag fastnade för beskrivningen av samhällsmagasinet Neo:

"Vi står upp för demokrati, individens delaktighet och egna ansvar, mänskliga rättigheter, frihet, företagande och bildning. Vi gillar fria marknader och fria människor. Vi tror på människans förnuft och skaparglädje. (...) Neo riktar sig till engagerade människor som är intresserade av vad som händer i omvärlden och som vill förändra framtiden."

Jag tror jag är en liten Neo.

Mamma och jag

Ännu en löningsfredag till ända.

Förtjust men överkörd.

Vari finner jag fortfarande charmen? Har druckit ett pärlande glas AlsaceRiesling, på vuxet mané avböjt en tokfylla på G (The Electric Gay Ballroom) och istället satt mig i en taxi till Lilla Essingen. Om mindre än sex timmar ringer kära mor (på besök i storstaden). Etthundraprocent sightseeing utlovat. Andy Warhol, Gamla Stan, fika, NK, lunch, shopping, stadsvandring, drink, middag.

Mamma och jag.